Jag kommer tillbaka. Jag lovar. Men det är så mycket just nu att jag inte riktigt mäktar med. Men jag lovar att uppdatera er snart igen.
Ta vara på er!
lördag 20 februari 2016
måndag 8 februari 2016
Massor
Det händer saker. Det går framåt trots att det är grymt jobbigt emellanåt. Det som är jobbigast just nu är älskade Zaphire. Jag ser hur buset bara lyser i ögonen på henne. Hur det spritter i kroppen. Men hon har ont och börjar hon busa blir hon tillsagd. Miina har det lika jobbigt men utan smärtan. Tänk dig att vara katt. Zaphire fyller 4 i april och Miina 2 år i april. Att då inte kunna busa eller att ens kompis inte får busa med en. Det skär i mitt hjärta. Riktigt hårt. Jag hoppas på att få operation för Zaphire, det går lite snabbare att återhämta sig (vad jag läst och hört) samt att hon kanske slipper artros som dom lätt får utan operation. Jag förstår att hon kommer ha det riktigt jobbigt i början. Och att det kommer vara ännu mer smärta. Vi får se. Veterinären ringer på onsdag.
Sen så har det firats här idag. Jag kommer inte gå in på det riktigt än. Men jag återkommer om det längre fram. Men det blev god tårta och bulle. Jag känner mig i alla fall grymt stolt över att jag står ut.
Smärtan då. Jo, jag fick ju tillåtelse att höja mina norspanplåster till 10 mikrogram/timme från 5. Men det har jag ännu inte gjort. Och jag har faktiskt inte behövt det än. Känns dock skönt att veta att möjligheten finns. Det är så skönt att kunna sova utan allt för svår smärta. Lite kommer jag ju få stå ut med livet ut. Men lite kan jag faktiskt ta. Ska lämna nya prover till reumatologen runt den 22/2 sen så ringer min reumatolog upp mig den 29/2. Får hoppas att mina värden är lite bättre då. Annars ska man nog börja tänka på att byta till ett annat biologiskt läkemedel längre fram.
Igår var det dop för min brorsdotter Peg. Jag hade problem med min Merieres men jag ville verkligen komma iväg. Och det gjorde jag även om jag inte alls var med hela tiden mentalt. Men ibland får det vara så. Jag var ju där fysiskt i alla fall. Träffa släkten. Alltid trevligt. Men så kom ju den ordentliga yrseln tidigt i morse.
Många tankar. Mycket som händer och jag hoppas på det bästa på alla sätt och vis. När det gäller mig, min framtid och självklart katterna.
Ta vara på er!
Sen så har det firats här idag. Jag kommer inte gå in på det riktigt än. Men jag återkommer om det längre fram. Men det blev god tårta och bulle. Jag känner mig i alla fall grymt stolt över att jag står ut.
Smärtan då. Jo, jag fick ju tillåtelse att höja mina norspanplåster till 10 mikrogram/timme från 5. Men det har jag ännu inte gjort. Och jag har faktiskt inte behövt det än. Känns dock skönt att veta att möjligheten finns. Det är så skönt att kunna sova utan allt för svår smärta. Lite kommer jag ju få stå ut med livet ut. Men lite kan jag faktiskt ta. Ska lämna nya prover till reumatologen runt den 22/2 sen så ringer min reumatolog upp mig den 29/2. Får hoppas att mina värden är lite bättre då. Annars ska man nog börja tänka på att byta till ett annat biologiskt läkemedel längre fram.
Igår var det dop för min brorsdotter Peg. Jag hade problem med min Merieres men jag ville verkligen komma iväg. Och det gjorde jag även om jag inte alls var med hela tiden mentalt. Men ibland får det vara så. Jag var ju där fysiskt i alla fall. Träffa släkten. Alltid trevligt. Men så kom ju den ordentliga yrseln tidigt i morse.
Många tankar. Mycket som händer och jag hoppas på det bästa på alla sätt och vis. När det gäller mig, min framtid och självklart katterna.
Ta vara på er!
Orolig
Jag är orolig. Men jag har inte sagt det till någon. Jag ser inte när jag skriver fel. Inte alls. Jag har ryckningar i kroppen när jag blir trött. Jag har haft det jobbigt med yrsel, tryck i huvudet och öronen nu ett par dygn. Men det är mest troligt min Menieres. Jag får trötthetsattacker och ont i halsen. Men jag har egentligen inte ont i halsen. Armarna blir ofta så trött att jag inte orkar använda dom. Det finns säkert en enkel förklaring. Sen stör jag mig allt mer på mitt öga. Men jag kommer vänja mig igen. Jag vill bara få må lite bättre. Men det kanske kommer igen.
Ta vara på er!
fredag 5 februari 2016
Orken tryter
Jag orkar inte mer snart. Jag vill katter som mår bra och får leka. Men eftersom Zaphire Hathaway av korsbandet så får hon inte busa. Miina börjar nu också påverkas av det. En katt på snart 4 år med ett avslitet korsband och en på snart 2 år som vill busa som bara den. Önskar att kunde fixa detta. Men det kan jag ju inte. Ska sova nu, med en tung klump i bröstet.
Ta vara på er!
onsdag 3 februari 2016
Evidensia Djursjukhuset Strömsholm - Zaphire
Älskade Zaphire. Hittad i en kompost väldigt ung, vet ej hur många veckor gammal. Men hon var inte 12 veckor. Vid nästan 2 års ålder så fick hon astma. Detta diagnostiserades på Aros Veterinärcentrum (AVC kommer jag återigen förkorta det). Hon mår bra på inhalation av Ventoline och Flutide 2 gånger dagligen. Detta får hon i sig med hjälp av en så kallad AeroKat. Hon har varit frisk utöver sin astma men i höstas började hon få problem med höger öga. Hon knep med det och vi sökte oss akut till Strömsholm en lördag och fick hjälp. Inga konstigheter. Men hon blev inte alls bättre så vi fick då tid till AVC och där var vi några gånger innan det gav sig. Vi vet ännu inte vad det var. Men det har inte kommit tillbaka tack och lov.
Allt har sedan varit frid och fröjd med katterna, förutom deras sjukdomar. I torsdags eftermiddag såg jag att Zaphire haltade kraftigt helt plötsligt. Jag ringde då akut till Strömsholm och vi skulle åka in. När vi kom dit så började problemen direkt. Dom trodde vi med Zephyr, hon har varit död sedan 2014, det tog ett tag innan dom förstod vilken katt vi var där med. Allt var frid och fröjd och en trevlig sköterska kom och hämtade oss för att göra en första bedömning på Zaphire. Sen fick vi sätta oss i väntrummet igen. Hon fick sina astmamediciner för att inte få ett anfall medans vi var där. Hon får sällan det, men stress utlöser det ju oftast.
När vi blev inkallade på ett rum nästa gång så kom veterinären rätt snart. Hon lyssnade på Zaphire och konstaterade att hon inte vågade sedera henne på grund av hennes astma. Hur kan man då gå igenom ett ben hos en katt som har fruktansvärt ont? Det blir svårt. Hon drog lite i benet och då fräste Zaphire till. Jag stod och höll i vid huvudändan men ändå valde veterinären att hämta en munkorg. Zaphire hade inte gjort något utfall alls. Bara fräst för att det gjorde ont. Efter detta väljer dom att gå iväg med henne på röntgen. Dom är snabbt tillbaka med henne och vi får vänta en liten stund på veterinären medan hon granskade bilderna. När hon kom in så sade hon att inget var brutet men att det fanns ett fragment i knät, men att Zaphire hade inte ont i knät. Men ortopeden skulle granska bilderna på fredagen och sen skulle veterinären ringa upp. I hemgångsrådet står följande "Zaphyre haltar på sitt Höger bakben.
Vi har idag röntgat och ser inget uppenbart men vi ska kolla på bilderna mer noggrant imorgon.
Hem idag på strikt vila tills återbesök.
Återbesök rekommenderas innan utsatt behandling alt tidigare om ingen tillräcklig förbättring på 2-3 dagar alt försämring.
Ge Medicinering med metacam enligt recemt med start imorgon (har redan fått för idag)
Lycka till!"
Precis så står det i hemgångsrådet. När veterinären aldrig ringde tillbaka på fredag förmiddag så ringde jag själv till Strömsholm. Hon som svarade skulle forska i det och återkomma. När hon ringde tillbaka så stod det ej ens i Zaphires journal att bilderna skulle granskas. Men det står i hemgångsrådet. Spännande enligt mig. Och förjävligt.
Så igår så hade jag bokat ett återbesök på AVC och fick då träffa en som jobbar med ortopedi. Så fort hon började känna p Zaphire så knakade det i knät. Det där knät som hon inte hade ont i ni vet. Jag trodde det var veterinären som knakade, men det var älskade Zaphires ben. Hon misstänkte direkt korsbandet eller menisken. Men skulle läsa journalen som dom hade beställt från Strömsholm. Dom bläddrar och bläddrar i jorunalen och jag tänker att så mycket har Zaphire inte varit i Strömsholm, vad sysslar dom med? Tänker jag. Tillslut frågar jag om det är Zephyrs journal dom har fått. Och mycket riktigt. Dom har fått Zephyrs. Som jag hastigt fick avliva i juni 2014. Jag vet att namnen är väldigt lika. Men det är ju upp till dom att hålla koll på när dom är födda åtminstone. Zephyr 2008, Zaphire 2012.
Tillslut fick dom rätt journal och även röntgenbilderna. Då hade dom hunnit sedera Zaphire för att kunna känna utan att det skulle göra allt för ont på henne. Mycket riktigt, knät går att dra fram och tillbaka ca 5 cm. Korsbandet är av. Hon som enligt Strömsholm INTE hade ont i knät. Lätt chockad så börjar det sjunka in, Zaphire har haft av sitt korsband. Dom rekommenderar burvila i 2 veckor. Jösses. Det gick inte bra och blev panik med astmaanfall som följd. Så efter att ha pratat med AVC idag så skiljer vi på katterna och veterinären ringer på onsdag i nästa vecka.
Sen innan jag ringde AVC idag så hade jag ett missat samtal från dolt nummer på mobilen. Och ett meddelande var lämnat på telefonsvararen. Jag var då helt säker på att det var att min psykolog blev tvungen att återbuda. Men det var veterinären som skulle ringt i fredags. Hon sa att dom hade granskat bilderna och att dom såg fina ut. Men hon har en förändring på knät, men det orsakar inte smärtan. Så dom räknade det som en stukning. Tänk om jag då var en sådan person som trodde på det? Om jag inte varit till en specialist igår? Då hade jag trott att Zaphire enbart hade en stukning. Men, jag vet och har även sett hur instabilt hennes knä är. Korsbandet är av. Av. Och dom i Strömsholm säger att hon är okej. Jag blev så förbannad att jag ringde tillbaka dit, tyvärr hade ju veterinären gått hem. Men jag var inte snäll och sa att jag inte förstår hur dom kan nästan friskförklara henne när dom knappt känt igenom benet. Korsbandet syns ju inte på röntgen. Jag sa även till henne jag pratade med att jag tycker att det är beklagligt när dom gör så här och det är den tredje katten som dom inte behandlar korrekt för mig. Vet att fler är besvikna på dom. Men ändå. Ja, då skulle veterinären ringa mig på fredag, kanske. Men det finns egentligen ingen anledning. Jag har tappat förtroendet, återigen för Evidensia Djursjukhuset i Strömsholm. Och jag har fått Zephyrs journal makulerad så att dom inte blandar ihop dessa två någonsin igen.
Förändringen Zaphire har i knät har inget med detta att göra, det är det enda som stämmer. Hon har något som heter Dystrofisk förkalkning i knäleden.
Detta är inte okej. Därav att jag delar mina erfarenheter. Jag har Zephyrs historia kvar. Den blir längre. Mycket längre. Den innehåller inte bara kritik. Men dom gjorde ett drastiskt fel på henne så hon hamnade på Intensiven.
Ta vara på er!
måndag 1 februari 2016
Evidensia Djursjukhuset Strömsholm - Miina
Tycker ni bra om Djursjukhuset i Strömsholm så behöver ni inte läsa det här. Eller så kanske det får upp era ögon. Jag kommer berätta mina upplevelser om Strömsholm. Mina upplevelser med 3 olika katter på samma Djursjukhus. Ett djursjukhus som enbart verkar bry sig om att tjäna pengar. Under varje bild så skriver jag kattens historia om hur vi upplevt Evidensia Djursjukhuset i Strömsholm.
Miina
Miina, född 13 april 2014. Vi har haft bra upplevelse en gång i Strömsholm med henne när hon hade ätit på en sladd från hörlurar. Hon blev inlagd på deras intensivvårdsavdelning. Hon slapp operation och fick komma hem dagen efter. Detta var i oktober 2014. Dock så började Miina kräkas häftigt i slutet av augusti 2015. 6 gånger på raken och sen var det lugnt. Detta upprepades varannan dag och när det hände andra gången så fick vi tid hos våran veterinärklinik som vi går hos. Aros Veterinärcentrum. Dom var helt underbara och Miina röntgades och man trodde hon hade en kraftig förstoppning så hon lades med dropp i några timmar. Detta var en torsdag. 27/8 för att vara exakt. Vi trodde det var löst för hon bajsade som vanligt efter detta. Men ack vad jag bedrog mig. Den 29/8 kräktes hon igen. Alltid lika många gånger, varannan dag och ungefär samma tid på dygnet. Jag ringde Strömsholm och fick till svar att dom inget kunde göra. Vi hade ändå återbesök till AVC (Jag kommer förkorta Aros Veterinärcentrum med AVC) den 31/8. Miina mådde bättre igen och vi åkte till min bror på kvällen och firade mamma som fyllde år. Hon kräktes inget mer innan återbesöket den 31/8. Väl där valde man att göra en ny röntgen och efter det ge henne kontrast. Sen började en ganska lång väntan. Efter 30 minuter var det dags för en ny bild. Sen åter efter 1 timme och sedan efter 2 timmar. Vi valde att ta den bilden efter 2 timmar då hennes magsäck inte tömde sig som den skulle och hade en annorlunda form. Efter ytterligare 2 timmar såg magsäcken likadan ut. Man befarade då att hon hade corp al, eller främmande kropp i magsäcken och att det borde göras en gastroskopi. Dom ringde Albano i Stockholm och Ulltuna i Uppsala min ingen av dom hade tider. Strömsholm kunde ta emot oss dagen efter 06.30 som jour. Eftersom det inte fanns tider någon annanstans så valde vi ju det så klart.
Vi var där till 06.30 med förhoppning och rekommendation på gastroskopi. Dom fick gärna ta en ny röntgenbild för att se om kontrastvätskan lämnat magsäcken helt då den kan förstöra fiberoptiken. Det valde dom att göra och kontrasten var borta. Men sen valde dom att göra ett ultraljud istället. Det blev lång väntan för oss. Miina hade fastat sedan kvällen innan och katter bör inte fasta för länge. Men vi väntade och väntade och tillslut blev det våran tur. Hon som gjorde ultraljudet tittade på röntgenbilderna från AVC och höll med om att magsäcken hade en annorlunda form. Men inget hittades på ultraljudet. Efter mycket om och men så kom veterinären och sa att det kunde vara en gastrit, alltså en magkatarr. Jag ville ändå att det skulle göras en gastroskopi och han gick in på operation för att fråga om det fanns tid för det. När han kom tillbaka så sa han att dom kanske han det på kvällen, dagen efter eller dagen efter det. Att jag gärna fick lämna kvar henne där, MEN att Agria troligtvis inte skulle godkänna en gastroskopi på dom grunderna. Han gick iväg för att ringa AVC och höra vad dom tyckte och kom sedan tillbaka. Då hade Eva som skrev remissen dagen innan gått hem och Katinka som vi träffade första gången med kräkningarna hade, enligt veterinären, sagt att vi kunde gå hem med foderbyte. Vi väljer ju så klart att göra detta då Agria (trodde vi) inte skulle godkänna en gastroskopi och att ha henne inneliggandes tills dom har tid kändes inte okej. Så vi tackade för oss och åkte hem med nytt foder och Pepcid.
Några dagar senare var jag på AVC för att köpa någonting, minns ej vad, men då frågade dom hur det hade gått. Då sa jag som det var att dom hade sagt att vi kunde gå hem med foderbyte. Dom ser lite smått skeptiska ut och jag ber dom läsa journalen vad Katinka hade sagt. Det visade sig att hon tyckte att en gastroskopi skulle göras med tanke på den starka misstanken om främmande kropp eller tumör. Jag bara gapade, jag blev chockad. Bad att få kopior utskrivna och det var inga problem. Ringde även Strömsholm och bad om Miinas journal. Stod det i den vad veterinären sa? Nej, det gjorde det inte. Det stod att vi gjort valet att åka hem med foderbyte. Att gastroskopi erbjudits. Jag tappade hakan ännu mer. Här kände jag bara att Miina ska aldrig mer till Strömsholm.
Hon höll sig cirka en månad på fodret Royal Canin Gastro Intestinal Moderate Calorie. Men sedan var det dags igen. Jag bad då våran veterinär ringa upp och då skrev direkt en remiss till AniCura Djursjukhuset Albano för gastroskopi. Dit fick vi tid den 2 november och enbart för gastroskopi som stod på remissen. Dom ringde dock och frågade om dom fick göra ett ultraljud också då dom misstänkte lymfom. Självklart. Dom frågade av en orsak. Tack och lov visade biopsierna inga tecken på lymfom men hon lider av Eosinofil Gastrit på grund av foderallergi. Idag mår hon bra. Hon äter allergifoder och är tillbaka som en kattunge.
Jag sa aldrig mer Strömsholm. Och jag säger det återigen.
Detta var Miinas historia. Jag har 2 katter till att berätta om. Men jag känner att eftersom detta blev så långt så tar jag det katt för katt.
Ta vara på er!
Miina, född 13 april 2014. Vi har haft bra upplevelse en gång i Strömsholm med henne när hon hade ätit på en sladd från hörlurar. Hon blev inlagd på deras intensivvårdsavdelning. Hon slapp operation och fick komma hem dagen efter. Detta var i oktober 2014. Dock så började Miina kräkas häftigt i slutet av augusti 2015. 6 gånger på raken och sen var det lugnt. Detta upprepades varannan dag och när det hände andra gången så fick vi tid hos våran veterinärklinik som vi går hos. Aros Veterinärcentrum. Dom var helt underbara och Miina röntgades och man trodde hon hade en kraftig förstoppning så hon lades med dropp i några timmar. Detta var en torsdag. 27/8 för att vara exakt. Vi trodde det var löst för hon bajsade som vanligt efter detta. Men ack vad jag bedrog mig. Den 29/8 kräktes hon igen. Alltid lika många gånger, varannan dag och ungefär samma tid på dygnet. Jag ringde Strömsholm och fick till svar att dom inget kunde göra. Vi hade ändå återbesök till AVC (Jag kommer förkorta Aros Veterinärcentrum med AVC) den 31/8. Miina mådde bättre igen och vi åkte till min bror på kvällen och firade mamma som fyllde år. Hon kräktes inget mer innan återbesöket den 31/8. Väl där valde man att göra en ny röntgen och efter det ge henne kontrast. Sen började en ganska lång väntan. Efter 30 minuter var det dags för en ny bild. Sen åter efter 1 timme och sedan efter 2 timmar. Vi valde att ta den bilden efter 2 timmar då hennes magsäck inte tömde sig som den skulle och hade en annorlunda form. Efter ytterligare 2 timmar såg magsäcken likadan ut. Man befarade då att hon hade corp al, eller främmande kropp i magsäcken och att det borde göras en gastroskopi. Dom ringde Albano i Stockholm och Ulltuna i Uppsala min ingen av dom hade tider. Strömsholm kunde ta emot oss dagen efter 06.30 som jour. Eftersom det inte fanns tider någon annanstans så valde vi ju det så klart.
Vi var där till 06.30 med förhoppning och rekommendation på gastroskopi. Dom fick gärna ta en ny röntgenbild för att se om kontrastvätskan lämnat magsäcken helt då den kan förstöra fiberoptiken. Det valde dom att göra och kontrasten var borta. Men sen valde dom att göra ett ultraljud istället. Det blev lång väntan för oss. Miina hade fastat sedan kvällen innan och katter bör inte fasta för länge. Men vi väntade och väntade och tillslut blev det våran tur. Hon som gjorde ultraljudet tittade på röntgenbilderna från AVC och höll med om att magsäcken hade en annorlunda form. Men inget hittades på ultraljudet. Efter mycket om och men så kom veterinären och sa att det kunde vara en gastrit, alltså en magkatarr. Jag ville ändå att det skulle göras en gastroskopi och han gick in på operation för att fråga om det fanns tid för det. När han kom tillbaka så sa han att dom kanske han det på kvällen, dagen efter eller dagen efter det. Att jag gärna fick lämna kvar henne där, MEN att Agria troligtvis inte skulle godkänna en gastroskopi på dom grunderna. Han gick iväg för att ringa AVC och höra vad dom tyckte och kom sedan tillbaka. Då hade Eva som skrev remissen dagen innan gått hem och Katinka som vi träffade första gången med kräkningarna hade, enligt veterinären, sagt att vi kunde gå hem med foderbyte. Vi väljer ju så klart att göra detta då Agria (trodde vi) inte skulle godkänna en gastroskopi och att ha henne inneliggandes tills dom har tid kändes inte okej. Så vi tackade för oss och åkte hem med nytt foder och Pepcid.
Några dagar senare var jag på AVC för att köpa någonting, minns ej vad, men då frågade dom hur det hade gått. Då sa jag som det var att dom hade sagt att vi kunde gå hem med foderbyte. Dom ser lite smått skeptiska ut och jag ber dom läsa journalen vad Katinka hade sagt. Det visade sig att hon tyckte att en gastroskopi skulle göras med tanke på den starka misstanken om främmande kropp eller tumör. Jag bara gapade, jag blev chockad. Bad att få kopior utskrivna och det var inga problem. Ringde även Strömsholm och bad om Miinas journal. Stod det i den vad veterinären sa? Nej, det gjorde det inte. Det stod att vi gjort valet att åka hem med foderbyte. Att gastroskopi erbjudits. Jag tappade hakan ännu mer. Här kände jag bara att Miina ska aldrig mer till Strömsholm.
Hon höll sig cirka en månad på fodret Royal Canin Gastro Intestinal Moderate Calorie. Men sedan var det dags igen. Jag bad då våran veterinär ringa upp och då skrev direkt en remiss till AniCura Djursjukhuset Albano för gastroskopi. Dit fick vi tid den 2 november och enbart för gastroskopi som stod på remissen. Dom ringde dock och frågade om dom fick göra ett ultraljud också då dom misstänkte lymfom. Självklart. Dom frågade av en orsak. Tack och lov visade biopsierna inga tecken på lymfom men hon lider av Eosinofil Gastrit på grund av foderallergi. Idag mår hon bra. Hon äter allergifoder och är tillbaka som en kattunge.
Jag sa aldrig mer Strömsholm. Och jag säger det återigen.
Detta var Miinas historia. Jag har 2 katter till att berätta om. Men jag känner att eftersom detta blev så långt så tar jag det katt för katt.
Ta vara på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)