Käkkirurgen

Mitt bett numera när jag biter ihop helt
När jag var tonåring så hade jag tandställning under 2 år. Jag har fortfarande tandställning kvar på insidan av tänderna både uppe och nere. Trots detta så har mitt bett blivit riktigt snett och jag biter endast ihop på några fåtal tänder. Varav ena går sönder och min tandläkare lagar för att inom en vecka så går den sönder igen. Och nej, det har inget med tandborstning att göra. Jag tuggar helt enkelt bara ihop på den tanden mest.

Igår var jag till Käkkirurgen äntligen. Min tandläkare skickade remiss redan förra året. Jag trodde allt berodde enbart på att tänderna hade flyttat på sig eller något så enkelt. Men, så var det inte. Troligen har det med min AS att göra. Eller Spondylartrit som dom säger. AS är en del av Spondylartriterna. Är det så så kanske man inte bör operera det. Det kan nämligen bli så att en operation kanske bara håller i 5 år om man har otur. Och då pratar vi om att bryta käken och så vidare. Sen gjorde dom en röntgen på mig och där visade det sig att jag har inte så mycket brosk kvar i mina käkleder. Detta är för mig skrämmande, för jag vill inte ha ont i käkarna. Jag vill inte ha mer smärta. Men jag skulle få remiss för skiktröntgen i Eskilstuna och sedan remiss till en bettfysiolog för att få en skena så jag inte biter sönder mig på nätterna. Efter skiktröntgen så kommer jag kunna få mer svar om vad som kan göras.
Jag blev lite tagen efter detta då jag trodde det skulle vara något enkelt. Eller, enkelt och enkelt. Men jag trodde inte mina käkar var halvt kaputt.
Det ska inte alltid vara kul. Eller vad säger ni?

Ta vara på er!

Skuldsanering

Jag har under många år försökt få skuldsanering. Jag har visserligen bara sökt en gång innan, men då fick jag avslag på grund av att jag ägde min egen lägenhet. Ingen hänsyn togs till att jag inte kunde få hyreslägenhet.
Jag fick dom flesta av mina skulder när jag mådde som sämst psykiskt.
Sen sålde jag min lägenhet för skampris. Idag hade jag fått säker 4 gånger mer än 2011. Men jag sålde min lägenhet och blev inneboende hos mamma. Allt för att kunna söka skuldsanering. Men så kom en utförsäkran i vägen. Jag blev alltså av med min sjukersättning och hade ingen möjlighet att söka skuldsanering. Sen kom alla mina fysiska sjukdomar en efter en. Jag fick tillslut varaktig sjukersättning och jag tänkte på att söka skuldsanering. Men det var väntetid till budgetrådgivaren som kan hjälpa en att ansöka, och jag klarade verkligen inte av det själv. Så i November förra året så var jag till en och vi skrev en ansökan direkt. Jag skrev ett personligt brev och min psykiatriker skrev också ett intyg på att skulderna var från när jag mådde som sämst. Jag fick veta att det skulle ta minst 6 månader innan dom ens tittade på mitt ärende hos Kronofogden då det var så lång handläggningstid.
Men det gick lite snabbare än så. Nu är det så att min skuldsanering kommer igång nu i Juni. Det har gått betydligt snabbare än vad någon räknat med. Så i Juni gör jag min första betalning och den sista betalningen gör jag i Maj 2021 om allt går som det ska. Låter som väldigt lång tid, men jag har haft utmätning sedan 2006, förutom vissa omgångar som vid utförsäkringen osv.

Men nu sätter vi igång. Jag går in i en ny tid i mitt liv. Jag hoppas ni alla håller tummarna för att det kommer gå bra för mig. Snälla. Jag kommer aldrig ha bra ställt. Men det kommer göra stor skillnad att inte ha skulder.

Ta vara på er nu!

Du fattas mig Miina

Försöker få bildknappen att fungera. Men det går inte. Varför vet jag inte. Jag tänkte lägga in en bild på när Miina satt på min rygg samma dag som hon blev dålig denna gång. Livet känns inte rättvist. Inte det minsta rättvist alls. För mindre än 2 år sedan så fick Zephyr somna in. Jag trodde aldrig det skulle hända igen så här tidigt med älskade knasbollen Miina. Men det hade inte varit snällt att försöka. Inte alls. Men jag hatar detta.
För en vecka sedan idag så hade vi hämtat henne precis. Hon var trött men ändå. Hon åt. Men inom ett dygn så började helvetet igen. Sorgen går inte att beskriva. Den är vidrig. Hemsk. Jag vill bara störtböla hela dagarna. Men det får Zaphire att må sämre. Visst gråter jag. Men inte hysteriskt. Idag när jag tog mig till gymmet så rann tårarna till och med på bussen. Nästan på gymmet.
Imorgon är det en vecka sedan hon somnade in. Då ska jag tända ett ljus för henne. Imorgon skickar vi även in det sista till Agria. Känns som att jag raderar hennes liv. Ska livet vara så här? När en ljusning kommer så skjuts man ned i det svarta igen.

Hoppas att det går att lägga in bilderna en annan dag. Ska se på film och sedan sova.

Ta vara på er!

Vila i frid älskade Miina *13 april 2014 +10 maj 2016

Älskade Miina fick hastigt lämna oss endast 2 år gammal av sjukdom. Kronisk sjukdom som hon inte tålde behandlingen för. Det är det svåraste beslut man kan ta när det gäller djur, men också det mest osjälviska. Det finns ingen mer smärta där Miina är nu. Och inga kräkningar. Det är vi här hemma som lämnas med sorgen.
Jag har skrivit långa texter nu flera gånger som tyvärr har försvunnit. Jag ska försöka skriva om det igen en annan dag. Men jag klarar inte av det just nu. Inte en tredje gång.


Ta vara på er!

Hjälp oss hjälpa Miina att överleva

https://www.facebook.com/groups/1759486494295867/

Snälla gå med i gruppen och dela, dela dela. Den är offentlig. Massor med kramar

Fungerar inte länken så sök på "Hjälp oss hjälpa Miina att överleva"

Cosentyx (Sekukinumab)

Idag tog jag andra sprutan (penna) av läkemedlet Cosentyx. Jag är så tacksam över att jag får möjligheten att testa detta biologiska läkemedel.
Cosentyx är för min Ankyloserande Spondylit och jag har tidigare haft andra biologiska läkemedel som verkar på lite andra celler än detta läkemedel. Nackdelen med dom andra är att dom inte har gett mig effekt så länge. Max 2 år. Cosentyx, som går på andra celler, hoppas jag fungerar bra och att effekten håller i sig länge. Jag klarar mig inte utan biologiska tyvärr. Jag blir riktigt dålig i lederna.
Nu ska jag ta Cosentyx vecka 0-1-2-3-4 och sedan är det en gång i månaden som gäller.
Jag började känna effekt redan efter första injektionen. Det är nog inte så jättevanligt. Men jag är riktigt tacksam för det.

Håll tummarna nu för att jag tål detta och att det håller effekten. Jag kommer uppdatera om hur det går.

Sovdags nu.

Ta vara på er!

Tears all over again

Tårar. Dessa jävla tårar. Andra kvällen/natten som slutar med tårar. Mängder av tårar. Känner att jag vill ge upp. Försvinna iväg. Men den jävla möjligheten har jag inte ens. Jag är fast. Jag är så jävla fast som man bara kan bli. Det enda jag kan göra för att bli fri är att dö. Och tro mig. Tankarna kommer allt närmare. Livet är inte för mig. Punkt.
Jag vill se blodet rinna. Skinnet dela på sig. Jag har inte skadat mig på över 10 år. Men fan vad jag vill vara där nu. Slippa känna. Dissociera. Försvinna bort. Slippa allt jävla skit.

Äh, skitsamma. Alla ska vi dö. Någongång. Vissa av oss lite tidigare bara.