Fransarna har lossnat

Mina ögonfransar har lossnat nästa helt. Eller ja, nästan alla kanske jag ska skriva. Det är inte särskilt vacker samtidigt som ögonen känns som grus och känns superkänsliga. Jag vet att ögonfransarna gör så att man inte ska få så mycket skräp i ögonen. Att dom finns där som skydd, inte att vi ska se snygga ut. Hoppas dom kommer tillbaka. 

Dags att sova. Ta vara på er!

PS. Om ni lägger märke till något grått i mitt öga så är det ärr efter skelningsoperation. 

Influensavaccin

Idag var jag och tog vaccin mot influensan. Det är 3 flunsor som går i år. En av dom är svininfluensan. Den vill jag verkligen inte ha. Jag är ju inte direkt frisk kroppsligt, så jag är livrädd att få komplikationer av influensan. Jag fick den som riskpatient. Men inte pga mina mediciner. Utan för att jag har astma. Den tänkte jag inte alls det minsta på. Faktiskt inte. Men det är nog för att jag bara har problem vid starka dofter och ansträngning.
Så nu får vi se om jag reagerar på vaccinet. Hoppas inte på det.

Imorgon ska jag klippa mig. Det är väl vad som händer denna helg. Nästa vecka är fullt upp.

Ta vara på er och trevlig helg!

The Gates Of Hell

Knackar på helvetets portar. Släpps inte in. Kanske är det bra? Kanske är det dåligt. Jag vet inte. Är i något slags mellanland just nu. 

Varken glad eller ledsen. Inget alls. Tittar mycket på film och sover på soffan. Sängen kommer vara riktigt skön när jag återgår dit. Just nu är soffan skön. 

Filmen jag tittar på nu är riktigt dålig. Ger nog upp den för att sova. 

Ta vara på er!

En vecka utan inlägg

Tiden går. Jag hänger med. Men inte mer än så. Jag ligger i sängen. Ja, inte nu, nu ligger jag i soffan. Gör inte så mycket mer. 

Vi var till pappa på fars dag jag och mamma. Det var mysigt. Träffa Elin och Oscar var med mycket trevligt. En del i syskonskaran. 

Men idag så är jag låg igen. Jag gråter väldigt mycket och jag orkar ingenting. Och då menar jag ingenting. 

Ska träffa min kontaktperson inom psykiatrin på tisdag nästa vecka. Sen på torsdag nästa vecka så ringer min läkare från psyk upp. Tänkte föreslå ECT-behandlingar. Dock ej som inneliggande patient. Men jag kommer inte ur denna onda cirkel som jag varit i i snart ett år. Den blir bara värre och värre också. 

Har fått ECT förr. Och det hjälpte mig bra med bara några få behandlingar. Visst, man måste sövas 3 dagar i veckan. Men jag vill helst bara ha 6 behandlingar. Det klarade jag mig på sist. Och det var 2005. 

Jag måste bara bryta den onda cirkeln. Och jag vet inte hur annars. 

Nu måste jag försöka sova. 

Ta hand om er!

Varför ska jag vara så känslig?

Jag hatar verkligen mitt psykiska funktionshinder som gör att jag är så fruktansvärt känslig. Jag tar åt mig av minsta lilla. Gråter för ingenting. Eller jo, det är ju stort för mig.
Som till exempel när någon tar bort mig från Facebook utan att skriva något, ingenting. Då gör det så ont i själen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har mått väldigt dåligt på sista tiden. Och jag vet inte hur jag ska hantera det, så jag har skrivit ut det. Att jag är ledsen. Att jag mår dåligt och inte orkar med alla diagnoser jag har. Man hamnar i en kris när man får en fysisk diagnos, likaså om man får en psykisk. Nu har jag haft oturen att få en om året. Senaste för inte ens 2 veckor sedan. Vad vill ni jag ska göra? Hålla tyst? Gräva ner mig i en grop och inte yppa ett ord?
Men jag är inte den sortens människa. Men jag trodde att ens vänner, som man stöttat skulle finnas kvar. Och då menar jag inte läsa allt jag skriver eller kommentera. Men inte heller att välja bort mig.

Min vänskapskrets blir bara mindre och mindre. Vet inte vad jag ska göra? Sluta vara mig själv? Spela ett spel? Är det bättre? Ja, kanske det. Vi får se.

Jag har i alla fall haft en bra dag idag. Till nyss. Men i alla fall. Varit på stan med en vän och ätit lunch och sen åkte jag och mamma en sväng och shoppade lite.
Ska strax sova. Om det går.

Ta vara på er!

Stirrar framför mig

Hamnar i läge av apati. Men ändå inte apati. Får en känsla av hur ska jag klara detta. Men det gör jag ju. Måste gråta, men då får man ju huvudvärk, som jag haft hela dagen. Ond cirkel det där. Kvällen har dock varit bra. Inte gråtit nå direkt.
Imorgon blir det stan en sväng med en kompis. Lite lunch och så. Får se om jag stannar kvar där sen. Eller om jag åker med hem.
Är jättetrött och jag stirrar framför mig. Rakt ut i luften och jag vet inte hur jag ska orka ta mig till sängen.

Imorgon kanske blir en bättre dag. Ta hand om er!

Jag vill helt enkelt inte.

Det måste vara fruktansvärt svårt att förstå. Men jag vill inte leva. Jag vill inte ha detta liv som jag har nu. Jag vet att jag är väldigt negativ. Men ta då mitt liv för en vecka eller två. Jag vill inte och jag orkar inte. Jag är en stor skithög som bara gör en massa saker fel. Jag orkar inte med att vara social. Jag orkar inte prata i telefon och jag orkar inte vara vaken.
Idag har jag gråtit hela dagen. Inte kvällen, men den slutade i tårar.

Jag vill skära mig. Jag vill ta en överdos. Jag vill inte kämpa mer. Jag vet att jag inte kommer göra dessa saker. Men ändå. Bara tankarna är jobbiga. Vill bara skrika rakt ut. SKRIKA HÖGT! Vråla rakt ut att jag inte vill mer. Ge mig lättnad. Snälla. Snälla jag ber dig, vem jag nu ber till. Låt mig få må bättre snälla.

Jag tittar på mina katter och gråter. Dom har allt, men jag känner mig ändå som en värdelös matte. Innerst inne så vet jag att dom har det så bra som bara dom kan ha det.

Jag gör illa dom jag älskar och jag orkar inte med skuldkänslorna. Jag är djupt nere i helvetet just nu. Och jag kan inte sätta fingret på varför. Jag har ingen aning alls. Jag vet inte hur jag ska komma ur denna onda spiral av tankar och ångest.
Egentligen så vill jag bara vara i fred. Inte behöva tänka på nå alls. Ligga i sängen och inte behöva gå upp. Inte gå på toaletten, inte äta, inte bry mig om något alls.
Jag vill knarka. Jag vill supa. Jag vill bort, bort, bort. Snälla ta bort mig.

Ta vara på er!