lördag 22 november 2014

Jag vet inte

Jag vet inte. Jag vet inte. Önskar jag slapp verkligheten. Önskar mig bort. Bort. Någonstans där allt inte gör så ont. Smärta. Yrsel. Livslusten är så långt borta att jag inte står ut knappt. Hat. Jag hatar mer än jag brukar. Orättvisa. Känslor. Sår. Snarare rispor. På armarna. Nya. Vill mer. Djupare. Faller. Gråter. Massor. Retar mig. Älskar. Mina katter. Dör. Långsamt. Lidande. Det gör ont. Sorg. Dumma tankar. Vill ha. Rakblad. Blod. Droppar. Nej. Du får inte. Du förlorar. Enbrel. Immunförsvaret. Tänk på. Immunförsvaret.

Vill. Inte. Mer. Önskar. Jag. Kunde. Säga. Hej. Då.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är hårt drabbad och det har jag sagt innan att jag tycker. Man saknar identitet när man slutar skada sig, de är lätt att önska sig tillbaka även om man kanske inte vill tillbaka dit som var innan (man var "ngt" även om man led/lider och det försvinner när man blir "frisk".. Du förstår säkerligen vad jag menar?) men även om ljuset är långt borta så hoppas ja av hela mitt hjärta att du kommer igen. Att du orkar pytte var dag. Du är en kämpe och jag älskar dig som den du är. Massa Kramar från A..

Therese sa...

Älskade Älskade Lina <3 du betyder så mycket för mig och jag önskar att jag kunde ta din smärta och trolla dig frisk. Det enda jag kan be dig är att kämpa, en dag i taget. Du är så STARK, så modig och underbar! Jag vet hur starka impulserna att skada sig kan bli, rena helvetet och det är så lätt att ge efter, men vi vet båda två att det inte löser någonting. Fortsätt kämpa. Försök att orka. Och kom ihåg att jag alltid finns här!! I vått och torrt! Ta hand om dig, du är värd det! KRAM och kärlek i massor <3