Min viktresa

I januari 2015 började jag min viktresa. Eller jag vill snarare se det som att jag valde att ändra min livsstil. Jag har inte bantat. Inte alls. Jag har bara sett över mina vanor och börjat träna mer. Jag lider ju som ni kanske vet av Ankyloserande Spondylit, det är en form av reumatism. Just den formen, liksom alla spondartriter mår bra av träning. Man stelnar i ryggen av denna sjukdom och det gäller att se till att hålla sig så rörlig det går. Och samtidig stelna i en så rak position som möjligt. Så jag började räkna kalorier, jag såg till att äta tillräckligt för att gå ned långsamt. Jag ville absolut inte gå ned mer än 0,5 kilo i veckan. Jag började även promenera mer här. Efter några månader lade jag inte Zumba också. Jag körde hemma i vardagsrummet och gör fortfarande om jag kör det. Men tyvärr så ger ju all träning mig huvudvärk och Zumba ännu mer än promenader.

Januari 2015 helkropp

Januari 2015 ansikte

4 September 2016 helkropp

17 Augusti 2016 ansikte
Det har hänt lite. Dock inte så jättemycket med självförtroendet, men jag kämpar på att vara nöjd med det jag har gjort. Dock är min läkare på vårdcentralen inte nöjd. Jag har ju fortfarande inte normalt BMI. Det är det viktigaste för henne. Inte att jag gått ned över 25 kilo genom kost och motion samt blivit av med insulin. Nej, jag är fortfarande överviktig. Strunt detsamma om jag är nöjd. Nej, mitt BMI ligger ju på hela 26. Skandal.

Just nu så räknar jag kalorier sön-tors, sen äter jag vad jag vill fredag och lördag. Och då menar jag vad jag vill. Hur mycket godis och chips jag än vill. Lördagar blir det dock oftast någon god mat på kvällen. Jag försöker vara stolt. Men jag har svårt att vara det. Jag har gjort detta. Helt själv. Ingen annan. Jag kämpar mig till gymmet fast jag får fruktansvärd huvudvärk efteråt. Jag släpar mig ut och promenerar trots att huvudvärken sitter kvar. Jag har till och med börjat testa på Friskis & Svettis igen efter över 3 års uppehåll.

Jag skriver inte detta för att skryta. Jag är inte den typen av människa. Jag skriver detta för att minnas själv vad jag har gjort. Vilken resa jag gjort och fortfarande gör. Jag försöker vara stolt över mig själv. Men det är sådana som min läkare på vårdcentralen som får mig att känna mig missnöjd. Och nu är det snart dags för diabeteskontroll och jag vill inte. För jag kommer få höra att jag fortfarande är överviktig.

Ta vara på er! Och kom ihåg, vi duger som vi är.