Suicid

Suicid betyder självmord. Jag har under många år tänkt på självmord. Jag har gjort självmordsförsök och jag har skurit mig så mina armar är fulla med ärr. Jag har inte gjort ett suicidförsök sedan 2006. Men tankarna finns där. Tyvärr kanske jag ska skriva. Jag vill inte aktivt ta livet av mig, men jag vill heller inte leva. Jag är snart 36 år och borde jobba. Leva ett liv. Vad gör jag om dagarna? Kämpar för att orka med. Kämpar mot smärta och mediciner. Tar mediciner som kan ge mig cancer för att slippa ha ont. Få sprutor rakt in i lederna för att dom är inflammerade. Utöver detta kämpar jag mot yrsel, hörselnedsättning och tinnitus. Jag kämpar för att hålla vikten jag har gått ned och det är svårt just nu. För jag är så nere så jag vill bara äta allt.

Idag var en sådan dag när jag var till Reumatologen och fick sprutor rakt in i SI-lederna. Dom sitter mellan ryggrad och bäcken. En smal led på varje sida av ryggraden. Är det skönt? Nej, det är fruktansvärt vidrigt. Smärtan är inte att tala om. Dygnen efter så har man oftast ondare än innan sen kanske man har tur och dom tar och det blir bättre och bättre. Är jag suicid nu? Det kanske jag inte är, men jag vill inte leva. Jag vill inte leva detta liv. Jag har ingen emalj kvar på mina tuggytor. Jag har en mörk skugga i mitt synfält. Jag har yrsel och jag börjar isolera mig mer och mer. Är jag rädd för mig själv? Ja, ibland så är jag faktiskt det. Jag har inga planer. Men jag blir rädd att det ska bli som förr. Det orkar jag inte med. Jag känner mig mer och mer ensam. Jag känner mig bortstött. Jag känner mig utanför.

Kanske har jag mig själv att skylla? Jag vet inte. Men att hela tiden ha ont eller ha yrsel är så extremt påfrestande så jag tror jag blir galen.
Sen skrev jag ju för ett tag sedan att jag skulle till neurologen. Men dom tyckte jag var så väl utredd av dom att dom inte ens tog ett blodprov. Då utredde dom mig 2012. Inget kan ju ha tillkommit sedan dess!!! Jag har domningar i underlivet, i benet, i armarna, extrem trötthet och svårt att komma ihåg saker. Jag har även en svart jävla suddig prick i mitt synfält. Många tror nog att jag inte tänker på det då jag inte pratar om det längre. Men det stör mig hela tiden. Det gör mig orolig med alla mina symtom. Men jag inbillar mig nog bara. Jag är rädd över att jag mår som jag gör. Jag vet att jag är utredd väl. Men jag är rädd ändå.

Sen har jag en annan oro som jag inte tänker skriva om här. Jag orkar inte ta tag i det riktigt. Just nu är det bara för mycket och jag vet inte längre om jag vill detta. Nej, det är inget hot. Det är min känsla. I am not good enough. I know that. I am not.

Jag kanske passar bäst i en annan dimension? För jag vet att jag inte passar in här i alla fall. Jag känner mig ledsen och jag kan inte sluta gråta. Jag orkar inte göra mig ordning för att sova. Jag orkar inte vara vaken. Jag orkar inte. Vad ska man göra när man inte orkar?
Egentligen ska jag göra en mindfullnessövning varje dag. Men jag kan inte fokusera på den alls. Det går inte. Jag klarar det inte. Så då struntar jag i det helt enkelt.

Jag behöver komma igång på gymmet igen. Måste! Dom har ju stängt 2 veckor snart. Så jag ska väl släpa mig dit på torsdag antar jag. Men dom har ju bara öppet till 12.
Äsch, nu ska jag sluta älta och tycka synd om mig själv.

Ta vara på er!

Önskar att jag kunde skriva att det blir bättre

Önskar så att allt gick åt rätt håll. Men det känns tomt. Det känns tungt. Jag vet att jag måste komma igång med gymmet igen. Men jag orkar inte. Jag vill bara ligga i sängen och sova. Jag vet att enda möjligheten att ändra på det är att gå till gymmet. Men dom har just nu bara öppet till 12. Jag har svårt att ta mig iväg så tidigt. Ska försöka ta en promenad imorgon i alla fall. Sen på tisdag morgon ska jag få cortisonsprutor i SI-lederna. För er som är intresserade vad det är för leder så googla på sakroiliakaleder, då får ni fram. Men i bäckenet sitter dom i alla fall. Jag har tid 08.15 och sedan blir det att ta det lugnt åtminstone 1 dygn för att få dom att ta.
Min mage har sagt sitt också nu sista dagarna. Antagligen på grund av stress och dåligt med sömn. Jag hoppas det beror på det i alla fall så det inte är något långdraget för då går jag verkligen under.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är ledsen och nere. Imorgon är det meningen att jag ska sluta med allt vad läsk och bubbelvatten heter. Ja allt med syra i. Jag får alltså dricka, trumvirvel, vatten!!! Jag vet inte hur jag ska klara det ärligt talat. Bubblat kranvatten är ju så gott, men nej. Pepsi Max är min källa till koffein, om än inte särskilt mycket, men jag får ju ändå i mig koffein. Jag kommer få abstinens. Fy fan. Det kommer ju inte bli så mycket roligare i livet direkt. Jag förstår att man vänjer sig ju av med det. Men va fan. Ta bort allt kul bara. Bort med det eller nå.

Känner mig så enormt negativ och jag vet inte hur jag ska kunna vända detta just nu. Jag har 2 katter som börjar komma överens mer och mer. Men Wimsa gör ju så man inte får så extremt mycket sömn direkt. Men är man bara drygt 14 veckor så är det ju så. Jag vet att det blir bättre. Och det blir ännu bättre när hon och Zaphire kommer igång och busar mer. Desto tröttare blir ju dom båda.

Just nu lever jag enbart för helgerna. Veckorna hoppar jag gärna över. Jag lever för helgerna.

Jag hoppas att ni har det bra därute. Jag hoppas också att jag snart har något lite mer positiv inställning.

Ta vara på er!

Helvetet

Det känns som att jag är i helvetet. Jag kan inte beskriva det annorlunda. Känslan är hemsk och jag orkar inte känna så här mer. Tanken på att lägga in mig blir mer och mer påtaglig, men jag skulle nog inte ens bli det. 2 nätter borta i ensamhet skulle vara underbart. Men jag har inte råd att ta mig någonstans eller ta in på hotell. Men 2 nätter skulle vara tillräckligt. Men det är omöjligt. Jag orkar inte vara social så åka hem till någon är uteslutet. 2 nätter i ensamhet. 2 nätter med sömn. 2! Nej, jag och mamma har inte bråkat. Jag är bara så slut psykiskt. 

Ta vara på er!

Ångest, regn och känslor

Man ska inte alltid tänka om. Men jag tänker väldigt ofta tänk om. Det är inte riktigt det lättaste att tänka bort. Det är väldigt mycket på gång just nu. Det är många bollar och frågetecken i luften. På onsdag så kommer det både bli skrämmande och samtidigt spännande. Då kommer inte liten Wimsa till oss.
Ingen kommer någonsin att ta Miinas plats, eller Zephyrs plats. Men Zaphire är endast 4 år gammal och hon behöver en lekkamrat. Tror vi. Jag känner dubbelt inför detta. Därför kommer vi att veterinärbesiktiga henne på torsdag. Det känns som det enda rätta. Samt att hon då även får sin första spruta och även chipmärks. Jag vet att det borde dom som äger katten nu ha gjort och jada, jada. Men nu är det inte så och vi har tingat henne. Men vi vet vem hennes pappa är och vi vet vem mamman är. Det är inge inavel eller liknande och hittills så har hon varit pigg och frisk. Bilder kommer komma när hon har installerats här hemma och vi märker att Zaphire tolererar den lilla. Och ja, hon ska heta Wimsa. Det är det inget att prata om. Ni får tycka vad ni vill om det namnet.

Idag har mina känslor varit som vädret. Ångest och kaos inom mig. Regn och kaos utanför. Men det kanske passar bra ihop. Jag är trött på regn. Kan ni förstå? Jag, Lina trött på regn? Jag måste slagit i huvudet någonstans. Vill i och för sig inte ha 30 grader heller. Men hallå, regnet slipper jag gärna.
Sen tror jag att jag får mycket ångest av min huvudvärk som alltid finns där. Man kan bli galen för mindre. Men jag försöker leva på ändå. Jag hade ju yrsel i 2 veckors tid. Tack och lov har det blivit bättre i alla fall. Så imorgon blir det återigen gymmet. Men denna gång på förmiddagen. Hatar förmiddagar, men ska upp tidigt och ringa samtal så då kan man lika gärna passa på. Vila kan man göra efteråt. Sen ska det monteras lite stolar osv inför Wimsas ankomst. Så det inte står en massa kartonger överallt.

Vad tycker ni? Ska jag försöka stå på crosstrainern 30 minuter i sträck imorgon? Jag har gjort 20 minuter som mest i ett svep hittills. Funderar på att utmana mig imorgon. 30 minuter försöker jag med i alla fall.

Köpte en ny klänning förra veckan som kommer från Hangmatta.com. Jag fullkomligt älskar den. Visst att jag måste ha linne under för att inte visa hela brösten. Jag har ganska så stora bröst så då får man lätt det problemet. Men jag tycker inte det syns direkt att jag har linne under.

Gillar den riktigt mycket

Nu är det dags att sova. Imorgon är en bättre dag. Förhoppningsvis. Och till vissa av er därute. Jag älskar er av hela mitt hjärta.

Ta vara på er!

CBCT, kåkkirurg och bettfysiolog

För ca 3 veckor sedan var jag i Eskilstuna och gjorde en CBCT av mina käkar. I min journal från käkkirurgen här i stan står det:
Röntgenutlåtande höger käkled: Caput ligger posteriort i fossan. Inga strukturella förändringar ses.
Vänster käkled: Caput ligger centralt i fossan. Caput är lätt avplanat superiort. Inga tecken på pågående sjukdomsaktivitet ses i käklederna.

Bedömning: Bedömer att patienten bör komma för en diskussion samt att ta foton, avtryck för modeller. Jag fick tid den 26 juli då min käkkirurg gått på semester.
Men innan dess ska jag till bettfysiologen den 4 juli. Förhoppningsvis så kan jag få sömnskenor innan han går på semester. Men det kanske någon annan kan hjälpa mig med när avgjutningen väl är gjord. Men jag antar att jag kommer behöva operera käkarna. Det är bara en känsla som jag har. Men kan det hjälpa mig med huvudvärk och liknande så är det verkligen värt det. Eller ja, jag vet inte. Men det kan det vara värt i alla fall. Jo, så får det vara. Det får vara värt det. Om det nu blir så. Men det känns iaf så.

Hade tänkt att skriva ett längre inlägg, men det blev inte så. Det blir en annan dag. Jag har lovat mig själv att jag ska blogga mer.

Ikväll blir det ost och kex och någon bra serie eller film.

Ta vara på er!

Min nya hårfärg. Jag är riktigt nöjd, men ska fylla på färgen lite

Känner mig inge vidare

Ett deppinlägg. Orkar ni inte läsa så sluta här och nu. Eller vad ni nu vill.
Idag har varit en dag när jag bara inte har velat någonting. Jag har varit ledsen och haft huvudvärk och känt mig allmänt bara riktigt låg. Så vad har jag gjort då? Jo, legat i sängen. Ätit frukost. Legat mer i sängen. Ätit mat. Legat i soffan. Och nu blir det lite mer soffhäng innan det är sängdags igen. Upplyftande dag har det inte varit. Men jag är riktigt låg av någon anledning.
Jag är ledsen och saknar Miina. Jag är ledsen över att Zaphire är ensam. Jag är ledsen över det och det och det!!! Ungefär så.
Men är så tacksam över att det med mitt frikort för läkemedel har löst sig. Tack Mamma & Pappa. Det betyder massor. Jag börjar ju som sagt en skuldsanering nu och det har varit kaos och högt och lågt innan. Men nu ska det bli bra.

Sen den där jävla huvudvärken kan ta och flyga all världens väg tycker jag. Jag har ju oftare huvudvärk än att jag inte har det. Hatar det. Fy farao vad jag hatar huvudvärk. Man tycker ju att det borde bli ett normaltillstånd, men nej, det kommer det aldrig bli för mig. För det är så fruktansvärt jobbigt.

Jag borde kanske lägga mig tidigt idag? Jag borde göra min mindfulnessövning som jag ska göra dagligen. Men när jag känner mig så här så har jag väldigt svårt att koncentrera mig på det. Men jag vet ju att det är dessa dagar man egentligen behöver det som mest. Men idag orkar jag verkligen inte.

Nej, lite Nurse Jackie innan sängdags är aldrig fel.

Ta vara på er!

CBCT och en massa annat

I fredags var jag till Mälarsjukhuset i Eskilstuna och gjorde en CBCT. Det är en slags skiktröntgen och CB står för Cone Beam. Allt gick väldigt snabbt och allt var över på 15 minuter. Besöket kostade mig noll kronor.
Resan var mysig tycker jag. Alltid mysigt att besöka städer som man sällan besöker. Men jag var lite orolig för undersökningen, men hade jag vetat hur den gått till så hade jag inte varit orolig alls faktiskt.

Sen var jag hos tandläkaren i tisdags för vanlig undersökning och jag slänger ur mig att minst 2 tänder måste lagas. Han hittade inga hål alls. Mina ilningar beror på att jag gnisslar tänderna så enormt att emaljen slits. Men väntar på tid till en bettfysiolog. Så nu är det enbart eltandborste som gäller och fluorskölj. Men det kan det vara värt. Slippa lägga ned massa pengar hos tandläkaren som jag trodde det skulle bli och sedan blir det inte så. Tack och lov. För nu börjar min skuldsanering. Känns spännande och riktig bra faktiskt.
Att jag kan skriva om det så öppet tror jag beror på att jag var riktigt sjuk när jag fick skulderna. Sen är inte jag den som skäms över en sådan sak. Jag gjorde bort mig. Mina skulder är över 10 år gamla. Jag var riktigt nere psykiskt när jag ådrog mig dessa skulder och jag tackar den store, ja någonting, att inte SMS-lån fanns innan jag fick skulderna. För då hade dom varit högre. När jag mådde som sämst så mådde jag bättre av att handla. Det är det många som gör. Men med min inkomst så skulle jag aldrig kunna betala av mina skulder. Inte ens om jag började jobba heltid som undersköterska. Det är uträknat så.

Sen nästa fredag ska jag till Neurologen. Jag skulle varit där den 13 maj. Men eftersom Miina fick somna in den 10 maj så klarade jag verkligen inte av det psykiskt. Och jag hade sådan yrsel så det hade inte gått. Jag skulle få vänta över sommaren sa sköterskan som jag pratade med, och jag sa att jag var beredd på det. Men inom en vecka hade jag en kallelse och en tid. Det skrämmer mig lite. Men, det behöver inte vara något för det. Jag orkar bara inte med mer. Men med mina domningar och allt så vet man ju aldrig. Samt mitt synfältsbortfall. Ja, vi får se vad som sägs helt enkelt.

Saknaden efter Miina är enorm. Hon var så speciell den lilla donnan så det är inte klokt. Jag har panik över att mitt frikort för läkemedel går ut den 14 juni. Jag har sålt allt av värde som jag ägde. Men, i värsta fall får jag klara mig utan mediciner. Jag pratade med Payex igår och för att få faktura när man har skulder eller skuldsanering så måste man ha en förvaltare. Så låg tänker jag inte sjunka. Jag tänker inte "omyndigförklara" mig för att få faktura på apoteket. Hade det räckt med god man eller borgenär så hade det varit löst. Men nej, dom godtar endast förvaltare. Så då får jag vara utan mina mediciner och rasa helt kroppsligt.

Jag ska ta och runda av lite här. Jag är trött och tänkte titta på ett avsnitt av Nurse Jackie. Jag bara älskar den serien.

Ta vara på er!