Jag vet att jag lever!

Jag är trött. Jag har ångest. Jag har ingen ork. Jag har snart ingen lust. Jag går i ett töcken och jag minns knappt något alls. Stress? Ja, kanske. Men det går över. Dagen idag (torsdag) gör inte saken bättre. Börjar med att jag ska lämna prover för diabeteskontroll 10.30. Sen har jag Spirometri 11.00. Hem och vila lite för att sen ha besök bokat hos Strokeläkaren 15.00. Sen är det mat på Sjukhuset för att sen träna Indoor Walking Intervall klockan 18.00. Då kanske ni tänker ett jag ska hoppa över träningen? Men nej, det är min glädje och jag behöver endorfinernas jag får så det tänker jag inte göra. Sen på fredag så är det besök hos Reumatologens Fysioterapeut 10.00 och min psykiatriker 11.15. Sen kommer jag nog rasa ihop och sova några timmar.
Har dock så dåligt samvete. Mot katten, mot ja, allt. Jag vet att det blir bättre. Jag vet att det är enormt mycket just nu. Men det är just nu. Egentligen skulle jag behöva sova just nu. Men jag är så uppe i varv att det går inte. Men jag ska snart försöka. Starta en ljudbok och försöka slappna av.
Just nu är det tungt. Jag är ledsen och trött. Men jag ger inte upp för det. Jag kommer fortsätta fightas. Ramla djupt ned och sedan kämpa mig upp igen. Nu är jag inte djupt nere dock. Mer utmattad.

Ska försöka lägga mig nu snart. Kom ihåg att ni är värdefulla.

Ta vara på er!

The Phantom of the Opera

Igår (lördag) var jag och mamma på The Phantom of the Opera på Cirkus i Stockholm. Det var helt underbart. Magiskt. Fantastiskt. Ja vad ska jag mer skriva? Jo, ett stort tack mamma som gjorde detta möjligt. Jag älskar dig över allt annat.

Ska försöka skriva mer snart. Men nu måste jag sova.

Ta vara på er!

Hoppande mående

Jag mår bättre idag. Inte bra, men bättre. Så mycket som jävlas för mig. Samt biverkningar av en hemsk medicin.

Ville bara uppdatera lite. Ska försöka sova.

Ta hand om er!

Vem är jag?

Jag vet ärligt inte längre vem jag är. Jag är arg, ledsen, modfälld och bara inte jag. Känns som att jag inte kommer att komma tillbaka igen. Allt känns riktigt illa just nu. Riktigt, riktigt illa och jag vet inte hur länge till jag orkar. Jag ser inte något annat slut på detta än att försvinna. Att ge upp. Kasta in handduken. Jag vet inte om jag tar mig igenom detta en gång till. Alla år av dåligt mående gör så jag orkar inte mer. Jag har situationer jag inte vet hur jag ska lösa. Jag orkar inte ta tag i det. Jag började med ny blodförtunnande då jag mådde så dåligt av Trombyl, men den var så mycket värre, men jag orkar inte ringa Strokemottagningen igen. Jag gör verkligen inte det. Jag vet ju att jag behöver blodförtunnande, men just nu känner jag att jag struntar i vilket. Jag orkar inte ta tag i det, igen.
Jag sårar min älskade mamma och jag orkar inte med det. Jag vet dock inte hur jag ska hålla mig i skinnet. Jag är så arg. Inte på henne. Jag är bara arg.

När döden knackar på
Man egentligen snällt får gå
Kampen emot har varat i många år
Det har satt sina spår
Då kanske det är dags att man går

Lina Sarlin Lundberg 28/3 2017
Jag vill inte dö. Men jag vill heller inte leva som jag gör nu. Jag tappar fattningen allt oftare. Och jag känner inte igen mig själv. Det blev värre igen när jag började med Clopidogrel (den nya blodförtunnande).

Det är bättre för alla om jag bara försvinner. Jag behöver inte dö. Men bara vara ur vägen för dom jag sårar. Det här går inte mer. Jag går sönder för vad jag gör. Att jag blir arg. Jag vill bara vara liten och hållas om. Eller isolera mig helt. Jag orkar inte mer. Jag vill inte såra mina nära mer. Det är inte värt det. Alla får det bättre utan mig.

Ta vara på er!

Elite Park Avenue

Är på hotellet just nu efter en ganska intensiv dag i Göteborg. Med god mat. Först lunch på Herr Åber och sedan middag på Taco Bar. Jag kan verkligen rekommendera Taco Bar. Jag är riktigt nöjd.
Dagen igår gick bra men kvällen slutade med ett Menieresanfall. Men en god vän förstår och vi lade oss tidigt. Somnade strax före 22 och vaknade tyvärr med huvudvärk. Men fick frukost upp på rummet av min fina vän Annica. Vi har det mysigt, synd bara att tiden går för snabbt och det är dags att åka hem imorgon. Jag är så tacksam för att jag har Annica i mitt liv och att vi nu äntligen har träffats. Allt har varit väldigt lättsamt. Nu packas det inför hemresa. Men tåget för mig går inte fören 13.50 och Annicas 14.10. Så vi hinner umgås en del imorgon med.
Jag har det bra helt enkelt.

Ta vara på er!

Ute på resande fot

Sitter just nu på tåget till Göteborg. Ska träffa en vän som jag pratat med i många år. Men vi har aldrig träffats innan. Och det är väl dags nu eller vad tycker ni?
Ska vara framme om ca 1 timme och 20 minuter. Totalt tar det 4 timmar. Känns riktigt bra faktiskt. Jag har inte åkt tåg mer än till Avesta på över 10 år. Känner mig lite mallig faktiskt. Ser fram emot dessa dagar även om det kanske blir intensivt för att vara mig. Men några dagar klarar jag alltid.
Jag behöver lite positivt i mitt liv just nu. Så man orkar kämpa vidare med allt annat eländes elände. Nej allt är inte bara elände. Men ibland känns det verkligen så. Diagnos efter diagnos och ja. Men nu ska jag låtsas att jag inte har haft TIA-attacker fram tills jag ska träffa Strokesköterskan den 10 mars.
Ville bara göra en kortare uppdatering. Och jag önskar er en riktigt trevlig helg.

Ta vara på er!

Amaurosis Fugax

Mina svarta episoder är mest troligt något som heter Amaurosis Fugax och orsakas oftast av TIA attacker. Men det kan finnas andra orsaker om man läser om det. Men det får vi se vad dom säger på Strokemottagningen. Jag ska dit den 10 mars till en sköterska. Sen blir det väl en läkare ca 2 månader efter det för vidare utredning. Emellanåt blir allt bara svart. Inte i ögat bara. Utan även i sinnet. Varför jag? Vart finns ni? Jag har ett par som jag verkligen känner finns där. Men resten försvinner mer och mer.

Ska nog om det. Nästa vecka ska jag äntligen ta tag i Friskis och svettis igen. Att jag inte gör det denna vecka är för att jag har lite ont i bihålorna fortfarande samt att jag ska till Göteborg och träffa en vän. Ska bli så mysigt. Men samtidigt otäckt att åka tåg. Har inte åkt tåg så långt på många år. Men det får gå.

Ta vara på er!