Uttrappning Lyrica

Som jag skrev i mitt förra inlägg så trappar jag ut Lyrican som jag haft i nästan sju år. Har/hade 125 mg kvar. Har haft 300 mg som mest. Men klarade inte att trappa ut mer när jag kom till 125 mg. Mådde fruktansvärt dåligt både psykiskt och fysiskt med yrsel och apati. Men, nu är det dags. Förra gången gjordes nedtrappningen mycket snabbare. Nu ska jag ta det riktigt långsamt. Visst skulle jag kunna gå cold tyrkey. Men det är inte värt det. Man kan bli riktigt sjuk av det. Det kan även vara farligt. Mycket annat törs jag sluta med tvärt, inklusive benzos, men detta går inte.
100 mg kvar sen. Dvs 4 nedtrappningar kvar. Känns som en evighet. Men, innan sommaren är jag av med den.

Dags att sova nu. Gråtmild och allmänt känslig av detta. Men jag hoppas att ni därute mår bra nu i påsk.

Ta vara på er!

Känslor och extrema känslor

Det finns dom med känslor. Och så finns det dom med extrema känslor. Åt alla håll. Jag tillhör tyvärr den senare sortens människa. Idag blev jag ledsen när jag pratade med min storebror och fick höra att pappa bjudit dit dom på söndag. Det gjorde ont. Grät en skvätt och ringde pappa, men vågade så klart inte säga något. Han bjöd in mig. När jag ringde. Kanske är löjligt. Men jag känner allt kanske 10 mer. Jag är emotionellt instabil. Det finns en massa exempel, sedan att det råder kemisk obalans i min kropp gör ju inte saken bättre. Att jag har 25 mg mindre Lyrica i kroppen känns. Jag har ätit Lyrica i nästan 7 år nu. Vore konstigt om det inte kändes. Ledsen, uppgiven och allmänt bara blä. Tjafs med mamma är det också. Men vad ska man göra? Vara som vanligt. Hoppas att man kan gråta tyst innan man somnar. Jag hatar situationen som jag är i. Jag klarar snart inte av den mer. Försöka tänka innan man öppnar käften hela tiden så det inte hoppar ut en groda eller två. Försöker att gråta tyst. Men snyftningarna hörs nog ändå.
Fan rent ut sagt. Fan fan fan fan fan fan fan.

Och förresten Glad Påsk på er!

By the way så älskar jag min mamma (som gör allt för mig) och pappa. Bara att jag är så extremt känslig

Lyrica, FK, varaktig sjukersättning

Så var det dags då. Ska börja trappa ut lyrican som jag har ätit ex antal år nu. Har dock "bara" 125 mg så den gör varken till eller från så vi får se hur det går. Det ska ske långsamt. Jag ska ta bort 25 mg till att börja med. Och sen inte trappa ut nå mer på ett tag. Ta det lugnt. Jag hoppas att det kommer fungera. Lyrica kan göra så att man går upp i vikt, får svårt att gå upp i vikt. Få vätska i kroppen och så vidare. Det är ingen snäll medicin egentligen. Så imorgon tar jag bara 100 mg.
Vi skulle egentligen haft möte med försäkringskassan idag. Men döm av min förvåning när ingen dök upp. Adina, min läkare på psyk var lika ställd hon. Min älskade mamma hade fixat med jobbet så hon kunde följa med. Men, det blev bara jag och Adina. Mamma gick tillbaka till jobbet.
Vi pratade om hur vi ska gå vidare och hur jag mår. Visst, det är ganska Status Quo när det gäller det psykiska. Jag är konstant lätt nedstämd, lider i sociala miljöer för att inte tala om att åka buss. Och sen har jag ju min känslighet. Jag är extremt lätt uttröttad och mår inte alls bra om det blir för mycket. Så nu kommer vi att söka varaktig sjukersättning. Jag har blivit så bra som jag kan bli just nu. Vem vet vad som händer om 10 år?
Så, nästa vecka ska jag ta tag i allt. Ringa min handläggare på FK, hon kommer åter 2/4 och sen även boka tid till min familjeläkare. Allt måste med i ett intyg för varaktig sjukersättning. Men Adina skriver "huvuduppsatsen" som hon sa.

Nu börjar kampen om att ta hand om mig själv och min kropp.

Ta vara på er!

Denna förbannade trötthet

Dom senaste har det varit mycket för mig. Lite för mycket kanske. Jag vet inte. Men det resulterade i att hela söndagen och dagen idag har varit fruktansvärda. Känns som jag haft feber och varit sjuk helt enkelt. Jag kom inte iväg att ta dagens antabusdos och heller inte iväg till träningen då såklart. Så fruktansvärt less på den trötthet jag har KONSTANT, men även den förlamande trötthet som jag får när det varit intensivt för mig. Och då menar jag varken skola eller jobb. Utan gym, antabus, läkarbesök, storhandnling med mera. Tror ingen förstår som inte har denna trötthet. Visst, alla är trötta och helt slut till och från. Men skulle jag tvingas ut i jobb så skulle jag jobba kanske 25% och sova resten.
Och om ni nu sitter och tänker att, ju mer man gör, desto piggare blir man. Glöm det. Den teorin har vi också testat. Men, jag ska försöka få Modiodal av min läkare på onsdag. För det här går inte längre. Imorgon ska jag träffa min KP på stan, på onsdag är det antabus, läkarbesök tillsammans med FK och sedan ska jag träffa en kompis på stan. Sen är jag nog överkörd resten av veckan.

Ta vara på er!

Kamp

Försöker härda ut. Men snart fixar jag det inte mer. Kämpar för att orka alla måsten. Inget för friska, men för mig är det som att bestiga berg. Det har varit en del intensiva veckor. Och än är det inte över. Så måste jag komma igång med träningen igen. 2 gånger i veckan. Jag går mycket. Men måste gymma också. För ryggens skull om inte annat.
Just nu är jag slut.


Ta hand om er!

Zephyr

Jag har ju inte uppdaterat sen jag fick provsvaren om min kära kattjej. Hon ligger på gränsen i sitt strumavärde, inget är säkert att hon kommer utveckla struma men det bör tas nya prover om 3 månader. Då passar jag även på att ge båda kissarna deras årliga vaccinationer. Hon jamar fortfarande mycket och är ju såklart lika mager som innan. 2900 väger hon. Hon är 5 år så ja, känns inte så bra. Men alla andra prover var ju bra. Hon äter bra. Fick också rådet att köpa Feliway och det har vi haft tidigare så det kändes inte helt ovant eller konstigt att dom gav det rådet. Hon bör också äta blötmat minst 1 gång varje dag. Det var nästan roligt. För hon "hatar" blötmat. Så, mamma och jag köpte en vattenfontän så hon får i sig mer vatten, och en del olika blötfoder. Hon älskar fontänen. Däremot så är Zaphire mer skeptisk till den. Hon har dock en skål i köket som hon dricker ur.
Zephyr får fortfarande lactulos men bara 1 gång/dag istället för 3. Det fungerar bra än så länge. Sen ska hon bara ha det varannan dag för att sluta med det helt. Hoppas hon inte blir förstoppad igen. Då är det dags att gå till botten med varför hon blir det.

Dags för mig att gå och sova.
Ta hand om er!

NovoRapid

Idag var jag till diabetessköterskan och pratade insulin. Känns så konstigt att jag vissa dagar, som idag nu när jag kollade blodsockret, hade 5.1. Ett mycket bra värde på kvällen. Och andra dagar har över 20. Visst, det har varit i samband med någon form av kortison, men ändå.
På torsdag ska jag få en kortisoninjektion i vänster SI-led och då ska det bli spännande att se vad som händer med sockret. Det kan tydligen höjas under längre tid när man får i en led. Så nu har jag fått insulin NovoRapid att ta om blodsockret ligger över 10 efter kortisonbehandling.
Det är ett snabbverkande insulin. Blir det mycket kortison så kan jag behöva mixinsulin. Men det återstår att se. Sött är så nytt och skrämmande. Insulin? Jag?

Dags att sova. Skriver från mobilen.
Ta hand om er!