Jag har ett mörker inom mig just nu. Det går inte att sätta fingret på det. Jag håller skenet uppe. Men inom mig är det tomt. Kan någon tala om för mig varför det är så tomt? Jag gör det jag ska om dagarna, jag ler och är glad. Men dagarna bara går och jag är inte riktigt med i dom. Idag har jag gjort en hel del. Jag fick en snabb tid till min ortoptist då jag tycker jag ser sämre, vilket jag också gjorde. Behöver nya glasögon, men inga pengar. Sedan var jag till Aktiv Ortopedteknik för avgjutning av mina fötter till inlägg. Där träffade jag Anette som var aktiv inom Friskis & Svettis samtidigt som mig och det var trevligt.
Efter det så gick jag och tränade. Nu, flera timmar senare så känns det inte som jag gjort allt det där. Känns som ett töcken, en dröm. Dagen har gått och jag har inte riktigt varit med.
Det gnager i mig och jag vill mest bara sova. Jag får inte fram till min kurator eller läkare hur dåligt jag faktiskt mår. Inte så att jag tänker skada mig själv. Men allt är en enda dimma.
Ta vara på er därute.
2 kommentarer:
Åh, jag känner så väl igen det där. Tröttheten, segheten, dimman. Som att man inte riktigt vaknar på hela dagen, som att man inte riktigt hänger med i det som händer och sägs. Det är så frustrerande. Det är så svårt när man inte kan sätta fingret på vad det är som är fel, bara känslan av något som gnager...Suck! Jag hoppas att dimman ska lätta framöver, och att du ska lyckas få din kurator/läkare att förstå. Det är väldigt svårt att verkligen visa det som känns och rör om innerst inne, men samtidigt är det det vi måste försöka fömedla. Kanske kan du skriva något som de kan få läsa? I alla fall jag har lättare att sätta ord på och "få fram saker" när jag skriver än när jag pratar, kanske du har det också? Jag sänder dig lite digital energi och kraft härifrån Skåne och hoppas du vet att du finns i mina tankar! Jag finns här! Och jag önskar dig allt det bästa! KRAM
Aa visst är det jobbigt! Jag vet ju vad jag gjort på dan, men känns som en dimma. Du har så rätt så att jag kanske ska skriva något istället. Det är ofta lättare att få ur sig i skrift.
Jag hoppas att du mår bra nu när du är hemma i Skåne. Allt försvinner ju inte, men att du får mer andrum.
Tänker på dig. Varma kramar
Skicka en kommentar