Dom river och sliter. Klöser och drar. Råttorna. Dom är otäcka och dom skrämmer mig. Fräser.
Jag fräser tillbaka, men dom backar inte. Dom fortsätter riva och slita. Jag klarar dom inte ensam. Men det är bara jag i närheten. Ensam.
Råttor är otäcka.
2 kommentarer:
Långt borta rent fysiskt, men nära i tanken! KRAMAR om dig och skriker högt: Bhuuuuuuuuuu och hoppas att råttorna ska bli rädda och fly!!
Hej! Hoppas du har det bra! Tänker på dig. Och tack för att du skrämmer råttorna. Kramar till dig!
Skicka en kommentar