För några veckor sedan så började jag tappa synen på mitt högra öga. Det har bråkat med mig innan och jag har ju en förändring i synfältet där. Men det blev som att släcka lampan. Kolsvart. För att efter ganska kort tid bli normalt igen. Det tog några dagar innan jag berättade för mamma. Hon är den första som jag berättar något för. Hon trodde på ögonmigrän då det är det vanligast när man har problem med ögonen. Tillslut så vaöde jag att sms:a en vännina till mamma och mig som jobbar på ögon. Hon ringde upp i fredags och när man tappar synen helt så är det inte ögonmigrän. Jag behövde inte åka akut där och då. Utan jag kunde vänta till idag, måndag. Jag fick tid idag 12.55 till jouren på ögonmottagningen och fick då träffa den läkare som utredde mig för min synfältsförändring. Hon tittade i ögat och det ser ju friskt ut. Hade inte väntat mig något annat direkt heller. Sen ville hon tänka om hon skulle skicka mig till medicin eller inte. Jag gick ut och väntade i väntrummet. Fick pupillvidgande droppar och efter en stund så blev jag inkallad igen.
Hon tittade i ögonen igen nu när pupillerna var stora men det såg ut som vanligt. Hon valde då att skicka mig till medicinakuten. Jag trodde ju inte jag skulle behöva till akuten direkt. Men det behövde jag.
Där så blev det en den väntan. Min älskade mamma kom och gick och köpte mat åt mig. Hungrig som en varg. Sen kommer läkaren in och säger att det blir ingen datortomografi idag utan dom vill lägga in mig för vidare utredning. Jag blev lätt stressad och fick lite panik då jag inte riktigt klarar av att vara inlagd. Men dom var så oroliga för mig att dom verkligen ville det. Så jag sa okej, mamma (älskade mamma) åkte hem och hämtade lite saker, mina antidepressiva finns inte på en avdelning oftast så behöver min dosett, och då blev det klart att jag skulle upp på avdelningen ASN som står för Akut Stroke och Neurologi. Så här ligger jag i sängen. Blivit så ompysslad man kan bli på en avdelning. Fått valt mat mellan 50 rätter. Vi har lyx här. Sen har dom ju Wi-Fi. Så det känns lyxigt. Om något är lyxigt på ett sjukhus.
Idag händer väl inte så mycket mer. Blir att sova om en stund. Men först ska jag se Hem till gården på TV4-play.
Just när jag kommit in så i träningen så blir det så här. Men vad ska jag göra? Gilla läget.
Ta vara på er! Och var rädda om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar