Metoject och Remicade

Har inte tagit mina sprutor nu på några veckor. Mår inte så bra av dom. Men nu ska jag få Remicadedropp på onsdag så det är väl lika bra att ta det idag. Och på söndag. Och söndagen där efter. Jag är ledsen över att jag inte orkar må dåligt. Min mage. Jag orkar inte med det. Måste prata med läkaren. Vi får se. Men man bör ta Metotrexate till Remicade.

Lyssnar på Sommar i P1 och tänker att jag inte har det värst. Kristian Gidlund är 29 år och har obotlig cancer. Lyssna om ni inte har gjort det. Finns på sverigesradio.se.

Ta vara på er!

Det skriker i kroppen

Jag vill inte mer! Jag vill och orkar inget alls mer. Jag vill ha mitt eget. Att kunna vara ensam när man själv vill vara ensam. Att kunna ha ångest när man har ångest. Att kunna bara vara sig själv. Jag står inte ut mer. Kryper ur skinnet snart. Visst, jag är tacksam för allt mamma gör och har gjort för mig. Men jag klarar inte det här så länge till. 

Försöker vara stark. Försöker att inte reta mig på småsaker. Men tyvärr så ger många saker mig ångest. Och väldigt många människor har svårt att förstå det. Det jobbigaste är att jag är fast här! Hur länge vet jag inte. Men minst 6 år till. SEX år!!! 

Idag är självskadetankarna höga igen. Men måste tänka på min behandling. 

Det går inte så länge till. Jag orkar inte. 

Ledsen

Jag undrar ibland vart mina vänner tagit vägen?! Jag förstår att man växer upp och har olika intressen och så vidare. Att vissa skaffar barn och familj. Men jag tycker väl att man borde kunna höras ibland ändå? Då menar jag inte ofta, men ibland?! Träffas och luncha eller fika tillsammans. Ja, jag vet inte. Idag är en dag som jag är ledsen över det jag förlorat. För jag har inte fått något för det förlorade. Annat än kanske en gnutta styrka i mig själv. Att jag ger mig inte så lätt.

Vill passa på att önska er en trevlig helg. Här är det Cityfestivalen som jag ska ned på en sväng imorgon.
Ta vara på er!

Zephyr hemma

Eller ja, det har hon varit sedan igår. Men jag har ingen energi kvar, så jag har inte skrivit något om det.
Veterinären ringde mig vid 11.45 igår och berättade att hon nu knappt hade någon avföring kvar i tarmen, bara lite högst upp och att hon skulle klara få ut det själv. Dock hade hon inte ätit något alls medan hon var där. Och med tanke på att hon fastat sedan söndag kväll klockan 21 så hade hon inte ätit på väldigt länge. Tydligen kan katter utveckla fettlever om dom inte äter på så lite som 3 dygn. Hon hade varit jätterädd så jag fick hämta henne. Sköldkörtelvärdet hade gått upp och låg nu över gränsen. Men dom vill inte börja medicinera än. Utan vi ska ta nya prover om 3 månader så får vi se. Jag tror att det kommer bli medicin. Sedan tror han att hon har någon form av tarmproblem då hon får återkommande förstoppningar hela tiden. Så vi ska göra ett nytt ultraljud den 9/7.
Hon ska fortsätta med laktulos och kattmalt. Sedan ska hon äta ett foder som heter Royal Canin Fibre Respons. Det blandas i hennes eget foder.

Jag var beredd med stora plånboken igår när vi skulle hämta henne. Jag menar, vi var ju där på jourtid. Dock går det på samma självriskperiod som i mars. Man betalar självrisk och sedan har man 125 dagar inom samma självrisk. Men ändå. Var beredd med tjocka plånboken då vi skulle betala för lördagens besök också. Så säger hon "Det blir 23**:-" Minns inte summan exakt. Men jag sa att nej, men du kan inte räknat med lördagen. Men jodå. Nästan så jag bara gapade. Agria hade gått in med strax över 10.000:-. Tack gode att jag har försäkring.
Nu är hon hemma. Hon äter och dricker. Hon har haft diarré, men med tanke på hur mycket paraffin och så hon fick när hon var inlagd är det inte så konstigt. Hon börjar långsamt gå tillbaka till att bli sig själv.

Tack snälla ni som tänkt på mig och Zephyr under denna jobbiga tid. Det är dock inte över än. Men vi kämpar på.

Varma kramar och ta hand om er!

Inlagd på Strömsholms Djursjukhus

Min älskade Zephyr hade idag ett planerat återbesök på Djursjukhuset i Strömsholm. Det har varit planerat i en månad. Egentligen hade hon tid den 10 juni, men då var veterinären sjuk. Så jag fick en ny tid till henne idag, den 24 juni. Så blev hon ju dålig i torsdags och blev inte bättre så vi var ju, som ni kan läsa i inlägget innan, på jouren på Strömsholm i lördags. Men vi behöll tiden idag för en grundligare utredning som det var tänkt.
Det var samma sköterska som i mars när vi var där och hon mindes Zephyr allt. Den bitande kissen. Sköldpaddsfärgade katter har lite häftigare temperament lärde jag mig i mars när vi var där. Så sköterskan hade tagit in tratt och väska eftersom Zephyr bråkade så mycket förra gången dom behövde ta blodprov. I lördags gick det, men då var hon så medtagen. Veterinären kom in och klämde på magen och konstaterade att hon fortfarande var förstoppad, inte så konstigt eftersom det inte hänt ett dugg sedan i torsdags när hon fick microlax. Hon fick ett i lördags med. Men då hände inget alls. Hon har även fått laktulos 3 gånger dagligen och kattmalt 3 gånger dagligen sedan i lördags (laktulos sedan förra måndagen) och det hände inget. Hon kräktes 2 stora hårbollar igår. Men ingen avföring alls. Så, när veterinären klämt på magen och lyssnat på hjärta och lungor så bestäms det att hon ska läggas in. Vi har gjort det vi kan hemma. Hon skulle få vätska intravenöst och så skulle dom ge laktulos, microlax och paraffin. Funkar inte det så skulle dom göra ett vattenlavemang. Tack och lov så sederar dom henne då. Lämnade henne vid 10 i förmiddags och jag har inte hört något. Det skulle jag egentligen inte heller. Men jag har haft mobilen klistrad med mig hela dagen. Dom skulle ringa imorgon i alla fall. Jag hoppas jag får hem henne imorgon. Men jag tvivlar på det. Dom har tagit sköldkörtelprover och vi får se om det är anledningen till hennes förstoppningar. Jag vill bara ha en lösning nu.
Jag gråter ganska mycket. Jag saknar henne och jag hoppas att hon har det bra. Zaphire är förvirrad och undrar vad kompis tagit vägen. Det är en del jamande och letande.

Älskade Zephyr. Kom bara hem! "Mamma" saknar dig. "Mormor" saknar dig och Zaphire saknar dig!

Ta vara på er!

Strömsholm Djursjukhus

Idag har det varit en riktigt jobbig dag. Det började egentligen i torsdags. Men Zephyr återhämtade sig aldrig. Jag har skrivit tidigare om min äldsta katttjej som blir förstoppad om och om igen och att dom funderade på om hon har problem med sköldkörteln. Så vi var till Strömsholm redan i mars med henne. Då låg värdet på gränsen och vi skulle ta om proverna efter tre månader. Vi har tid på måndag. Men så i början av veckan så märkte jag att hon var förstoppad igen så jag började ge henne laktulos som hon ska ha om hon blir förstoppad. Inget hände så i torsdags gav jag och mamma henne ett microlax, och det blev utbyte av det. Men efter det har hon inte varit sig själv. Hon har sovit extremt mycket. Knappt ätit eller druckit. I natt så sov hon hos mig i sängen hela natten och det har ALDRIG hänt under hennes fem år. Hon har gosat lite men gått därifrån efteråt. Hon kom inte ut idag när vi öppnade dörren utan låg kvar i sängen. Mamma hämtade henne och hon låg kvar i famnen. Jag började få panik och jag ringde jouren på Strömsholm. Vi skulle komma in. 

Strax efter halv ett var vi där. Halv fem kom vi in på ett rum. Blodprov togs och nål sattes. Om eventuellt hon behövde bli kvar. Veterinären kände direkt att hon var förstoppad. Röntgen gjordes och efter den skulle det bestämdes det om hon fick åka hem eller om hon skulle läggas in. Hon var ganska kraftigt förstoppad men eftersom vi ändå ska dit på måndag så fick hon åka hem. Hon fick vätska plus B-vitamin i nackskinnet. Vi skulle köpa kattmalt och ett foder med hög fiberhalt. Idag betalade vi ingenting utan allt betalar vi på måndag så att det blir rätt med Agria. 4800 var vi uppe i idag innan vi åkte hem. Men, då har inte Agria dragit av något. 

Det har varit en pärs. Tack Lena för att du snabbt ställde upp för min älskling. 

Ta vara på er!

Glad Midsommar

Vill önska er alla en riktigt Glad Midsommar. Här blir det lugnt, men trevligt. 

Ta vara på er!

Svimmade idag igen

Idag var det pinsamt dock. Jag skulle lämna Rickettsiaprov på vårdcentralen idag. Jag promenerade dit. Gick igenom väntrummet och tog en nummerlapp. Jag han se att det var nummer 85 och sen är det svart. Vaknade med benen upp i vädret mot en vägg och 2 sköterskor och en läkare som glodde ner på mig. Wierd! Obehaglig känsla. Mina första ord var "Inte igen". Och jag hoppade att dom inte skulle tillkalla ambulans.
Efter ett tag fick jag resa mig och lägga mig på en brits i ett behandlingsrum. Dom tog blodsocker, det var lite högt, blodtryck och puls och det var normalt. Medan jag låg där så letade dom som galningar efter remiss för Rickettsiaprovet. Så dom fick ringa kem.lab och fråga. Det är ett prov som ska skickas till Smittskyddsinstitutet för analys så det är lite speciellt. Inte så att jag smittas, men ändå. Det är inte så vanligt.
Dom hade berättat för min läkare hur jag såg ut. Jag krampade inte, men mina ögon ryckte tydligen väldigt. Och min läkare tyckte det var "tur" att det hände där så att dom verkligen vet hur det ser ut. En anhörig tänker inte på allt.
Jag hoppas verkligen jag får komma till neurologen snarast. Nu har det hänt 6 gånger och vi har ingen förklaring till varför.

Snart dags att sova. Ta vara på er!

Rickettsia?

Har aldrig hört talas om denna sjukdom. Idag var jag till läkaren då jag sedan 22 maj har svimmat 5 gånger. Vi spekulerade en del och hon skulle skicka en till remiss till neurologen för att, om möjligt, skynda på besöket dit. Men jag ska även ta ett blodprov för Rickettsia som är en fästingburen sjukdom, bland annat. Tror den heter Rickettsia helvetica. Det finns en hel del Rickettsiastammar. Jag skulle ha tagit provet idag, men eftersom läkaren var sen och jag hade en annan tid halv tre så valde jag att gå imorgon istället. Eftersom det kommer nog ta tid för dom att hitta rätt remiss för provet. Min läkare hade aldrig ordinerat det innan. Och det fanns inte med i datorn. Blodet skickas direkt till smittskyddsinstitutet och analyseras där.
Men, jag har ju ätit Lyrica under många år för generaliserad ångest (GAD). Och innan jag började med Lyrican så svimmade jag och så ganska frekvent. Det slutade när jag började med Lyrican. Nu har jag slutat med Lyrican. Kan det ha ett samband? Lyrica är även medicin mot epilepsi och nervsmärta. Vi får se vad som händer.

Mitt långtidsekg visade några förändringar. Varav det hoppade över ett slag under hela registreringen. Hade det hoppat över 2 slag så kan det orsaka svimning, men inte när det hoppar över 1. Det blir inte tillräckligt många sekunder emellan. T-vågsförändringarna finns där. Men jag tar det här med svimningar och domningar först. Neurologen först. Sen får vi se om vi tar tag i hjärtat mer.

Men, kan det vara så enkelt att jag har Rickettsia? Att det räcker att äta Doxyferm i 10 dagar och sedan är jag frisk? Önsketänkande, jag vet. Men, man kan ju hoppas.

Ta vara på er!

Läkaren imorgon då

Imorgon ska jag till min familjeläkare igen på grund av att jag svimmar. Har svimmat 5 gånger sedan 22 maj. Det är inte okej. Vi får se vad som kommer att hända. Jag vågar knappt gå ut genom dörren på grund av det. Sen finns det ingen ork kvar. Och tyvärr går den lilla ork jag har åt till att grubbla. Saker och ting fungerar inte riktigt så smidigt som det borde. Jag vet inte vad mer jag kan skriva om det. Inget antar jag. Men, det får vara så. Grubbla, sen får jag kanske släppa helt. Ibland är det lättast så.
Igår svimmade jag igen, jag sträckte magen och fick en del blåmärken. Tack och lov så har jag inte gjort mig riktigt illa. Än.

Håll tummarna för att vi kommer på ett sätt att gå vidare imorgon. Jag vill inte till akuten eller något sådant. Jag hatar att vara på akuten.

Tänker på er och sov gott!

Michael Jackson i mitt hjärta

Jag har så länge jag kan minnas alltid älskat Michael Jackson (MJ). Jag kan öppet erkänna att jag, 3 år senare, fortfarande sörjer MJ:s död. Den 25 juni 2010, natten mot 25 juni så ringde min vän Jenny upp mig och berättade att han var död. Jag har sparat varenda Aftonbladet, Expressen osv som jag köpte efter hans död.
Jag var på hans konsert 1997 i Göteborg på Ullevi. Det var en underbar upplevelse. För mig så var han en vuxen man som blivit berövad sin barndom och blivit traumatiserad av detta. Det märkte man aldrig när han var på scen dock.
Den som sen tycker att han är pedofil. Inget är bevisat. Han blev aldrig dömd. Nu är han död. Nu får man aldrig veta. Döm honom inte. Han var ett barn i en vuxen kropp. Svårt traumatiserad och ett musikgeni.

Tittar på massa klipp på youtube och gråter som ett barn till och från.
Ta vara på er!

Längtar efter en promenad

Det är inte ofta jag längtar efter att gå ut på promenad. Jag tycker det är dötrist att promenera. Men nu saknar jag friheten att gå ut på en promenad. Men jag vågar inte. Jag har ju som jag skrivit innan, svimmat några gånger. Nu har jag gjort det i söndags och igår. Händer det ute, ja, vad händer då? Ringer folk ambulans eller vad? Känner mig låst. Pratade med läkaren igår, min läkare har såklart semester, men jag pratade med en annan. Och långtidsekg:t ger inte förklaring till svimningarna. Det visade någonting. Men inte som skulle förklara mina svimningar tydligen. Han hade pratat med en hjärtläkare också. Men, så svimmade jag igen. Och idag ringde mamma vårdcentralen, för jag vet inte hur jag ser ut, hur länge jag är borta osv. Det vet hon. Läkaren skulle ringa upp henne under dagen. Men så är nu tyvärr inte fallet.

Jag står här handfallen och förstår inte vad som händer. Jag vet inte alls längre. Jag känner mig mer och mer handikappad av detta. Men, det är bara bita ihop. Jag ska klara mig igenom detta också. Hoppas jag.

Nej, dags att gå ut en sväng med katterna på balkongen och sedan sova. Det är en dag imorgon också, tyvärr.
Ta vara på er!

Börjar bli obehagligt

Så idag var det dags igen. Svimmade. För tredje gången på några veckor. Orkar ej ha det så här. Det är sommar. Vill kunna njuta av promenader och så. Men ärligt så vågar jag inte. Så rädd att hamna på akuten och det kanske vore det bästa. Men jag vill inte. Får ringa vårdcentralen idag igen. Hoppas hon har fått svar på EKG:t jag gjorde under två dagar. 

Börjar tycka det är jobbigt nu. Handikappande. 

Måste sova. Ta vara på er!

Jag pratar lite om innan jag fick diagnosen AS

Orken tryter och paniken gör att jag flyr

Jag vet inte. Det kliar i kroppen. Jag vill inte vara hemma. Jag vill inte vara här. Jag vill vara lycklig. Jag vill kunna reagera normalt. Men jag gör vet att jag inte gör det. Jag är inte som alla andra. Jag reagerar mycket kraftigare. Jag har dock blivit så mycket bättre. Men ja, jag flyr fortfarande. Förut flydde jag in i mig själv. Nu flyr jag verkligen. Hade jag haft pengar hade jag åkt långt och tagit in på hotell. Men, jag kom ner på stan för en lunch med mig själv. Mitt liv är ju så upplyftande. 

Jag är så less på all energi som går åt till andra och att må dåligt över anda. Men, det är ju jag. Jag måste ändra mig. Annars går jag under.  Men jag är så van att finnas där för andra. Att inte alltid tänka på mig själv när jag behöver det. 

Var förresten till reumatologen imorse. Det gick väl bra. Har en bra läkare. Han skulle skriva LoH till FK. Det onda i foten är troligen en inflammation i senskidan. Vi ska fortsätta med Remicade och MTX. Det är illa med, men det är 10 gånger värre utan. 

Ta vara på er. 

Jag önskar så att jag kunde skriva att allt var bra

Men jag kan inte acceptera denna trötthet. Det går inte. Haft den sen förra året och det blir bara värre och värre. Värre än innan och under tiden jag fick diagnos och började med Methotrexate. Sänkan är så gott som normal. Ändå är jag tröttare än tröttast. Jag orkar INGENTING. Vad jag gjort idag. Jag gick upp 11, tog av mig EKG:t som jag haft i 2 dygn. Drack yoghurt till frukost och sedan gick jag och la mig igen strax efter 12. Sov till 14.40 då jag gick upp och hjälpte till med maten. Sen har jag inte gjort något som helst vettigt alls.
Igår såg dagen i princip likadan ut. Dock var jag och mamma till kyrkogården till mormor och morfars grav och sen handlade vi en sväng. Jag blir bara tröttare och tröttare. Jag gråter när jag går och lägger mig för jag vet vad jag har att vakna upp till dagen efter. Samma trötthet om inte värre.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Och jag vet inte hur jag ska orka kommande vecka. Imorgon ska jag lämna in EKG:t mellan 13-16. Tisdag ska jag träffa min reumatolog klockan 08.00. Vila onsdag och torsdag. Avesta och lillebrors student på fredag, kalas hos Jenny på lördag och måndagen efter ska jag till Strömsholm med min kära Zephyr.

Jag har lust att köpa en olaglig substans som gör en pigg. Jag gör det säkerligen inte. Men ibland känns det lite desperat. Och det är inte psykisk trötthet. Det känner jag.

Nej, dags att göra sig redo för sängen.

Ta vara på er!

LångtidsEKG

Jag uppkopplad till EKG och så fick man en riktigt snygg kroppsstrumpa som ska hålla allt på plats. Tack och lov får jag ta av mig allt senare idag. Har då haft det i 2 dygn. Tror inte jag tål klistret riktigt för det kliar så jag blir tokig. 

God natt och ta vara på er!