onsdag 25 september 2013

LCHF, 5:2 osv

Jag är så less på alla nya dieter som är så fantastiska. Att man mår så mycket bättre och att en och samma diet passar ALLA. ALLA. Kyss mig i arslet att dom gör. 5:2 ökar risken för ätstörningar för dom som redan ligger i farozonen för det. Hur hälsosamt är det? LCHF som dom går ut med just nu som den bästa för dom som lider av fetma. Men på lång sikt då? Det går inte att säga hur det ser ut om 20 år om man lever på LCHF, 5:2 eller ananasdieten. Man vet inte.
Jag tror på tallriksmodellen. Jag har alltid fått höra att frukt är bra att äta. Men, nu är det onyttigt och en massa socker och kolhydrater. Visst, frukt innehåller fruktsocker som omvandlas till kolhydrater i kroppen. Men kroppen behöver det också.
Jag är inte smal, jag har nog aldrig varit smal. Jag har varit grymt vältränad. Men, jag var inte smal då heller. Inte i andras ögon. Jag har aldrig haft storlek 32. Och jag kommer aldrig, även om jag skulle bli väldigt smal kunna ha storlek 32. Jag är inte bygd så. Jag är 178 cm lång.

Visst, dom som vill leva på dieter så gör det. Men säg inte att det är så bra. Att det passar alla. Det passar verkligen inte alla. Tyvärr. Det är som viktväktarna inte passar vem som helst.
Det jobbigaste är när en normalviktig människa säger att "Oj, jag är så fet, måste gå ner i alla fall 3 kilo till".
Jag är överviktig, har diabetes typ 2. MEN, det har jag haft sedan jag var 25 år gammal. Och jag har det ärftligt så det bara skriker om det. Jag gick ned 40 kilo för några år sedan. Höll den vikten, men började äta kortison. Och, nej, jag ändrade inte min kost. Kortison gör så att man går upp i vikt. Utan att man äter mer. Den vikten, den sitter kvar. Vare sig jag tränar 4 dagar i veckan på gym och med Step Up, så sitter vikten kvar.

Vill bara kräkas på allt viktprat. När jag gick ner i vikt fick jag höra hur fin jag blivit. Och att jag borde ha jättebra självförtroende. Hur tror ni det känns nu? Jag känner mig som en förlorare. Jag har dock kvar alla kläder från när jag gick ned i vikt. Och jag kan ha dom.

Förlåt. Men jag är sjuk, kroppen jävlas och jag orkar inte med bantningar. Att äta rätt är en sak. Men snälla.
Nej, jag orkar inte ens förklara mig. En dag kanske ni också blir sjuka och behöver kortison.

Ta vara på er!

3 kommentarer:

Lillasyster, sa...

Jo, det är faktiskt bevisat att för mycket fett (som man äter vid LCHF) kan försämra minnet väldigt mycket. Dessutom är det jättefarligt för kroppen att utesluta kolhydrater helt (nog för att de som följer LCHF säkert äter liite kolhydrater) eftersom kroppen då börjar producera giftiga, till och med dödliga gaser.

Nej, usch för dieter säger jag bara...

Anonym sa...

Jag håller med, detta ständigt tjatande, som nu 5:2 dieten, att man blir så pigg. Tacka fan för det när du måste springa hela tiden för att inte känna av hungern för att sedan späka dig de dagar du får äta. Snacka om jojo-effekt. Om alla som håller på med sina dieter kunde hålla dem för sig själv skulle tiden i lunchrummet kännas gemytligare. Undrar om männen sitter i lunchrummet med sina matlådor och tittar ner på varandra och pratar dieter. Är det ett kvinnligt fenomen????

Anonym sa...

Insidan tänder utsidan.. Ja om jag nu inte skrev helgalet. Du är en underbar människa,du är söt och vacker för just du är du. Jag hoppas alltid du kommer gå din väg Lina. Du är värdefull å underbar. Kramar