Huvudvärk deluxe

Igår så tog jag ju en Powerwalk som jag skrev om igår. Denna gav mig svår migrän eller liknande. Det kommer liksom från längst upp i nacken. Känns som hjärnan lägger sig direkt på nackkotan eller hur jag nu ska förklara det. Jag brukar inte få detta av endast promenader eller powerwalks. Men igår blev det så. Huvudvärken är bättre, men den hänger allt kvar idag. Jag funderar på om det kan vara atlaskotan jag har problem med. Tyvärr så måste man ju betala sådant själv. Och det har jag inte råd med som det är nu och dom närmaste 5 åren åtminstone. Jag längtar efter att träna hårt utan att må så fruktansvärt dåligt i flera dagar av det. Jag vill gå på Zumba, gym osv. För jag känner att jag orkar. Men jag orkar inte bli så dålig efter varje pass. Jag har sökt läkare innan och fått rådet att gå till en sjukgymnast. Vad dom gjorde? Jo satte akupunktur i axlarna. Därifrån kommer inte min huvudvärk efter träning. Jag kan peka direkt på punkten vart den kommer ifrån. Jag har inget emot akupunktur, men när dom sätter det där jag inte har besvär så känns det onödigt.

Någon som har tips på vad jag ska göra? Jag har haft så här nu i många år. Men det blir bara värre och värre. Tacksam för tips.

Ta vara på er!

Denna värme mår jag inte bra av

Jag mår så fruktansvärt dåligt av denna värme vi har just nu. Inatt går det inte under 20 enligt SMHI. Men imorgon ska vi får regn. Och jag hoppas verkligen på det. För jag känner mig kokt. Idag var jag ute och tog en powerwalk i elljusspåret vi har här på Bjurhovda. Med promenaden dit och hem så blir det ca 4,4 km om man går ett varv på 2,5 km. Jag brukar gå 2 varv. Men idag kände jag att det inte skulle gå så bra. Hade med mig vatten och hade precis ätit frukost innan. Men ändå fick jag världens migrän/annan vidrig huvudvärk. Började med att ta Anervan Novum som är migränmedicin. Men efter drygt 40 minuter gav jag upp och tog 750 mg Pronaxen. Mitt i allt det där kände jag verkligen att jag måste äta lunch.
Jag har fortfarande lätt huvudvärk som skulle kunna utvecklas om jag anstränger mig för mycket. Blir att ta Alvedon innan jag går och lägger mig.

Jag klarar av upp till 25 grader. Men inte när det går över det. Vi har fläktar på i alla rum. Stängt när solen ligger på. Men ändå är det bastu i lägenheten.

Jag mår helt enkelt inte bra av så här höga temperaturer. Vissa säger att alla reumatiker mår bra av värme. Så är det inte. Jag får mer ont av värmen också. Då har jag vetekuddar som även går att lägga i frysen. Helt underbart.

Lätt överhettad
Nu ska jag slappna av lite framför TV3 play innan det är dags att sova.

Ta vara på er!

Hälsat på min ena syster

I måndags så skulle jag åka tåg för första gången sedan 2007. Detta gick inte så bra med förseningar redan från start och missat anslutningståg i Sala. Tack och lov så kunde min syster komma och hämta mig där. Annars hade jag fått vänta 2 timmar till nästa tåg skulle gå. Det hade jag ju gjort, men det var skönt att hon kunde hämta.

Väl där så åt jag en smörgås och sedan bytte vi om för att gå Älvpromenaden och Döda fallen. Det var magiskt och en runda på lite drygt 6 kilometer.

Några bilder från promenaden
Efter det så åkte vi och handlade för att sedan äta tacos. Det var gott och riktigt mysigt. Men jag han bli lite för hungrig.
Tisdagen var menad för Visentparken men pappa ringde precis när vi skulle gå och det var helt enkelt för kvavt för att vistas ute. Så kändes det i alla fall för mig. Så en promenad till Hemköp och sedan lunch.

Blev lite balkonghäng i allt det kvava när man önskade att det skulle börja åska.

Käraste syster Elin
Igår skulle vi göra någonting, men jag vaknade med lätta känningar i öronen och jag var helt slut. Suprise eller inte när det gäller min kropp. Eller inte.
Så det blev film och sedan lunch och lite mer häng innan det var dags att ta sig till stationen. Där åkte jag SJ3000 till Sala och det var en hemsk upplevelse. Jag blev redan efter ett par minuter ganska rejält åksjuk. Så det gör jag aldrig mera om. Ändå tar det bara 18 minuter till Sala. Väl i Sala så bytte jag till ett Regionaltåg. Så mycket skönare att åka enligt mig. Rejält mycket skönare. Ingen åksjuka och så.

Ja, det var för mig riktigt bra dagar. Trots att jag var så trött och slut.

Ta vara på er!

Det var en gång...

...en liten flicka. Hon fick växa upp till en värld av kaos. Hennes barndom var bra men dock med en frånvarande fader. Mamman försökte allt hon kunde och vi saknade inte det väsentliga. Flickan lärde sig laga mat och städa. Denna flicka är tacksam för detta. Hon behövde aldrig kämpa med det när hon skulle ut i den stora världen. Denna flicka är jag. Denna flicka som känt sig utfryst och även vissa dagar blivit slagen. Där läraren i fyran ringde hem till mamman varje torsdag för att klaga på flickan. Alltid torsdagar så mamman var ledsen på helgen. Denna lärare fick dock sluta efter att flickan och hennes klass gick till rektorn och klagade. Då hade det gått så långt så en elev fick sitt huvud nedtryckt i toaletten av läraren. Detta var som sagt i fjärde klass. Dock fortsatte läraren i femman men fick sedan sluta. Flickan blev utslängd från flera lektioner av denna lärare. Flickan är ingen bråkstake. Femte klass var rent kaos. Många lärarbyten och ja, rent kaos. I sjätte klass var flickan en elev av 9! Läraren flickan fick i sexan blev tvungen att kämpa för att alla i klassen skulle komma ikapp då alla hade förlorat 2 år av undervisning. Att sedan gå från 9 elever till 30 var riktigt kaosartat. Flickan mådde inte alltid så bra. Men det visade hon sällan. Gick ut med ett medelbetyg, alltså 3.0.

I gymnasiet valde flickan Omvårdnadsprogrammet. Flickan ville bli läkare, men flickans SYO i högstadiet bara skrattade åt henne då. Så flickan valde att läsa till undersköterska. Det var en kamp och vid några tillfällen fick flickan lust att sluta, att bara hoppa av. Men flickan har sin mamma att tacka att hon inte fick det. Flickan är idag utbildat undersköterska och har ett slutbetyg.

Här började flickans liv bli allt svårare. Flickan jobbade som undersköterska på ett korttidsboende och hon trivdes inte så bra. Hon trivdes jättebra med dom som bodde där. Men inte personalen. Hon var inte en i gänget alltid. Flickan var inte den som tog för sig.
Efter att flickan skadat knät på Friskis & Svettis så hade hon helt plötsligt ingen anställning kvar. Hon hade satts upp på timmar och det ville flickan inte vara med på. Så flickan blev arbetslös. Hon var det inte länge dock innan hon började som kanslist på Ögonmottagningen. Hon trivdes mycket med arbetsuppgifterna. Men hennes hand behövde opereras flera gånger och det blev en del prat om flickan. Flickan tjänade endast 12.200:- i månaden före skatt här så när hon fick erbjudande om att arbeta på Kvinnokliniken så tackade hon ja till ett vikariat där. Flickan blev lovad en lön på 14.000:- före skatt. Men några veckor innan hon skulle börja så ringde chefen från Kvinnokliniken och sa att hon inte kunde höja flickan från 12.200:- till 14.000:-. Så flickan fick 13.300:- istället. Hon kände sig lite sviken, men eftersom hon inte vågade säga ifrån så var det bara att gå ned dit för 13.300:-.

Väl på Kvinnokliniken så blev flickan så väl behandlad att hon började känna sig deprimerad och fick svårt att sova. Det brukar annars vara tvärtom att när man inte har det så bra så mår man inte bra. Men flickan tyckte att det var en sådan lättnad att vara värd något så hon rasade. Först blev flickan sjukskriven 50% för att sedan bli sjukskriven 100% och fick inte förlängt vikariat. Detta var början på en mycket svår tid för flickan som nu var en ung kvinna. Kvinnan förlorade sin identitet och hamnade i ett kaos utan dess like. Kaoset har lugnat ned sig men det slutar inte.

Ta vara på er!

Ljudböcker

Jag vill skriva ett lite mer positivt inlägg. Det är så att dom senaste åren har jag inte klarat av att läsa böcker för jag blir för rastlös. Och jag älskar verkligen böcker. Så en dag för några år sedan när jag blev inlagd så valde jag att starta upp Storytel. Jag valde att bara lyssna på 1 bok till att börja med. Och sedan dess är jag fast. Detta var 2012 om inte jag minns fel. Jag har nog bara gjort korta uppehåll när det har varit kris om pengar.
Jag har dock några favoriter som inte längre ges ut som ljudböcker längre, till exempel Patricia Cornwell och Peter James. Det tycker jag är jättetråkigt. Men dom sålde tydligen inte så bra som ljudböcker. Men det finns ju en massa annat också. Jag älskar deckare. Det är nog främst det jag lyssnar på. Och skräckromaner.

Jag har precis lyssnat klart på "Prio Ett" av Emelie Schepp. Lika bra som hennes tidigare böcker. Innan dess lyssnade jag på "Tiggaren" av Sofie Sarenbrant. Riktigt bra böcker. Nu blir det att hitta en ny bok att lyssna på. Inga problem egentligen då många av mina favoritförfattare har släppt böcker nyligen.

Det jag tycker om med Storytel är att det går att ladda ned böcker offline. Så man behöver inte vara uppkopplad för att lyssna. Jag har heller aldrig haft direkt problem med appen. Varken på android eller iOS. Och nej, jag tycker inte 169 kronor i månaden är dyrt för att få lyssna obegränsat på böcker i deras sortiment. Många verkar tycka det är dyrt. Tänk när jag var rökare. Jag rökte långa röda Prince. Dom kostar idag 62 kronor paketet eller nå sånt. Jag rökte minst 1 paket om dagen. Så nej, jag tycker inte det är dyrt. Sen har jag kanske inte bästa ekonomin just nu. Men jag måste unna mig något. Och det får bli Storytel.

Nu ska jag glo lite på Teen Mom 2 sen välja bok och slappna av och sova.

Ta vara på er!

Suicid

Suicid betyder självmord. Jag har under många år tänkt på självmord. Jag har gjort självmordsförsök och jag har skurit mig så mina armar är fulla med ärr. Jag har inte gjort ett suicidförsök sedan 2006. Men tankarna finns där. Tyvärr kanske jag ska skriva. Jag vill inte aktivt ta livet av mig, men jag vill heller inte leva. Jag är snart 36 år och borde jobba. Leva ett liv. Vad gör jag om dagarna? Kämpar för att orka med. Kämpar mot smärta och mediciner. Tar mediciner som kan ge mig cancer för att slippa ha ont. Få sprutor rakt in i lederna för att dom är inflammerade. Utöver detta kämpar jag mot yrsel, hörselnedsättning och tinnitus. Jag kämpar för att hålla vikten jag har gått ned och det är svårt just nu. För jag är så nere så jag vill bara äta allt.

Idag var en sådan dag när jag var till Reumatologen och fick sprutor rakt in i SI-lederna. Dom sitter mellan ryggrad och bäcken. En smal led på varje sida av ryggraden. Är det skönt? Nej, det är fruktansvärt vidrigt. Smärtan är inte att tala om. Dygnen efter så har man oftast ondare än innan sen kanske man har tur och dom tar och det blir bättre och bättre. Är jag suicid nu? Det kanske jag inte är, men jag vill inte leva. Jag vill inte leva detta liv. Jag har ingen emalj kvar på mina tuggytor. Jag har en mörk skugga i mitt synfält. Jag har yrsel och jag börjar isolera mig mer och mer. Är jag rädd för mig själv? Ja, ibland så är jag faktiskt det. Jag har inga planer. Men jag blir rädd att det ska bli som förr. Det orkar jag inte med. Jag känner mig mer och mer ensam. Jag känner mig bortstött. Jag känner mig utanför.

Kanske har jag mig själv att skylla? Jag vet inte. Men att hela tiden ha ont eller ha yrsel är så extremt påfrestande så jag tror jag blir galen.
Sen skrev jag ju för ett tag sedan att jag skulle till neurologen. Men dom tyckte jag var så väl utredd av dom att dom inte ens tog ett blodprov. Då utredde dom mig 2012. Inget kan ju ha tillkommit sedan dess!!! Jag har domningar i underlivet, i benet, i armarna, extrem trötthet och svårt att komma ihåg saker. Jag har även en svart jävla suddig prick i mitt synfält. Många tror nog att jag inte tänker på det då jag inte pratar om det längre. Men det stör mig hela tiden. Det gör mig orolig med alla mina symtom. Men jag inbillar mig nog bara. Jag är rädd över att jag mår som jag gör. Jag vet att jag är utredd väl. Men jag är rädd ändå.

Sen har jag en annan oro som jag inte tänker skriva om här. Jag orkar inte ta tag i det riktigt. Just nu är det bara för mycket och jag vet inte längre om jag vill detta. Nej, det är inget hot. Det är min känsla. I am not good enough. I know that. I am not.

Jag kanske passar bäst i en annan dimension? För jag vet att jag inte passar in här i alla fall. Jag känner mig ledsen och jag kan inte sluta gråta. Jag orkar inte göra mig ordning för att sova. Jag orkar inte vara vaken. Jag orkar inte. Vad ska man göra när man inte orkar?
Egentligen ska jag göra en mindfullnessövning varje dag. Men jag kan inte fokusera på den alls. Det går inte. Jag klarar det inte. Så då struntar jag i det helt enkelt.

Jag behöver komma igång på gymmet igen. Måste! Dom har ju stängt 2 veckor snart. Så jag ska väl släpa mig dit på torsdag antar jag. Men dom har ju bara öppet till 12.
Äsch, nu ska jag sluta älta och tycka synd om mig själv.

Ta vara på er!

Önskar att jag kunde skriva att det blir bättre

Önskar så att allt gick åt rätt håll. Men det känns tomt. Det känns tungt. Jag vet att jag måste komma igång med gymmet igen. Men jag orkar inte. Jag vill bara ligga i sängen och sova. Jag vet att enda möjligheten att ändra på det är att gå till gymmet. Men dom har just nu bara öppet till 12. Jag har svårt att ta mig iväg så tidigt. Ska försöka ta en promenad imorgon i alla fall. Sen på tisdag morgon ska jag få cortisonsprutor i SI-lederna. För er som är intresserade vad det är för leder så googla på sakroiliakaleder, då får ni fram. Men i bäckenet sitter dom i alla fall. Jag har tid 08.15 och sedan blir det att ta det lugnt åtminstone 1 dygn för att få dom att ta.
Min mage har sagt sitt också nu sista dagarna. Antagligen på grund av stress och dåligt med sömn. Jag hoppas det beror på det i alla fall så det inte är något långdraget för då går jag verkligen under.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är ledsen och nere. Imorgon är det meningen att jag ska sluta med allt vad läsk och bubbelvatten heter. Ja allt med syra i. Jag får alltså dricka, trumvirvel, vatten!!! Jag vet inte hur jag ska klara det ärligt talat. Bubblat kranvatten är ju så gott, men nej. Pepsi Max är min källa till koffein, om än inte särskilt mycket, men jag får ju ändå i mig koffein. Jag kommer få abstinens. Fy fan. Det kommer ju inte bli så mycket roligare i livet direkt. Jag förstår att man vänjer sig ju av med det. Men va fan. Ta bort allt kul bara. Bort med det eller nå.

Känner mig så enormt negativ och jag vet inte hur jag ska kunna vända detta just nu. Jag har 2 katter som börjar komma överens mer och mer. Men Wimsa gör ju så man inte får så extremt mycket sömn direkt. Men är man bara drygt 14 veckor så är det ju så. Jag vet att det blir bättre. Och det blir ännu bättre när hon och Zaphire kommer igång och busar mer. Desto tröttare blir ju dom båda.

Just nu lever jag enbart för helgerna. Veckorna hoppar jag gärna över. Jag lever för helgerna.

Jag hoppas att ni har det bra därute. Jag hoppas också att jag snart har något lite mer positiv inställning.

Ta vara på er!

Helvetet

Det känns som att jag är i helvetet. Jag kan inte beskriva det annorlunda. Känslan är hemsk och jag orkar inte känna så här mer. Tanken på att lägga in mig blir mer och mer påtaglig, men jag skulle nog inte ens bli det. 2 nätter borta i ensamhet skulle vara underbart. Men jag har inte råd att ta mig någonstans eller ta in på hotell. Men 2 nätter skulle vara tillräckligt. Men det är omöjligt. Jag orkar inte vara social så åka hem till någon är uteslutet. 2 nätter i ensamhet. 2 nätter med sömn. 2! Nej, jag och mamma har inte bråkat. Jag är bara så slut psykiskt. 

Ta vara på er!