...vad ångest det skapar med alla sjuka ideal som just nu allt kretsar kring. Kissie hon svälter sig själv och väger 47 kg till 169 cm. Blondinbella får höra att hon lider av fetma nu när hon lagt ut bilder på sig själv i bikini.
Jag är då inte värt något alls. För jag är överviktig och jag försöker träna, men jag har varit sjuk nu i några dagar och jag får panik.
Det här sjuka som pågår just nu, får mig att vilja avsluta allt. Det handlar självklart inte bara om Kissie och Blondinbella utan hur hela samhället är.
Man är tydligen bara värd något om man är smal?! Eller snarare anorektisk. Jag är ledsen och jag är osäker. För jag kan inte vara värd något?! Kanske jag ska träna trots att jag har en infektion i kroppen? Jag funderar på det. För jag orkar inte ha det så här.
Sen att ingen tror mig heller när jag säger att jag har problem. Tror det bara är mamma som tar det på allvar. Tog upp det med min läkare och har även tagit upp det med min kurator hur jag avskyr min kropp. Jag tränar mer än jag gjort på länge, men det står stilla. Troligen för att jag åt kortison under så lång tid.
Men jag är inte värt något! Jag är inte det. För jag är överviktig. Men en sak ska ni veta. Jag har perfekt blodsocker och perfekt blodtryck. Så det så!
onsdag 1 februari 2012
tisdag 31 januari 2012
Why bother?
Jag vet snart inte vad jag ska göra? JAG. ORKAR. INGE. MER! Men varför bry sig om det? Va?
Från och med imorgon är jag utförsäkrad. Men det är ju inte bara det som tynger mig. Känns som om allt bara är åthelvete. Jag har feber just nu och då får jag inte ta min Humirainjektion denna vecka och jag behöver den verkligen. Jag har ont så jag går i taket. Men, det är bara att snällt vänta 1 vecka med den då. Får heller inte ta Metojectsprutan, men den märker jag inte av om jag måste hoppa över en vecka.
Jag funderar på att bara strunta i allt och bara tyna bort i sängen. Just nu orkar jag ändå ingenting.
Sen skulle jag fått en kallelse till min kurator och det är 1 vecka sedan vi pratade om det. Jag behöver det verkligen. Men varför bry sig?!
Jag saknar rakbladen ganska mycket just nu. Jag drömmer om folk jag inte träffat på länge och saknar.
Jag behöver snälla och omtänksamma människor i mitt liv, och det ät sådana jag drömmer om.
Förresten, att när man sprutar in Humiran i kroppen och det känns som att det är syra man sprutar in, det är det. Eller ja, inte bara, men det är citronsyra i den. Nu vet ni det om ni bryr er?!
Nej, ta piller och gå och sova.
Natti!
Från och med imorgon är jag utförsäkrad. Men det är ju inte bara det som tynger mig. Känns som om allt bara är åthelvete. Jag har feber just nu och då får jag inte ta min Humirainjektion denna vecka och jag behöver den verkligen. Jag har ont så jag går i taket. Men, det är bara att snällt vänta 1 vecka med den då. Får heller inte ta Metojectsprutan, men den märker jag inte av om jag måste hoppa över en vecka.
Jag funderar på att bara strunta i allt och bara tyna bort i sängen. Just nu orkar jag ändå ingenting.
Sen skulle jag fått en kallelse till min kurator och det är 1 vecka sedan vi pratade om det. Jag behöver det verkligen. Men varför bry sig?!
Jag saknar rakbladen ganska mycket just nu. Jag drömmer om folk jag inte träffat på länge och saknar.
Jag behöver snälla och omtänksamma människor i mitt liv, och det ät sådana jag drömmer om.
Förresten, att när man sprutar in Humiran i kroppen och det känns som att det är syra man sprutar in, det är det. Eller ja, inte bara, men det är citronsyra i den. Nu vet ni det om ni bryr er?!
Nej, ta piller och gå och sova.
Natti!
onsdag 25 januari 2012
Nu är dagen över
Äntligen är denna dagen över. Allt gick bra, men som jag känt innan så gillade jag verkligen inte min handläggare från FK. Hade aldrig tidigare träffat henne utan bara pratat i telen och det var hemskt. Hon var inte otrevlig idag, men vart sympatin är det veta jag inte?! Men, nu har jag en handläggare på arbetsförmedlingen och hon verkar toppen. Den 1 februari så är jag alltså utförsäkrad och då är det en kartläggning på 3 månader som dom även kallade för karens.
Jag ska träffa min handläggare på AF den 13 februari igen. Då trodde hon att alla papper skulle ha kommit. Det kommer bli mycket papper under dessa 3 månader.
Så skönt att det är över. Mötet alltså. Varit vidrigt nervös och haft mycket ångest. Ångesten kommer nog inte bli helt bra bara för att det är över. Men förhoppningsvis mycket bättre.
Imorgon ska jag träna av mig lite och sedan gör jag helg.
Ta hand om er alla!
Jag ska träffa min handläggare på AF den 13 februari igen. Då trodde hon att alla papper skulle ha kommit. Det kommer bli mycket papper under dessa 3 månader.
Så skönt att det är över. Mötet alltså. Varit vidrigt nervös och haft mycket ångest. Ångesten kommer nog inte bli helt bra bara för att det är över. Men förhoppningsvis mycket bättre.
Imorgon ska jag träna av mig lite och sedan gör jag helg.
Ta hand om er alla!
tisdag 24 januari 2012
Smärtstatus
Det var ett tag sedan jag skrev om min AS, ankyloserande spondylit. Jag har behandling med Humira varannan vecka och Metoject varje vecka. Kortisonet är helt utsatt sedan ca 6 veckor tillbaka.
Det känns som att jag är i ett skov, Humiran funkar, men just nu tar den inte bort allt. Det gjorde den i början, därför tror jag att jag är i ett skov. Jag hoppas det, för annars har Humiran slutat göra verkan. Det kan hända, men inte troligt efter bara 5 sprutor.
Jag har huvudvärk varje dag eftersom jag har så ont i skulderbladen och upp i nacken. Så jag ska till sjukgymnasten idag så får vi se vad som händer. Smärtan ligger på en 4 av 10. Så jag har ingen jättesmärta, men den finns där och den stör.
För mig börjar det nu gå upp att jag är sjuk, och kommer vara det för resten av mitt liv.
Jag har redan "bränt" Remicaden, så den kan jag aldrig mer få eftersom jag fick klåda i halsen av den. Nu har jag Humira. Vad gör jag när den i verkar längre? Jag klarar inte att äta antiinflammatoriska tabletter.
Kanske, den dagen när och om Humiran slutar ha effekt så kanske det finns någon annan bra medicin?
Ja, vi får se helt enkelt. Sen är det vissa mediciner som går bort för att jag är ANA-positiv. Sjuk är jag och sjuk kommer jag alltid att vara.
Nu ska jag göra mig klar för att gå till sjukgymnasten. Ville bara uppdatera om det är någon som är intresserad?!
Ta hand om er!
Det känns som att jag är i ett skov, Humiran funkar, men just nu tar den inte bort allt. Det gjorde den i början, därför tror jag att jag är i ett skov. Jag hoppas det, för annars har Humiran slutat göra verkan. Det kan hända, men inte troligt efter bara 5 sprutor.
Jag har huvudvärk varje dag eftersom jag har så ont i skulderbladen och upp i nacken. Så jag ska till sjukgymnasten idag så får vi se vad som händer. Smärtan ligger på en 4 av 10. Så jag har ingen jättesmärta, men den finns där och den stör.
För mig börjar det nu gå upp att jag är sjuk, och kommer vara det för resten av mitt liv.
Jag har redan "bränt" Remicaden, så den kan jag aldrig mer få eftersom jag fick klåda i halsen av den. Nu har jag Humira. Vad gör jag när den i verkar längre? Jag klarar inte att äta antiinflammatoriska tabletter.
Kanske, den dagen när och om Humiran slutar ha effekt så kanske det finns någon annan bra medicin?
Ja, vi får se helt enkelt. Sen är det vissa mediciner som går bort för att jag är ANA-positiv. Sjuk är jag och sjuk kommer jag alltid att vara.
Nu ska jag göra mig klar för att gå till sjukgymnasten. Ville bara uppdatera om det är någon som är intresserad?!
Ta hand om er!
Dagen före
Imorgon är det dags för överlämnandemöte. Jag överlämnas från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen för att nästa onsdag vara utförsäkrad. Behöver jag skriva att ångesten ligger på topp? Jag tror inte det.
Det värsta är inte att bli utförsäkrad, det värsta är att inte veta vad som kommer att hända. Vad händer efter dom 3 månader som nu kommer? Jag antar att jag inte får svaret imorgon heller. För ingen vet. Man fasa är Fas3. Enligt min läkare på psyk så kommer inte det hända. Men ja, jag är rädd ändå.
Min kurator följer med mig imorgon, mamma har tagit ledigt för att kunna skjutsa mig dit och finnas där efteråt. Det är jag jättetacksam för.
Så, imorgon klockan 10.00 så ska jag infinna mig på arbetsförmedlingen. Önska mig lycka till.
Men först idag, Sjukgymnasten och sedan frissan!
Ta hand om er!
Det värsta är inte att bli utförsäkrad, det värsta är att inte veta vad som kommer att hända. Vad händer efter dom 3 månader som nu kommer? Jag antar att jag inte får svaret imorgon heller. För ingen vet. Man fasa är Fas3. Enligt min läkare på psyk så kommer inte det hända. Men ja, jag är rädd ändå.
Min kurator följer med mig imorgon, mamma har tagit ledigt för att kunna skjutsa mig dit och finnas där efteråt. Det är jag jättetacksam för.
Så, imorgon klockan 10.00 så ska jag infinna mig på arbetsförmedlingen. Önska mig lycka till.
Men först idag, Sjukgymnasten och sedan frissan!
Ta hand om er!
söndag 22 januari 2012
fredag 20 januari 2012
Hopplöshet
Känner en så fruktansvärt hopplöshet så jag tror jag ger upp. Så här illa brukar det inte kännas. Jag har inte velat dö på många år, men jag känner nu att jag kan inte leva som det är just nu. Jag orkar inte leva som det är just nu.
Känns som att livet ger mig käftsmäll på käftsmäll och jag orkar inte med det. Jag vill inte att detta enbart ska vara en blogg där döden hela tiden finns med. Jag är verkligen ingen som skyltar med att jag vill dö. Men just nu är det vidrigt.
Jag önskar att mina kära förstår den dagen jag väljer att ge upp. För jag orkar inte en käftsmäll till.
Känns som att livet ger mig käftsmäll på käftsmäll och jag orkar inte med det. Jag vill inte att detta enbart ska vara en blogg där döden hela tiden finns med. Jag är verkligen ingen som skyltar med att jag vill dö. Men just nu är det vidrigt.
Jag önskar att mina kära förstår den dagen jag väljer att ge upp. För jag orkar inte en käftsmäll till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)