Tandoperationen

Börjar med att skriva att jag klarade inte av att gå till sjukgymnasten i onsdags. Jag mådde för dåligt inför ingreppet idag hos käkkirurgen. Jag reagerar väldigt extremt på oro och ångest numera.

Men idag så var det dags. Sov inatt, trodde jag verkligen inte jag skulle göra. Vaknade en gång och hade svårt att somna om. Vaknade när mamma gick in i duschen 06.30, och låg kvar ett tag i sängen. 07.00 skulle 4 tabletter Amoxicillin sväljas ned som profylax med tanke på min reumatiska sjukdom och behandling. Fick äta en lättare frukost så åt yoghurt och SPC Flakes och sköljde ner mina 4 tabletter.
Nervositeten kom och gick. När jag hade anmält mig så var jag panikslagen och grät lite. Det luktade verkligen operation. Och då var jag inte ens därinne än. När dom ropade upp mig så fick jag lite smått panik. Väl inne i omklädningsrummet fick jag byta om. Jag fick även lite Midazolam (som är ett lugnande) och då hämtade dom in mamma så hon fick sitta i väntrummet med mig medan dom dukade ordning i operationssalen. Det smakade helvete, beskt och blä. Men jag blev inte jättepåverkad. Kände mig lite tung, men det var allt. Men, jag hade inte klarat detta utan. Jag valde att gapa själv istället för att bita i något som höll munnen öppen. Kändes som att jag tappade kontrollen helt när dom satte dit gummigrejen jag skulle bita i. Det enda som syntes av mig var munnen. Sterilt ska det vara. Käkkirurgen slet och bände och pratade om allt han gjorde. Dom var helt underbara därinne. Jag kände inte av något i halsen, som jag har så svårt för, ingenting. När han bänder och har sig så helt plötsligt så säger han att tanden är ute. Jag skrattade till för jag trodde inte det. Dom trodde inte att den skulle lossa utan att skära. Men, det gjorde den. Dock fick jag se den efteråt. Och rötterna var enorma och 2 satt nästan helt ihop. Han sydde 2 stygn och sen fick jag bita i en kompress och fick sätta mig upp direkt.
Sköterskan och jag gick igenom vad som gäller nu, och det är att ta det lugnt nu några dagar. Inte borsta tänderna idag. Inte äta för varm mat. Och ta alvedon regelbundet idag och imorgon.

Imorgon ska jag även börja skölja med Corsodyl i 7-10 dagar. Så det här blir nog bra. Jag fick därefter direkt gå och byta om och åka hem.
Det har blödigt lite under förmiddagen. Men nu tror jag det är över. Jag klarade det här också. Känns overkligt, men jag klarade det verkligen.

Nu ska jag lägga mig framför TV:n lite. Mamma är hos bror med familj, men jag orkade inte följa med. Känner mig mörbultad. Säkert av både stressen innan och sen Midazolamet.

Ta vara på er!

Smärta i symfysen

Jag har så fruktansvärt ont i symfysen. Ni som inte vet vad det är, slå upp. Jag kan knappt gå och det gör bara så vidrigt ont.
Innan min AS-diagnos så hade jag aldrig ont just där. Men, jag är ju snart 1 månad sen med min Remicadebehandling. Och det känns. Hur ska jag klara mig den dagen behandlingarna inte hjälper? Jag kan inte äta antiinflammatoriska läkemedel annat än kortison. Men, det kan jag inte äta under längre tid pga min diabetes.
Nu jäklar hoppas jag alla med infektioner håller sig borta från mig. Behöver behandlingen.

Orka skriva mer. Suck.

Ta vara på er!

Operation av tand

Imorgon är det dags att operera bort tanden. Jag kommer få midazolam och jag är just nu nervös utan dess like. Det kommer gå bra. Alltid jobbigast innan. Jag hoppas på sömn inatt, men, laddat med filmer i fall att.
Klockan 08.00 har jag tid.

Ta vara på er!

Sjukgymnasten på reumatologen

Då var det dags för det årliga spondartritstatusen imorgon då. Här ska mätas och böjas och sträckas och bändas. När man har någon av spondartriterna (t.ex ankyloserande spondylit och psoriasisartrit) så gör man mätningar varje år. För att se hur ryggen och bäckenet mår. Om man har stelnat nå mer, eller om det står still. Oftast blir det ju inte bättre då skadorna man redan har är permanenta.
Det är ju då passande att göra detta då jag inte har fått Remicade sen innan jul. Så, värdena lär inte bli så bra som dom kan bli. Men, sånt man får ta. Och det är ju sanningen utan medicin. Har dock Prednisolon (kortison), dock bara 5 mg. Jag ska ta sista tabletten samma dag som jag kan få Remicade igen. Det är ju bokat till den 6 mars. Men, vi får se hur det går efter tandoperationen på fredag. Det måste ju ha läkt någorlunda innan jag kan få det. Men jag börjar ju fredag morgon med 4 tabletter antibiotika. Så, det blir nog bra. Allt kommer bli bra. Till slut. Det måste det.

Vi får se om sjukgymnasten kan hjälpa mig lite med huvudvärken jag får efter att jag tränat. Eller, snarare, medan jag tränar. Det är inte vätskebrist, utan snarare nacken som spökar. Känns det som i alla fall.

Snart dags att gå och lägga sig för denna kväll. Dagarna springer iväg just nu. Men det kanske är bra?!
Ta vara på er!

Låsta bloggen

Jag skriver mest i den låsta bloggen just nu. Ni som har frågat efter lösen har ju fått det. Tråkigt bara att så få är intresserade. Men, jag är ju en ointressant stackare.
Känner mig så ensam. Så fruktansvärt ensam. Vilka finns där för mig? Jag vet inte det längre. Tyvärr.

Ett av mina favoritklipp just nu!

Jag älskar verkligen detta klipp just nu. Jag tittar på det när jag är glad, ledsen, ner osv. Jag vet att det är fejk. Men jag älskar det ändå. YouTube kan verkligen göra en glad ibland. En favorit till är olika klipp med Ellen DeGeneres. Hon är helt underbar. Skulle gärna åka till USA för att se en show med henne. Men, det lär aldrig hända tyvärr. Drömma kan man alltid göra.

Till en annan sak, jag skulle sänka kortisonet imorgon, men det går inte. Jag har för ont med 10 mg i kroppen. Hur ska det då kännas med bara 5 mg? Sen ringer min reumatolog mig på måndag. Jag kan ju tidigast få Remicade om precis 2 veckor. Är inbokad den 6 mars. Så vi får se.

Ta vara på er!

Hoppas ni mår bra därute

Jag hoppas verkligen det. Jag mår väl så där. Jag är helt slut efter gårdagen och orkar inte gå utanför dörren. Åh vad jag längtar till tanden är borta och jag kan få Remicade så jag kanske blir lite människa i alla fall. Hoppas kan man ju alltid.

Den lösenordsskyddade bloggen är uppdaterad. Ingen har dock fått mitt lösen än. Och jag känner, ska verkligen vem som helst få läsa den? Om man inte bryr sig om mig ändå? Nä. Jag kommer att ge lösenordet till dom som är värda det. Och om någon vill ha som jag har fått av.

Ta vara på er! Imorgon ska jag träna igen.

Dåligt mående

Idag har jag varit hos min kontaktperson på psyk och pratat. Välbehövligt men tungt. Sen åkte jag och tränade. Också välbehövligt men tungt. Ha, nu fick jag till det.
Måendet är riktigt bedrövligt just nu. Vet inte vart jag ska ta vägen. Gah. Men, kommer skriva mer om det i min blogg med lösen en annan dag.

Vill bara skriva, ta hand om er!

En lösenordsskyddad blogg

Jag har en annan blogg också. Den är helt ny. Där kommer jag skriva mer om det jobbiga psykiska. Vet att många tycker det är jobbigt att läsa bara negativt. Så, då väljer jag att från nu lägga det psykiska på en annan blogg. Ja, kanske inte allt. Men det jobbigaste. Vissa saker får ni allt stå ut med. Eller sluta läsa.

Kommentera om ni vill ha lösenord.

Imorgon ska jag till min sjukgymnast på reumatologen. Efter det måste jag gå förbi reumatologen för det här håller inte längre. Det gör för ont. Ge mig vad ni vill. Men det gör ont. I bröstet, i revbenen, i bäckenet osv. Och nej, jag vill inte ha värkpiller. Tar hellre en kur kortison innan det är dags för Remicadebehandlingen. Men jag måste ju vänta till efter tandop.

Dags att sova snart. Så ta vara på er!

Läkarbesöket idag

Mja, det gick inte så bra idag. Hade tid 15.15. Skulle sen hem och byta om för att träna på Friskis & Svettis klockan 17.00. Tror ni jag hann? Svar, nej. Jag kom in vid 16.00. Fick höra att det inte var ischias (trots att jag känner igen smärtan från när diskbråcket bråkade riktigt ordentligt 2008-2009). Det var SI-ledsmärta. Ehhh, jaha. Det vet jag också hur det känns då jag i princip har kronisk sakroilit pga min Ankyloserande Spondylit. Fick även en kortisonspruta i vänster SI-led för inte så länge sedan. Så, nej. Det tror jag inte på alls. Inte för fem öre. Förut har jag alltid litat på läkare. Alltid. Men, när man hela tiden letar efter den enklaste vägen (känns så) så vet jag inte längre. Jag vet för mycket. Har varit med om massor. SI-lederna får inte benet att domna bort helt. Jag var klar 16.20 och hade hunnit träna, om jag var ombytt och klar. Men skulle hinna hem och byta om. Så, det blev inget.
Ska träna på torsdag. Så det blir nog bra.
Snart blir det till att sova. Eller försöka. Hoppas det går bättre än natten som var.

Ta vara på er!

Benet domnar bort

Har som jag säkert tidigare skrivit fått tillbaka min ischias på vänster sida. Har ett diskbråck som bråkar till och från. Men, kan ju inte till 100% säga att det är det som bråkar. Dock är det på den sidan. Ska till vårdcentralen imorgon så får vi se vad som händer.
När jag reser på mig så exploderar hela benet. Sen när jag står nån minut så börjar benet domna bort och smärtan kommer. Dock bara när jag står rakt upp och ned. Rör jag mig så gör det inte ont. Eller, det beror på vad jag gör så klart. På Friskispassen är det vissa övningar som gör riktigt ont och får benet att domna bort, detta mest under styrkan. Men, jag hoppas jag får fortsätta träna. Träning ska ju vara bra sägs det.

Det är jobbigt dock när det domnar bort. Jag är livrädd att få droppfot igen som jag hade 2009. Foten bara hängde och gick inte att använda alls. Håll tummarna att jag slipper det.

Dags att sova. Ta vara på er!

Jag vill se saker positivt

Men jag kan inte just nu. Jag är väl medveten om att allt är negativt just nu. Men jag har otrolig ångest över allt och inget.
Börjar med regelbundna samtal på måndag igen. Får se om det hjälper något. Jag är rädd för allt. Vet inte hur jag ska tackla saker och ting.
Sen tröttheten som inte blir bättre för fem öre. Kan sova hela dagarna.

Kan inte vara positiv. Jag vill så gärna. Jag försöker verkligen. Tro inget annat.

Det får gärna bli 28 februari så jag får operera bort tanden och sen kan leva som vanligt. Vem lurar jag egentligen. Inget är längre som vanligt.

Ta vara på er!

Error...

Ja, vad ska man skriva? Inget. Men ville visa ett livstecken. Får INGEN Remicade på torsdag. Får vänta till tidigast 6 mars. Värk AB talar vi om här. Men jag måste göra tandoperationen innan. Jag hade tid på torsdag, men eftersom min ena bihåla bråkar fortfarande så får jag den inte på torsdag. Så, ja. Nere. Värk och blä. Men, jag får förlika mig med detta. Tandoperationen måste ju med göras.
Nä, nu ska jag lägga mig och se film. Imorgon ringer VC 08.20 för min ischias. Så vi får se vad som händer.

Take care!

Känns som allt går åt skogen

Känner mig mer och mer ledsen. Mer och mer hispig och tom. Vill inte vara. Vill inte finnas. Känns som att jag är ensammast i världen. Mobilen är nästan jämt tyst. Varför ska jag ens ha ett nummer? Jag skiter snart i allt. Låser bloggen och har den bara för mig själv. För vem bryr sig, egentligen?
Dagarna går och jag blir allt tröttare. Jag tappar hoppet och jag vet inte vad jag ska göra. Strunta i allt. Det är nog bäst så. Försöker hålla mig uppe. Försöker verkligen men jag faller.

Ta vara på er! För jag orkar inte ens ta vara på mig själv.