Tomhet. Känslosam. Trött och fruktansvärt less.
Livet är ingen dans på rosor. Men jag önskar så att det vore det.
Just nu är jag inne i en dryg period som inte går över. Varför går den bara inte över? Jag har ju så mycket att vara glad över. Men det är jag inte. Tycker allt bara är en ständig kamp för att orka ett steg till. Varför ska det vara så för?
Visst har jag glada perioder också. Det ska jag absolut inte hymla om. Men det är alltid något som tynger ned en strax efter.
Jag försöker vara glad. Verkligen. Jag försöker att inte känna att det gör ont, att det trycker i örat. Att det tjuter eller att hjärnan går totalt nuts. Försöker. Men det är så fruktansvärt svårt.
Hoppas ni därute har det bra i alla fall. Det är ni värda.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar