Vart vänder jag mig då? Ja, vart i helvete vänder jag mig då? Jag vet inte längre. Ärligt, jag gör inte det. Vet inte vart jag hör hemma. Vilka jag kan lita på? Känner mig fruktansvärt ensam i allt. Förstår ni att jag kan ha en tumör i min hjärna? Förstår ni att jag är extremt orolig och ledsen? Förstår ni då att jag kanske krisar då? Just nu är jag så ledsen så jag har loggat ut från Facebook och Instagram. Varför ska jag le och vara glad? Svara på inlägg och lämna kommentarer? Jag orkar inte det. Förlorar mig själv allt mer.
Hoppas ni inte räknar med att jag alltid finns där. Jag försöker verkligen, men just nu orkar jag inte vara den som håller i trådarna. Kanske jag tar livet av mig, kanske inte. Just nu försöker jag andas för att orka natten. Morgondagen kan jag inte tänka på. Orkar jag inte tänka på.
Jag är rädd. Jag är ett litet barn just nu. Jag kan inte andas. Tårarna rinner och allt är bara för mycket. Jag orkar inte mer.
Sväljer mina Stesolid som jag har ordinerat till natten. Men blir inte lugnare för det. Tar inte mer ändå. Egentligen inte? 2 tabletter extra vad gör det? Men jag kan inte med det. Orkar inte vara ännu tröttare imorgon. Det gör morgondagen ännu värre. Jag lever ett liv där jag bara väntar på att dagarna ska ta slut.
Tur jag ska till min psykolog och min psykiatriker på onsdag.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar