17/4 2002 och åren som gått

Snart är dagen förbi. För 11 år sedan blev jag av med oskulden. På ett sätt jag inte önskar någon. Genom våldtäkt. Som ni förstår så är jag väldigt öppen och ärlig. Och klarar ni inte av det så kan ni sluta läsa min blogg och gå vidare till nästa på listan. Jag vet inte hur jag tar mig igenom dessa årsdagar, jag vet inte hur jag orkar vidare. Men på något mysko sätt så är jag kvar här. Jag skulle inte bli 25 år ens. Jag skulle inte leva så länge, för då blev man tvungen att ta ansvar och bli vuxen. Jag var inte redo för det efter allt som hänt och så dåligt som jag mådde.
Jag skrev mycket. Väldigt mycket dikter. Väldigt dystra dikter som ibland kan dyka upp här. Under många år såg jag det som min enda utväg. Att dö.
Nu vill jag snarare orka leva. Jag lever. Men jag orkar inte så mycket mer just nu. Kanske för att jag trappar ut en medicin som är väldigt jobbig att trappa ur. Kanske därför jag känner mig så konstig. Men, jag klarar det. Jag sover lite sämre. Har lite sämre ro i kroppen. Men, det kommer återställas efter att jag avslutat helt med medicinen.
Känns dock som att kroppen jobbar emot mig hela tiden. Är det inte det ena så är det de andra. Sjukdomar avlöser varandra och jag undrar när det tar slut?
Just idag är jag trött. Imorgon kanske jag är piggare, inte för att jag tror det. Men jag är trött, ledsen och uppgiven. Imorgon ska jag ner på stan med en kompis. Det blir trevligt. Ett avbrott i allt.

Sov gott kära läsare, det blev ett kortare inlägg än jag trodde. Men, jag försöker verkligen.
Ta vara på er!

Central Facialispares. Igen

Idag smög (?) det sig på igen. Tandläkarbedövningen i kinden och i läppen. Höger ansiktshalva som vanligt. Detta är nu 4:e gången sedan 2008 som jag får just central pares i ansiktet. Jag är utredd för MS och Neuroborrelia i samband med en episod i september förra året. Ingen MS och ingen borrelia. Tyvärr. Vill inte ha MS, men borrelia hade förklarat en massa symtom och det hade hjälpt med antibiotika. Nu vet jag inte vad det beror på? Fick komma till vårdcentralen ganska omgående idag när jag ringde och hon kom med en massa dravel om att det skulle kunna vara diabetesskador osv. Nja, alltså jag har haft perfekta värden utan medicin sedan 2009. Det är nu dom börjat bråka lite. Men, jag har ju ändå diabetes säger hon då. Ja, jag vet det. Men, men. Hon skulle i alla fall skicka remiss till Neurologen och så tog hon kalciumprover och sköldkörtelprover. Så vi får se vad som händer.
Kan jag säga att jag är less? Men, oftast går det ju i alla fall över inom 1-4 veckor. Men ändå. Utred mig ordentligt denna gång. Snälla!

Läget är annars att jag idag sänkt Lyrican till 50 mg. Bara 2 sänkningar kvar sen innan den är väck. Woho! Rävgift. Men, för vissa är den ju bra. Så ska inte skriva nå. Den var bra för mig i början också. Men den har varit ett helvete att trappa ur. Därför jag fastnade ganska många år på 125 mg. Jag orkade inte rent psykiskt trappa ned mer. Men nu går det okej. Gråter lite mer bara dagarna efter jag sänkt. Men, oftast stabiliserar det sig rätt snabbt.

Dags att sova snart då. Ta hand om er!

Sexuellt utnyttjande/Våldtäkt

Vad är skillnaden? Visste ni att om man är psykiskt sjuk så blir man inte våldtagen, man blir utsatt för sexuellt utnyttjande. Samma sak om du klär dig utmanande eller är för full. Så var det i alla fall förr. Och för mig är det något som är så fruktansvärt fel. Visst, ett sexuellt utnyttjande är ett sexuellt utnyttjande. Men en våldtäkt är för mig en våldtäkt även om du är full, har för kort kjol eller är psykiskt instabil. Det är min åsikt.
Jag har blivit våldtagen. Eller förlåt, sexuellt utnyttjad då jag lider av psykiska funktionshinder. Och jag kan blir riktigt sur när jag tänker efter. Jag läste boken "Flickan och skulden : en bok om samhällets syn på våldtäkt" av Katarina Wennstam och det bara gjorde mig förbannad. Inte på henne. Utan samhällets syn på våldtäkt och hur man som våldtagen blir behandlad. Vissa blir nog bra behandlade som anmäler, andra vågar inte anmäla av rädslan att inte bli trodd. Jag blev dödshotad så jag inte vågade anmäla.

Att jag tar upp detta är för att det är april månad. Den 17 april 2002 blev jag våldtagen i mitt hem. Det var bara början av en sommar av helvete och sammanlagt 3 våldtäkter av samma människa. Jag tänker inte och klarar inte av att gå in närmare på allt. Men, det förstörde mitt liv. Jag gråter fortfarande på nätterna. Speciellt i april. Egentligen borde dom andra gångerna vara lika jobbiga, och tro mig, det är dom. Men när jag den 17 april 2002 blev våldtagen så var jag fortfarande oskuld. 21 år, skulle fylla 22 och var oskuld. Skratta om ni vill det.

Nej, måste sluta, gråter nästan och jag orkar inte det.
Ta vara på er!

Påbackade

Idag när jag och mamma skulle på kalas hos min bror, min brorsdotter fyllde 12 i fredags, så blev vi påbackade innan vi ens lämnat gatan. Hon backar på mammas front trots att vi står stilla. Helt sjuk vad rädd jag blev. Mamma stannade så hon skulle få gott om utrymme att backa. Men pang sa det och ändå fortsatte hon backa. Full??? Av smällen (inte direkt något högenergitrauma, men ändå) så small det i min rygg. Den har varit okej ett tag nu efter senaste Remicadedroppet. Och det började göra ont i ländryggen. Jag blev mest rädd för min sjukdom kan ju ge nybenbildning och har det bildats nytt ben i ryggen så går det lätt sönder. Men, har inte haft det innan, men nu är det 2 år sedan jag var på röntgen sist. Jag ringde i alla fall 1177 för att se om jag skulle dokumentera det redan idag, men jag kunde vänta tills imorgon om det inte var allt för illa. Och det var det ju inte då. Det börjar bli värre nu. Men antagligen (förhoppningsvis) är det musklerna som bråkar. Jag ska i alla fall se till att få en tid till VC imorgon för dokumentation om det skulle bli något längre fram.
Mamma får ta försäkringsbolaget och jag hoppas att dom som backade på oss inte börjar tjafsa nu.

Dags att ta Metojectsprutan nu och försöka sova. Ta vara på er!

Antabusreaktion?

Har märkt av mer och mer att jag blir allt sämre i magen. Jag tror att det kan ha med antabus att göra då vanliga biverkningar är bland annat magbesvär och diarré. Även huvudvärk har jag lidit mer av än vanligt. Det är också en vanlig biverkan. Så, jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill inte fortsätta med det. Jag vill inte missa en massa roligt bara för att min mage är knäppare än vanligt. Annars så har jag fått tillbaka tidigare problem och det orkar jag inte ens tänka på. Det satt nämligen i i drygt 3 år. Det var ett helvete. Så, nu tänker jag "hoppas" på att det är antabuset och inte något annat. Så på fredag går jag dit på min bokade tid och pratar med Lena, som även är min kontaktperson nu när jag inte har min kurator kvar. Jag får klara mig utan att dricka utan antabus helt enkelt. Och jag var inte redlös eller låg och inte kunde ta hand om mig själv. Men, det var snarare, vart slutar det någonstans? Att gå från att ALDRIG dricka till att dricka VARJE helg är inte sunt om man heter Lina och har vissa andra problem.

Dags att gå och sova. Jag vet inte varför jag alltid bloggar så sent. Men, nu är det dags i alla fall.
Ta hand om er och sov gott!

Min hy reagerar av värme

Så här blir jag av värme. Har blivit det ganska många år, men inte reagerat så mycket då jag inte använt vetekudde och sådant så mycket.
Den vänstra bilden är som petikier eller hur det nu stavas. Den högra är mer flammig. Det är inget som blir upphöjd eller kliar eller så alls. Utan jag reagerar bara på värme helt enkelt. Ganska kraftigt. Den vänstra bilden visade jag min reumatolog när jag var där sist och han blev väldigt konfunderad och började fråga om jag verkligen mådde bra av remicaden och inte reagerade dåligt. Nej, det gör jag inte. Så nu, inför nästa besök så ska jag ta lite mer prover än jag brukar. Min förra läkare jag hade hon var inne på att jag eventuellt även hade SLE då jag har en del symtom på det. Men det har förkastats av dom andra. Men, vi får se vad som händer nu.

Om någon läser detta, och kan ge mig en ledtråd varför jag blir så här av värme. Snälla kommentera detta inlägg då.

Nu dags att sova. Natt natt och ta hand om er!

Metojectuppdatering

Det var ett tag sedan jag skrev om hur det går med användningen av Metoject. Jag har 15 mg, dvs 0.3 ml. Metoject är Methotrexate fast som injektion. Den är skonsammare för magen om man behöver använda den under en längre tid. Jag, vad jag vet, ska använda det så länge kroppen klarar av det. Levern kan ta väldig skada av det då det är ett cellgift. Men, peppar peppar, så har det inte märkts av alls på min lever att jag har Metoject eller att jag har Remicade. Jag hoppas att det håller sig så under lång tid och att jag mår bra av det. När jag hade tabletter så hade jag 20 mg. Men hittills så fungerar det med 15 mg i sprutan. Sen mådde jag inte alltför bra när en läkare ökade från 10 till 20 mg utan att trappa upp. Så det skrämde mig lite.
Jag äter även Folacin 5 dagar i veckan och det minskar bieffekterna lite. Visst, jag hade en folsyrebrist redan innan jag ens fick min reumatiska diagnos. Så jag åt redan folsyra. Men fick minska lite på det då man inte får ta det samma dag som man tar sprutan och heller inte dagen efter helst.
Så, vi får se vad som händer i längden. Jag lämnar prover var tredje månad. Hoppas att alla prover håller sig i schack.

Ta hand om er!