I'm so afraid

Tankarna, katastroftankarna. Oftast kan jag hantera dom. Men ibland flyger tankarna bara iväg. Utan att jag vill det. Tankar på vad som kan hända. Sen blir jag rationell och tänker att jag inte ska dra förhastade slutsatser. Jag kan ju inget göra innan jag träffar läkaren den 8 oktober.
Men, jag är rädd. Riktigt rädd. Nu är det väl dags att försöka sova.
Ta hand om er!