Jag har sedan hösten 2008 ett konstant illamående som ligger och gnager. Ibland är det lite mer ibland mindre. Det är inte alltid jag tänker på det, men börjar jag tänka efter så finns det alltid där. Lite småmolande. Jag har till viss del lärt mig att leva med det men det finns fortfarande tillfällen som jag tycker är jobbiga. Som när jag åker buss till exempel. Förr var det värre än det är i dag, tror jag, eller så har jag bara lärt mig att leva med det?! Jag har också emetofobi som är fobi mot illamående och kräkningar. Så när jag fick min diagnos (Ankyloserande Spondylit) så fasade jag för att få cellgifter. Det är en någorlunda vanlig behandling vid reumatiska sjukdomar. Tror ni inte jag rätt snart fick cellgifter? Jo, på andra läkarbesöket så skrevs dom små gula runda tabletterna ut. Jag skulle börja med 3 stycken i veckan och höja varannan vecka tills jag var uppe i 8 tabletter per vecka. Jag hade grym ångest varje vecka jag skulle ta dom där tabletterna, livrädd att må mer illa. Men, jag klarade mig.
Jag tror att mitt illamående hör ihop med någon form av dyspepsi och att jag alltid mer eller mindre kommer ha det.
I början fick jag utskrivet Primperan som är mot illamående. Jag levde på dom då. Tog minst 1 varje dag tills en dag jag bestämde mig att inte ta dom mer. Jag mådde nog inte sämre utan. Sedan den 7 juli 2010 har jag tagit det någon enstaka gång bara. Och jag klarar mig. Har dock alltid med mig illamåendetabletter.
Nu ska jag strax lägga mig!
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar