Igår hade jag tid hos min kurator på ångestmottagningen. Jag har inte varit hos henne på drygt en månad, men det kändes enormt mycket längre än så. Saker händer, orken tryter och jag mår allt sämre (vissa dagar). Så igår när jag kom inte till min kurator så började jag gråta. Jag gråter väldigt sällen hos läkare eller kuratorn. Men, igår gick det inte att vara stark. Det brast inom mig. Totalt. Jag blev själv så paff så att jag nästan blev förskräckt. Kändes som att kuratorn också blev lite ställd. Men, efter 45 minuter så hade jag trängt in känslorna igen i sin håla i mitt hjärta så nu gör det bara ont. Jag visar det inte direkt. Min kurator undrade vart känslorna tog vägen eftersom jag var så extremt ledsen i början. Men, jag är duktig på att sätta på en mask. Har varit i alla år. Så känslorna var instängda igen.
Vi får se när jag gråter nästa gång. Allt är fruktansvärt jobbigt. Men jag kan inte gråta.
Ta hand om er!
1 kommentar:
Jag tycker att det kan vara väldigt skönt att få gråta ut ibland. Men jag gråter väldigt lätt och ibland önskar jag att jag inte så lätt började gråta, då det kan vara lite jobbigt...
Tråkigt att saker och ting är jobbiga för dig. Du ska veta att jag tänker massor på dig i alla fall och alltid hoppas att du har det bra. Jag tittade förresten på en musikvideo alldeles innan jag läste detta inlägg, och när jag läste inlägget så fick det mig att tänka tillbaks på videon. Det är nämligen en video och låt som jag många gånger har tittat och lyssnat på som tröst när jag har tyckt att saker och ting har varit jobbiga. En mycket bra låt. Här har du den: http://vimeo.com/35642805 ifall du skulle vilja se videon och höra låten. :-)
Ta hand om dig! Jag hoppas att du har en bra helg. Jag älskar dig mycket. Många kramar!
Skicka en kommentar