Ibland är det jobbigt att gå runt och inte kunna eller våga säga allt. Nu handlar det helt om mig själv och mina tankar. Dom är inte alltid friska och just nu är dom jobbiga. 2008 pajade min mage totalt med illamående och diarréer. Jag har aldrig behövt gå jättemånga gånger per dag, men just förmiddagarna var superjobbiga. Åt jag inte ofta så mådde jag illa, åt jag fel saker så mådde jag illa. Allt var bara fruktansvärt jobbigt och åren 2008-2010 är inga positiva år för mig. Jag tog primperan varje dag för att jag var rädd att kräkas. Läkarna hade en massa teorier, men inga svar. Testade medel mot svamp i magen men blev inge bättre. Alla sa åt mig att om jag slutade röka så skulle magen återhämta sig helt.
I januari 2010 var jag till en medicinläkare som sa att det inte var cancer och inte heller någon inflammatorisk tarmsjukdom. Visst, mitt calprotectinvärde var lätt förhöjt enligt honom. Men inget att oroa sig för.
Den 13 maj 2010 slutade jag att röka. Utan hjälp. Men inte blev magen fantastiskt bra! Jag gick från att ha vägt 120 kg till 83. Jag åt regelbundet och jag kunde inte äta chips. Så jag gick ner nästan 40 kg. Det var det enda som oroade medicinläkaren. Att jag rasade i vikt. Jag åt mer än innan. Och jag rörde mig inte. Alla berättade hårfin jag hade blivit. Hur bra självförtroende jag borde ha. Men varför? Varför var jag bara fin när jag var nere på 83 kg? Jag är 178 cm lång så det var en bra vikt enligt min läkare. Lite mer kan man alltid gå ner, men hade ju gått ned massor.
Så, förra året när jag fick diagnosen Ankyloserande Spondylit fick börja med kortison. Min sänka var på 87 och den ska vara under 25. CRP tror jag var på 33, det ska ligga under 5 och calprotectin var 255 och ska ligga under 50. Jag åt kortison från april till december förra året. Jag la på mig 20 kilo nästan. Trots att jag började träna och inte åt annorlunda. Jag har fortfarande nästan alla kläder som innan jag gick upp i vikt, men nu får man höra av läkare (ej reumatologen) att man måste gå ner i vikt igen. Jag vet det, och jag försöker verkligen allt jag orkar, men det går segt.
Allt detta har dock fått mig att vilja sluta äta. Det och alla runt mig som snackar vikt hela tiden. Jag blir inte hungrig och hjärnan säger åt mig att inte äta. Än så länge gör jag det. Jag vill inte bli sjuk. Men det har gått för långt. Hjärnan snurrar och det blir för mycket.
Nu måste jag sova. Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar