Jag känner dock lättnad just nu. En sorg jag haft i ca 1 månad har försvunnit. En sorg över en förlorad vän. Men börjar inse att jag faktiskt känner mig lättad av det. Det kan låta elakt av mig. Jag älskade personen i fråga som vän. Men, när det blir som det blev så klarar jag mig utan det. Den vänskapen kan inte varit äkta. Från min sida var den det. Men känns som att den inte var det från andra sidan med tanke på hur snabbt det gick att släppa mig. Och hur lätt det var att skylla på mig. Men jag börjar slappna av i det mer. Saknar självklart personen ifråga fortfarande. Men, det fungerade uppenbarligen inte att jag är sjuk och försökte hävda mig själv. Och jag är ledsen. Då får det vara.
På torsdag börjar jag leda pass igen. Jag fick godkänt av läkaren. Jag är inte friskförklarad. Jag ska göra en del utredningar. Men jag får leda pass. Och det har jag saknat enormt. Så, på torsdag är det dags. Sist jag tittade var det bara 1 plats kvar.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar