Panik! Natten tills idag kunde jag knappt sova alls. Jag grät ganska mycket. Jag är som jag skrivit innan livrädd för första behandlingen. Det kan gå superbra, men man vet aldrig. Jag ska snart gå och lägga mig igen och som natten igår river paniken i mig. Tårarna bränner. Idag har jag dock tränat i 45 minuter så jag borde somna. Om jag inte får ont av träningen. Träningen som det är så skönt att vara igång med. Jag gillar det verkligen, men efter första gången (förra tisdagen) så har jag haft så ont i SI-lederna så idag tog sjukgymnasten bort 2 övningar och la till lite annat för att stärka rygg och mage bland annat.
Åter till remicaden, alla säger att det kommer gå bra, du borde inte läsa på fass osv osv. Men hallå, jag måste ju ändå få veta vad som kan hända med min kropp. Det är inte direkt alvedon vi pratar om. Det är ett läkemedel som varit godkänt sedan 1998 i Sverige, man vet inte alls vad för långsiktiga effekter och bieffekter det har på kroppen. Därav att jag blev rekommenderad att läsa på fass innan jag bestämde mig för denna behandling. Det är ju min kropp så jag bestämmer, läkaren kan ju bara råda mig.
Men ni som tycker jag är fånig eller att "det där är väl inget", gå inte på fass.se och läs om remicade innan ni snackar.
Ska strax stänga ner.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar