Jo, det gör jag verkligen. Jag hatar min värk. Jag hatar den med stort H. Jag börjar tröttna. Vill kunna röra mig i sängen utan att vakna av att jag ska röra mig 1 mm. Idag har jag även lämnat prover inför ett läkarbesök hos reumatologen den 15 aug. Lämnade prover förra torsdagen, och ska göra det nästa torsdag igen då jag har mina ordinarie 2-veckorsprover nästa vecka och hade det då också förra veckan. Hatar, hatar och återigen hatar.
Sen hatar jag tröttheten jag fått sedan senaste höjningen av metotrexatet. Visst, har blivit lite trött i början av höjningarna. Men nu känner jag mig som en urvriden disktrasa som någon slängt i väggen. Så just nu hatar jag metotrexatet med.
Vi får se vad reumatologen säger när jag ska dit. Om jag ska börja med remicade och isf när. Ge mig mer mediciner med skumma biverkningar tack! Jag älskar verkligen detta.
Jag ogillar (inte hatar) att mina smala vänner klagar över hur dom ser ut när jag själv gått upp 10 kilo pga prednisolon. Och jag var inte spinkig innan heller. Hade ett BMI på 26 innan jag började med kortisonet. Så snälla, berätta inte hur ni verkligen kämpar för att komma ner 1 kg. Gör inte det. Jag blir bara ledsen. Sen när man säger, men jag då så får man bara äh, du har ju gått ner så mycket. MEN ÄNDÅ! Jag vill inte höra.
Nu ska jag hata vidare. För ibland har jag rätt att hata jag med.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar