Jag vet inte vad jag ska skriva?! Allt känns bara så fruktansvärt tungt och jobbigt. På onsdag så ska jag ha möte på arbetsförmedlingen. Jag blir överlämnad från försäkringskassan till arbetsförmedlingen. Vi får se hur det går. Hur jag orkar med det. För det känns rent ut sagt förjävligt.
Sen så känns det som att inte många bryr sig vad som händer, om jag lever eller dör. Jag behöver inte många, det är inte så jag menar. Men som det känns nu så bryr sig min mamma och ingen mer. Tro inte att jag inte är tacksam över min mamma, det är jag. Men hon ska inte behöva ta allt. Hon vill att jag ska leva. Jag vet inte vad jag vill.
Jag har skrivit Bye på Facebook och jag ska verkligen försöka hålla mig därifrån. Man blir bara så grymt deppig. Folk som är ens vänner där dom visar att dom ser en när man mår bra och allt är frid och fröjd. Men mår man dåligt så är det INGEN som skriver. Jag orkar inte med det. Jag behöver pepp både i gott och ont.
Ta hand om er!
3 kommentarer:
Måste kännas jobbigt att ingen bry sig. Har du inte någon vän alls? Måste kännas jättejobbigt!
Hoppas du fortsätter kämpa!
Jag har några få. Men jag har bara typ 2 som jag kan prata med om allt. Som frågar mig hur jag mår. Ibland är det helt värdelöst. Men det går.
Jag kommer fortsätta kämpa så länge orken finns kvar.
Tack för din kommentar
Jag förstår precis hur du menar.
Har inte heller ett "social nätverk" - som man så vackert säger.
Det är hårt att känna sig ensam i "kampen" med sig själv OCH allt "det där andra".
Jag brukar försöka tänka att allt det jag genomlevt och klarat av blir som en "vän" - att det bara är jag som fixat det - visst är det stärkande, men samtidigt är det hårt att inse att det är få människor man kan dela saker med.
Det här blev inte en sån munter kommentar, men jag kan avsluta med att säga att jag tycker du verkar tuff. Du verkar vara en såndär man inte sätter sig på i första taget, och det är beundransvärt.
Skicka en kommentar