En himla massa har hänt idag

Kan ju börja med att skriva att jag haft ont i min högra fot i ca 4 veckor. För 1 vecka sedan började det göra ont i vila också så jag var till VC idag 13.45. Träffade en läkare som faktiskt var bra. Han har inte det bästa ryktet runt mig. Men han var bra mot mig. Eventuellt har jag en stressfraktur i min fot. Så efter läkarbesöket så åkte vi (jag och mamma) till Eriksborg på röntgen. Dom har drop in röntgen där. Det var massor med folk men behövde inte vänta allt för länge. Svaret kommer senast torsdag, det brukar tydligen går snabbare, men dom hade haft över 150 drop in patienter idag. Så har jag tur ringer han imorgon. Har jag mindre tur så på torsdag. Blir kryckor om det är en stressfraktur sa han.
Efter röntgen åt vi, storhandlade och han lagom hem med varorna innan det var dags att åka till frissan. Helt slut nu. Men lär inte kunna sova då det varit för mycket idag.

Sen ska jag berätta om igår. Fick värsta allergin av pollen och blev helt galen. Halv ett natten mot idag ringde jag 1177 för då var min näsa skinnflådd och jag ville bara få sova. Hon ringde upp medicinjouren på akuten och ringde sedan tillbaka till mig. Jag skulle ta 6 Betapred i 5 dagar. Så tog 6 i natt. Och 6 i förmiddags. Det resulterade i högt socker. Min vanliga tur. Dock så tyckte läkaren idag att jag INTE skulle ta Betapred utan att reumatologen är inblandad då jag har Metoject och Remicade som redan dom sänker immunförsvaret. Så jag ska inte ta i 5 dagar. Men ikväll fick jag inviga mitt insulin tyvärr. 4 enheter tog jag då jag hade sådana urinträngningar så jag blev galen. Då låg sockret på 11.2 och jag ska ta om det ligger över 10 vid kortisonbehandling. Trodde jag skulle slippa, men inte. Så skönt att jag inte ska ta mer betapred just nu ia alla fall.
Men läkaren skrev ut Livostin nässpray som jag ska ta samtidigt med Nasonex som också är nässpray. Har även ordinerats 2 tabletter Cetirizin istället för 1 och har även Opatanol ögondroppar. Fungerar inte allt det här i pollenhelvetet så tyckte han att jag skulle prata med min familjeläkare om Depo Medrol som är ett kortisonpreparat som man får intramuskulärt. Visst, mitt socker reagerar kanske. Men, då får jag ta det då.

Apropå sprutor, jag tar ju Metoject, som är Methotrexate fast som spruta. Den nålen är ganska lång och grov för att vara subkutan injektion (under huden), nu idag när jag tog insulinet så blev jag helt paff, nålen är så kort och smal så det kändes inte det minsta. Och det är också subkutant. En liten tanke.

Nej, sova. Tagit bort all Lyrica nu. Så nu blir det några gråtmilda dagar igen. Men, det är underbart att den är borta.
Och om jag inte skriver imorgon så önskar jag er alla en underbar Valborg!
Ta vara på er!

Livslust

Ibland försvinner den ifrån mig. Less på att inte orka. Less på att ha ont. Less på att det alltid är något som strular. Det gör ont idag. Ont i ryggen, och i foten. Nej. Måste sluta skriva depp.
Haft en bra kväll dock. Men mår alltid dåligt när jag lagt mig. Känns som jag inte busat med katterna ordentligt. Tänker att dom kanske har det bättre någon annan stans. Jag vet inte. Jag gör allt för dom. Allt jag förmår. Jag älskar dom över allt annat. Men är jag bra nog?

Dags att sluta grubbla och försöka sova.

Ta hand om er!

Snälla, ge mig ork

Jag är så slut. Jag vet att jag tjatar om detta just nu. Om hur trött jag är. Men då kan ni kanske förstå hur mycket det tar upp av mitt liv. Sen började jag tänka på en sak som gjorde mig rädd. För många år sedan hade jag anfall av något slag och svimmade ofta. Började tänka på det igår kväll innan jag skulle sova att det blev bättre när jag började med Lyrican. Som även är för epilepsi. EEG är gjort 2 gånger utan att man hittat något. Men jag blev rädd att tänk om det kommer tillbaka? Nu när jag trappar ut? För i min medicinjournal så står det att en läkare, överläkare, tror att det är en blandning av funktionella (ångest) anfall och äkta anfall. Varför gjordes det då ingen mer utredning? Nej, för jag var ett psykfall som skar mig i armarna och tog överdoser när det blev för jobbigt. Men, nu hoppas vi att det inte berodde på Lyrican att det slutade. Eller jo, att Lyrican hjälpte mot ångesten så att hjärnan orkade med. Vi säger att det är så. För jag orkar inte hamna på akuten stup i kvarten.
Nog om det.
Tröttheten. Förlamande som bara den. Men, jag hoppas att jag får svar på varför jag är så trött. Varför jag har 3 ringar under ögonen, och då överdriver jag inte. Jag hoppas så att remissen till neurologen bedöms så att jag får komma dit för mer utredning. Tröttheten måste bero på någonting. Likaså domningar, pirrningar osv. Vi får se.

Idag har jag i alla fall lämnat blodproverna inför nästa veckas läkarbesök och remicadebehandling. Så nu kan jag bara slappna av resten av veckan. På söndag ska jag dock träffa min kontaktperson. Men det är ju trevligt.
Nä, katten kallar på min uppmärksamhet. Sen är det dags att sova.

Ta hand om er!

Värk och annat babbel

Värken och smärtorna börjar kännas allt mer igen. Man börjar känna att det är dags snart för behandling. Ska få Remicade nästa fredag. Sist fick jag det en måndag, så det blir nästan 9 veckor emellan denna gång. Det är dock bättre sedan dosen höjdes förra gången. Den tog mer och effekten satt i längre innan det började dippa igen.
Tyvärr börjar det ju också bli dags att lämna nya prover inför nästa veckas besök. Och just nu när jag trappar ut Lyrican så har jag noll ork egentligen. Men, jag ska försöka tvinga mig dit imorgon. Förutom leverprover, blodstatus, SR och CRP så ska det tas något som heter proteinelektrofores. Det är nytt för mig. Så, vi får se vad som händer. Men, jag har bestämt mig för imorgon om inget annat oförutsett händer. Vad skulle det vara? Haha. Men, ja. Ibland gör det de även när man inte har särskilt mycket för sig på dagarna. Och just nu orkar jag inte det heller. När jag har trappat ut Lyrican helt och jag börjar må bättre så ska jag ta tag i träningen igen. Kanske jag tränar imorgon?! Kanske inte. Troligen inte, men jag måste ju tänka att kanske?
Nätterna börjar bli jobbiga nu med värken och sådant. Men jag vill inte ta OxyNorm heller. Inte fören det verkligen är nödvändigt. Det är ju så beroendeframkallande. Men smärtan liksom kryper uppåt. Mot nacken till.

Nej. Dags att ta tag i kvällsbestyren. Jag har en katt som behöver lite uppmärksamhet också innan det är dags att sova.
Ta hand om er!

Ny baddräkt

(OBS! Bild lånad från ellos.se)

Jag skulle så gärna vilja ha en ny baddräkt till sommaren. Och denna är riktigt snygg tycker jag. Sen hur den sitter på mig är ju faktiskt en annan sak. Dock har den ett riktigt härligt pris på 549:-. Det är inte riktigt något jag har råd med den närmaste tiden. Tyvärr. Det verkar vara bikiniår i år. Jag sätter inte på mig en bikini. Så är det bara. Har nog aldrig trivts i en bikini hur smal och vältränad jag än varit. Men den här skulle jag verkligen vilja ha. Men, tyvärr. Det kan jag glömma.

Nu ska jag säga natt natt. Orkar egentligen inte blogga. Så det fick bli detta meningslösa inlägg.
Ta vara på er!

Lyrican

Jag fortsätter att trappa ut Lyrican. Med 25 mg i veckan. Det går väl okej tror jag. Jag vet inte riktigt. Men jag är inget monster än i alla fall. Sänker igen imorgon, då till 25 mg så då har jag bara 1 kapsel kvar. Jag hade tänkt att vänta några veckor och ha kvar 25 mg, men jag har tänkt om. Varför skulle jag det? Lika bra att ta allt när jag ändå håller på. Eller vad tycker ni? Jag har redan trappat ned 3 gånger. Då borde dom 2 sista också gå bra. Eller hur?
Jag känner av en del utsättningssymtom. Speciellt dom första dagarna. Jag gråter lättare, min mage mår inte allt för bra. Jag är slut och orkar nästan ingenting. Det är jag visserligen annars också, men ännu mer. Jag vill inte att dom ska kunna skylla t.ex ansiktsförlamningarna på Lyrican bland annat. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig. Att jag inte behöver någon annan medicin än Lyrican. Jag har ju Aurorixen som är antidepressiv. Den borde räcka som det är just nu. Visst, jag är deprimerad. Men Lyrican är ett rävgift och jag har länge velat ha bort den.

Jag försöker skriva vettigt. Jag försöker verkligen skriva så att ni läsare tycker att det är intressant att läsa. Visst, jag är en klagande, ledsen klump i bland. För det mesta kanske. Men det här är min ventil. Räcker med att jag bromsar mig själv på Facebook så det bara skriker om det. Jag måste få ha en ventil. Bara måste. För jag vet inte annars vart jag ska ta vägen. Känns som att världen utanför går i 190 och jag endast i 10. Jag hinner inte med och jag orkar inte allt som jag vill. Jag får panik över att dagarna går och jag inte har orkat mer än att kliva upp. I princip. Jag vill inte ha det så. Men jag orkar inte med saker. Jag orkar inte träna fast jag borde för ryggens skull. Jag orkar inte städa. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag är så trött. Jag är så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Snälla, hjälp mig. Och, nej. Jag blir inte piggare ju mer jag gör. Tyvärr inte. Önskar det vore så. Jag önskar verkligen det. Jag skulle göra saker hela tiden då. Jag skulle jobba. Jag skulle gå ut och gå, träna på gym. Vara social med dom få jag har. Men jag orkar inte.

Nu rinner tårarna igen. Dags att ta Metojecten. Så jag blir ännu tröttare.
Ta hand om er!

17/4 2002 och åren som gått

Snart är dagen förbi. För 11 år sedan blev jag av med oskulden. På ett sätt jag inte önskar någon. Genom våldtäkt. Som ni förstår så är jag väldigt öppen och ärlig. Och klarar ni inte av det så kan ni sluta läsa min blogg och gå vidare till nästa på listan. Jag vet inte hur jag tar mig igenom dessa årsdagar, jag vet inte hur jag orkar vidare. Men på något mysko sätt så är jag kvar här. Jag skulle inte bli 25 år ens. Jag skulle inte leva så länge, för då blev man tvungen att ta ansvar och bli vuxen. Jag var inte redo för det efter allt som hänt och så dåligt som jag mådde.
Jag skrev mycket. Väldigt mycket dikter. Väldigt dystra dikter som ibland kan dyka upp här. Under många år såg jag det som min enda utväg. Att dö.
Nu vill jag snarare orka leva. Jag lever. Men jag orkar inte så mycket mer just nu. Kanske för att jag trappar ut en medicin som är väldigt jobbig att trappa ur. Kanske därför jag känner mig så konstig. Men, jag klarar det. Jag sover lite sämre. Har lite sämre ro i kroppen. Men, det kommer återställas efter att jag avslutat helt med medicinen.
Känns dock som att kroppen jobbar emot mig hela tiden. Är det inte det ena så är det de andra. Sjukdomar avlöser varandra och jag undrar när det tar slut?
Just idag är jag trött. Imorgon kanske jag är piggare, inte för att jag tror det. Men jag är trött, ledsen och uppgiven. Imorgon ska jag ner på stan med en kompis. Det blir trevligt. Ett avbrott i allt.

Sov gott kära läsare, det blev ett kortare inlägg än jag trodde. Men, jag försöker verkligen.
Ta vara på er!

Central Facialispares. Igen

Idag smög (?) det sig på igen. Tandläkarbedövningen i kinden och i läppen. Höger ansiktshalva som vanligt. Detta är nu 4:e gången sedan 2008 som jag får just central pares i ansiktet. Jag är utredd för MS och Neuroborrelia i samband med en episod i september förra året. Ingen MS och ingen borrelia. Tyvärr. Vill inte ha MS, men borrelia hade förklarat en massa symtom och det hade hjälpt med antibiotika. Nu vet jag inte vad det beror på? Fick komma till vårdcentralen ganska omgående idag när jag ringde och hon kom med en massa dravel om att det skulle kunna vara diabetesskador osv. Nja, alltså jag har haft perfekta värden utan medicin sedan 2009. Det är nu dom börjat bråka lite. Men, jag har ju ändå diabetes säger hon då. Ja, jag vet det. Men, men. Hon skulle i alla fall skicka remiss till Neurologen och så tog hon kalciumprover och sköldkörtelprover. Så vi får se vad som händer.
Kan jag säga att jag är less? Men, oftast går det ju i alla fall över inom 1-4 veckor. Men ändå. Utred mig ordentligt denna gång. Snälla!

Läget är annars att jag idag sänkt Lyrican till 50 mg. Bara 2 sänkningar kvar sen innan den är väck. Woho! Rävgift. Men, för vissa är den ju bra. Så ska inte skriva nå. Den var bra för mig i början också. Men den har varit ett helvete att trappa ur. Därför jag fastnade ganska många år på 125 mg. Jag orkade inte rent psykiskt trappa ned mer. Men nu går det okej. Gråter lite mer bara dagarna efter jag sänkt. Men, oftast stabiliserar det sig rätt snabbt.

Dags att sova snart då. Ta hand om er!

Sexuellt utnyttjande/Våldtäkt

Vad är skillnaden? Visste ni att om man är psykiskt sjuk så blir man inte våldtagen, man blir utsatt för sexuellt utnyttjande. Samma sak om du klär dig utmanande eller är för full. Så var det i alla fall förr. Och för mig är det något som är så fruktansvärt fel. Visst, ett sexuellt utnyttjande är ett sexuellt utnyttjande. Men en våldtäkt är för mig en våldtäkt även om du är full, har för kort kjol eller är psykiskt instabil. Det är min åsikt.
Jag har blivit våldtagen. Eller förlåt, sexuellt utnyttjad då jag lider av psykiska funktionshinder. Och jag kan blir riktigt sur när jag tänker efter. Jag läste boken "Flickan och skulden : en bok om samhällets syn på våldtäkt" av Katarina Wennstam och det bara gjorde mig förbannad. Inte på henne. Utan samhällets syn på våldtäkt och hur man som våldtagen blir behandlad. Vissa blir nog bra behandlade som anmäler, andra vågar inte anmäla av rädslan att inte bli trodd. Jag blev dödshotad så jag inte vågade anmäla.

Att jag tar upp detta är för att det är april månad. Den 17 april 2002 blev jag våldtagen i mitt hem. Det var bara början av en sommar av helvete och sammanlagt 3 våldtäkter av samma människa. Jag tänker inte och klarar inte av att gå in närmare på allt. Men, det förstörde mitt liv. Jag gråter fortfarande på nätterna. Speciellt i april. Egentligen borde dom andra gångerna vara lika jobbiga, och tro mig, det är dom. Men när jag den 17 april 2002 blev våldtagen så var jag fortfarande oskuld. 21 år, skulle fylla 22 och var oskuld. Skratta om ni vill det.

Nej, måste sluta, gråter nästan och jag orkar inte det.
Ta vara på er!

Påbackade

Idag när jag och mamma skulle på kalas hos min bror, min brorsdotter fyllde 12 i fredags, så blev vi påbackade innan vi ens lämnat gatan. Hon backar på mammas front trots att vi står stilla. Helt sjuk vad rädd jag blev. Mamma stannade så hon skulle få gott om utrymme att backa. Men pang sa det och ändå fortsatte hon backa. Full??? Av smällen (inte direkt något högenergitrauma, men ändå) så small det i min rygg. Den har varit okej ett tag nu efter senaste Remicadedroppet. Och det började göra ont i ländryggen. Jag blev mest rädd för min sjukdom kan ju ge nybenbildning och har det bildats nytt ben i ryggen så går det lätt sönder. Men, har inte haft det innan, men nu är det 2 år sedan jag var på röntgen sist. Jag ringde i alla fall 1177 för att se om jag skulle dokumentera det redan idag, men jag kunde vänta tills imorgon om det inte var allt för illa. Och det var det ju inte då. Det börjar bli värre nu. Men antagligen (förhoppningsvis) är det musklerna som bråkar. Jag ska i alla fall se till att få en tid till VC imorgon för dokumentation om det skulle bli något längre fram.
Mamma får ta försäkringsbolaget och jag hoppas att dom som backade på oss inte börjar tjafsa nu.

Dags att ta Metojectsprutan nu och försöka sova. Ta vara på er!

Antabusreaktion?

Har märkt av mer och mer att jag blir allt sämre i magen. Jag tror att det kan ha med antabus att göra då vanliga biverkningar är bland annat magbesvär och diarré. Även huvudvärk har jag lidit mer av än vanligt. Det är också en vanlig biverkan. Så, jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill inte fortsätta med det. Jag vill inte missa en massa roligt bara för att min mage är knäppare än vanligt. Annars så har jag fått tillbaka tidigare problem och det orkar jag inte ens tänka på. Det satt nämligen i i drygt 3 år. Det var ett helvete. Så, nu tänker jag "hoppas" på att det är antabuset och inte något annat. Så på fredag går jag dit på min bokade tid och pratar med Lena, som även är min kontaktperson nu när jag inte har min kurator kvar. Jag får klara mig utan att dricka utan antabus helt enkelt. Och jag var inte redlös eller låg och inte kunde ta hand om mig själv. Men, det var snarare, vart slutar det någonstans? Att gå från att ALDRIG dricka till att dricka VARJE helg är inte sunt om man heter Lina och har vissa andra problem.

Dags att gå och sova. Jag vet inte varför jag alltid bloggar så sent. Men, nu är det dags i alla fall.
Ta hand om er och sov gott!

Min hy reagerar av värme

Så här blir jag av värme. Har blivit det ganska många år, men inte reagerat så mycket då jag inte använt vetekudde och sådant så mycket.
Den vänstra bilden är som petikier eller hur det nu stavas. Den högra är mer flammig. Det är inget som blir upphöjd eller kliar eller så alls. Utan jag reagerar bara på värme helt enkelt. Ganska kraftigt. Den vänstra bilden visade jag min reumatolog när jag var där sist och han blev väldigt konfunderad och började fråga om jag verkligen mådde bra av remicaden och inte reagerade dåligt. Nej, det gör jag inte. Så nu, inför nästa besök så ska jag ta lite mer prover än jag brukar. Min förra läkare jag hade hon var inne på att jag eventuellt även hade SLE då jag har en del symtom på det. Men det har förkastats av dom andra. Men, vi får se vad som händer nu.

Om någon läser detta, och kan ge mig en ledtråd varför jag blir så här av värme. Snälla kommentera detta inlägg då.

Nu dags att sova. Natt natt och ta hand om er!

Metojectuppdatering

Det var ett tag sedan jag skrev om hur det går med användningen av Metoject. Jag har 15 mg, dvs 0.3 ml. Metoject är Methotrexate fast som injektion. Den är skonsammare för magen om man behöver använda den under en längre tid. Jag, vad jag vet, ska använda det så länge kroppen klarar av det. Levern kan ta väldig skada av det då det är ett cellgift. Men, peppar peppar, så har det inte märkts av alls på min lever att jag har Metoject eller att jag har Remicade. Jag hoppas att det håller sig så under lång tid och att jag mår bra av det. När jag hade tabletter så hade jag 20 mg. Men hittills så fungerar det med 15 mg i sprutan. Sen mådde jag inte alltför bra när en läkare ökade från 10 till 20 mg utan att trappa upp. Så det skrämde mig lite.
Jag äter även Folacin 5 dagar i veckan och det minskar bieffekterna lite. Visst, jag hade en folsyrebrist redan innan jag ens fick min reumatiska diagnos. Så jag åt redan folsyra. Men fick minska lite på det då man inte får ta det samma dag som man tar sprutan och heller inte dagen efter helst.
Så, vi får se vad som händer i längden. Jag lämnar prover var tredje månad. Hoppas att alla prover håller sig i schack.

Ta hand om er!