Värken och smärtorna börjar kännas allt mer igen. Man börjar känna att det är dags snart för behandling. Ska få Remicade nästa fredag. Sist fick jag det en måndag, så det blir nästan 9 veckor emellan denna gång. Det är dock bättre sedan dosen höjdes förra gången. Den tog mer och effekten satt i längre innan det började dippa igen.
Tyvärr börjar det ju också bli dags att lämna nya prover inför nästa veckas besök. Och just nu när jag trappar ut Lyrican så har jag noll ork egentligen. Men, jag ska försöka tvinga mig dit imorgon. Förutom leverprover, blodstatus, SR och CRP så ska det tas något som heter proteinelektrofores. Det är nytt för mig. Så, vi får se vad som händer. Men, jag har bestämt mig för imorgon om inget annat oförutsett händer. Vad skulle det vara? Haha. Men, ja. Ibland gör det de även när man inte har särskilt mycket för sig på dagarna. Och just nu orkar jag inte det heller. När jag har trappat ut Lyrican helt och jag börjar må bättre så ska jag ta tag i träningen igen. Kanske jag tränar imorgon?! Kanske inte. Troligen inte, men jag måste ju tänka att kanske?
Nätterna börjar bli jobbiga nu med värken och sådant. Men jag vill inte ta OxyNorm heller. Inte fören det verkligen är nödvändigt. Det är ju så beroendeframkallande. Men smärtan liksom kryper uppåt. Mot nacken till.
Nej. Dags att ta tag i kvällsbestyren. Jag har en katt som behöver lite uppmärksamhet också innan det är dags att sova.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar