Jag skrivit om detta tidigare. Men, det tåls att ta upp igen. Jag lider av ganska svår emetofobi. Dock har vissa av mina nära väldigt svårt att förstå mig och se mig i min fobi. Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt om någon som så lite som skriver på FB att dom är magsjuka. Det får mina tankar att börja snurra. Om någon nära mig har varit sjuk eller kräkts så vägrar jag träffa dom på flera veckor. För jag klarar det liksom inte annars. Tankarna gör mig galen. Det spelar ingen roll om det handlar om magsjuk, baksmälla eller dumping. Det SPELAR ingen roll. Jag far i väg och får en ångest som är nå fruktansvärd. Den är fullkomligt vidrig. Jag skakar, hyperventilerar och vill bara dö. DÖ, förstår ni det?
Just nu är en sådan stund när jag inte vill leva längre. Lyssna på mig. Hör mig, se mig. Snälla! Min hjärna är inte rationell i dessa sammanhang. Men, jag förstår att ni tycker att jag ska vara det. Men min hjärna skriker fara! Spring för livet. Du kommer dö annars. Det är så det är att ha en fobi. Skratta ni. Tyck jag är löjlig. Gör det.
Läs mer om Emetofobi här
3 kommentarer:
Jag tycker inte alls att du är löjlig, inte alls!! Jag kan inte säga att jag förstår för jag har ingen så stark fobi, men jag tycker att du har all rätt att tas på allvar i din fobi, det är kanske irrationellt, men det är verkligt för dig och det är det som är det viktiga. Men jag hoppas att du ska stå ut, att du ska välja livet, att faran ska passera, och att du en dag kommer att bli fri från din fobi! You're a fighter - HEJA!! Jag tror på dig!! KRAM i massor <3
Jag tycker inte alls att du är löjlig, men jag tycker att det är hemskt att du ska behöva känna så över en sak som är så pass vanlig som den ju faktiskt är. Jag önskar, för din skull, att din fobi bara kunde försvinna, så att du kunde slippa behöva känna så där... :-( Det verkar ju dock ej vara någon jätteovanlig fobi, då jag har hört talas om den från flera olika håll, och jag tycker inte att någon av er är löjliga för att ni känner som ni känner. Däremot har jag svårt för att sätta mig in i er situation och förstå hur ni känner. Men det behövs ju inte alltid. Jag förstår att den rädsla du känner är äkta och verkligen ingenting att skratta åt. Det är de som skrattar som är löjliga. Älskar dig massor!
Therese: Du är också en fighter. Glöm aldrig det! Hoppas vi snart kan träffas igen. Att du mår bättre och bättre :). Jag finns bara ett sms bort. Glöm aldrig det. Varma kramar
Skicka en kommentar