Vissa tycker nog det är en jätteskillnad. Och, visst är det skillnad.
Första bilden visar mig när jag mådde som sämst med magen och värken och hade rasat nästan 40 kilo i vikt. Andra bilden är när jag ätit kortison i en del månader och jag mådde bättre i kroppen. Borde inte det vara mitt mående som räknas? Första bilden då led jag varje dag av illamående och diarréer. Jag levde på primperan (läkemedel mot illamående).
JAG MÅSTE BÖRJA TYCKA OM MIG FÖR DEN JAG ÄR. Jag har mina kortisonkilon som sitter som berg. Men jag bara MÅSTE tycka om mig som jag är nu. För, det går segt. Eller, jag står still. Idag har jag börjat tränat igen dock. Kändes bra. Men, det hjälpte inte innan heller. Men, jag försöker. Jag vill tycka om mig själv. Men jag gör det inte. Lägger in en bild på när jag var ännu större än nu. Så kan ni avgöra.
Här var jag som störst. Och innerst inne vet jag att jag inte ser ut så. Men ändå. Min hjärna tror det. Lägger ut en ansiktsbild på hur jag ser ut nu också
Lider dock över mitt korta hår och håller på att spara ut det.
Så, såhär har jag ändrats med åren.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar