Sen jag tog bort min bebis, min älskade katt och livsgnista Zephyr så har jag börjat märka vilka som är ens riktiga vänner. Och inte är det många, det kan jag verkligen inte påstå. Det gäller ju även andra, inte bara vänner.
Jag har stor sorg och saknad. Jag vet inte hur jag ska kunna överleva utan Zephyr. Jag måste det. Jag har ju min andra bebis Zaphire kvar.
Jag har många vänner på internet som verkligen bryr sig. Det är jag så tacksam över. Men så besviken annars. Men tro inte att jag står där givakt längre om det händer något. Tro inte att jag alltid kommer kunna prata.
Nej, jag får skaffa vänner som även finns där för mig.
God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar