Igår kan jag säga att livsgnistan var nästan helt borta. Det var inte alls kul och jag fick panikångest nästan hela tiden. Jag vet inte vad som händer med mig när det helt plötsligt störtdyker nedåt? Jag hänger inte med i svängarna alls.
Idag är det dock lite bättre. Livsgnistan kommer och går. Allt känns tufft med tanke på alla nya behandlingar och sedan utförsäkran som händer mig i början av 2012. Det är skrämmande. Riktigt skrämmande just nu och jag tror att det får mig att balla ur emellanåt. Men nu hoppas vi det går åt rätt håll.
Imorgon är det dags att träffa sjukgymnasten igen.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar