Varför kämpar jag?
Varför går jag inte 1 km till rälsen?
Väntar på tåget
Det går ju snabbt
10 sekunder sen e jag borta, max
När väl tåget kommer
Det hinner inte bromsa in
Inte tillräckligt iaf
Så kommer tankarna på mamma och min bror
Mamma säger att hon inte kan leva utan mig
Men ska jag bry mig om det?
Jag vet ju inte så mycket när jag bara är mos
Förstör liv, mammas, lokförarens och min brors
Men varför ska jag bry mig?
Visst, jag vet att mamma och min bror bry sig
Men kan jag bara leva för deras skull?
2-3 dagar på psyk
Det är ju skrattretande
Varför inte låta mig stanna kanske 1 vecka
Kanske orkar jag lite mer efter det
Har ju gjort det förut
Men såna som jag ska ju inte vara inlagda
Med vadå såna som jag?
Är jag en slags alien eller?
Ska man dra alla med samma diagnos över en och samma kam?
Nej, det ska man inte
Men det gör dom
Personalen på psyk alltså
Men bryr dom sig?
Jag är ju bara en patient av många
Ni skiter väl i om jag dör, eller?
Jag vet inte
Jag vet bara att jag klarar inte av mig själv just nu
Snälla låt mig vila upp mig från mig själv
Slippa tänka på att jag kan hoppa framför tåget
Att jag kan skära mig
Visst, det finns nog dom som låter personalen ta ansvar för dom
Men ni har ju sett att jag tar ansvar för mig
Fast jag är inlagd
Och vad spelar det för roll om man överlåter ansvaret till någon annan för ett par dagar
Jag vill ju inte att någon annan ska ta ansvar för mitt liv
Jag vill bara kunna slappna av från mig själv för en vecka eller två
Men jag vill verkligen inte leva som det är nu
Och jag tänker heller inte göra det
Då gör jag slut på allt
Visst vissa kanske ser detta som ett hot
Men det är så jag känner
Det är så jag lever
Med hemska tankar varje dag
Men dom är inte skrämmande längre för mig
Snarare befriande än skrämmande
Jag vet att jag kan försvinna
Jag vet att jag snart kommer att göra det
Frågan är bara när?
Det säger jag inte
Då kanske ni stoppar mig
Det får ni inte denna gång, jag ska klara det
Är jag egoist för att jag tar mitt liv?
Ja vissa tycker det, andra tycker att det är fegt
Den lättaste utvägen
Men tro mig, det har inte varit lätt
Det ÄR inte lätt, men det är lättare att dö än att leva
Iaf som det är just nu
Nån som bryr sig?
Visst, det gör en del säkert
Men mer kommer jag aldrig få veta
Jag hoppas att när dagen D kommer, att ni inte saknar mig allt för mycket
Tänk på alla år jag har funnits
Det är ju ändå över 23 år, och det är mycket
Tro mig, det ÄR mycket
Gråt inte över mig
Var glada, tänk på att jag förhoppningsvis har det bra
I dödens hand
Utan inre svåra smärtor
Utan ångest
Utan krav och måsten
Sörj mig inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar