Det var ett tag sedan jag skrev om min smärta. Kanske inte är så intressant men iaf. Den är så mycket bättre än innan jag började med Remicadebehandlingarna, har fått 2 än så länge och väntar nu på den 3:e som blir den 6 okt. Smärtan i bäckenet är så mycket bättre än innan. Tidigare var den outhärdlig, nu kan jag leva med den. Men det troliga är att den blir ännu bättre än vad den är nu.
Smärtan i bröstkorgen är så gott som borta förutom muskelsmärtan. Men den hemska smärta i revbenen jag hade är borta. Jag kan andas utan att jag känner varje andetag och tycker att det är jobbigt att behöva andas.
Jag hoppas verkligen att min kropp klarar av remicade så att allt bara blir bättre. Den ska ta på tröttheten med, men det kan ta längre tid när det gäller sänkan och tröttheten.
Sänker kortisonet med en halv tablett imorgon igen så då äter jag 5 mg. Så då har jag 8 tabletter methotrexate/ vecka, 5 mg prednisolon/dag och remicade för min sjukdom. Än så länge har jag inte behövt börja med plaquenil som jag skulle äta också då min läkare vill avvakta om jag verkligen behöver den medicinen. Man vill ju inte ha en massa i onödan.
Men på smärtskalan så har smärtan gått från 9-10 till runt 5 i bäckenet och det är underbart. Inte så att jag vill leva med den smärta jag nu har. Men måste jag så är det helt okej.
Nu dags att sova.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar