Diabetes Mellitus typ 2

Jag vet inte om jag har skrivit om denna diagnos i bloggen någon gång? Men det är så att jag har diabetes typ 2. Jag har alltid trott (och även lärt mig i skolan, Omvårdnadsprogrammet) att det bara är gamla som får det. Det kallades ju för åldersdiabetes när jag gick i skolan.
Men, jag fick iaf min diagnos 2006, innan jag fyllde 26 år. Jag har alltid sagt att jag kommer få diabetes då vi har det i släkten och med min otur så skulle det bli så. Och så blev det. Tyvärr. Jag låg på gränsen till tablettbehandling men min läkare och diabetessköterska tyckte jag skulle vara kostbehandlad till en början för att se om sockret blev bättre. Det här var en tid när jag mådde ganska dåligt psykiskt så det med kosten gick inte alls. Jag fick tabletter, metformin 500 mg 1 gång per dag. Det skulle räcka sa dom. Men det gjorde det inte så jag fick gå upp till 850 mg/dag. Inte heller det räckte och då jag fortfarande inte mådde bra psykisk och kunde äta flera gånger per dag så fick jag tillslut 1g metformin 1 gång per dag. Helst ville dom ju dela upp den på 2 doser, men jag klarade knappt av att äta ordentligt 1 gång per dag. Och äta i samband med behandlinger är ju liksom ett måste.
Och nej, jag var inte sjuk i anorexia jag var snarare överviktig. Och ja, det kan man vara om man bara äter 1 gång per dag. Sen åt jag chips och sånt. Levde på Coca Cola, ej light.
Med denna behandling hölls mitt socker på en okej nivå. Inte för högt och inte för lågt.
Sen hösten 2008 så kraschade min mage totalt. Det började som en maginfluensa utan att jag kräktes. Men den gick aldrig riktigt över. Jag var jättekass i magen, mådde illa och kunde knappt äta någon mat alls. Men äta vart jag tvungen att göra för annars mådde jag ännu mera illa. Så, jag blev tvungen att äta konstant. Livet var så jobbigt. Jag kunde absolut inte äta chips.
Jag ville så gärna att allt skulle bli normalt igen, äta 1 gång per dag igen. Men det gick inte. Dom gjorde en gastroskopi och såg endast en lättare rodnad i magsäcken. Jag var inte glutenintolerant eller så. Inget var fel. Enligt läkarna.
Jag började rasa i vikt och vissa började tro att jag var sjuk. Att jag inte åt. Men så var det inte. Jag åt, massor. Som sökte även efter parasiter för att se om det kunde vara problemet, men inte det heller. Vissa prover var inte bra och dom började fundera på någon form av inflammatorisk tarmsjukdom, men det verkade inte som det heller enligt medicinläkaren. Under den här perioden så fick jag sätta ut metforminet då det kan ha magbiverkningar (det var inte det som var problemet heller) och jag fick äta flukonazol (svampdödande medel då det kunde vara svamp i magen då jag hade det i munnen). Nog om detta.
Jag gick iaf ner ca 40 kg under den här perioden och jag slutade röka (magbesvären försvann ändå inte). Jag åt 6 gånger om dagen för att må okej.
Men pga viktnedgången så blev min diabetes bra. Jag är absolut inte frisk. Jag kommer alltid ha diabetes, men mina prover är finfina fortfarande.
Så misströsta inte. Diabetes är ingen dödsdom. Jag dricker fortfarande Cola, men inte i samma mängder. Jag äter godis och sötsaker.

Och magbesvären, vad berodde dom på? Jo troligen på min reumatiska sjukdom Bechterews. När smärtan började komma blev magen lite bättre och så kan det vara.

Jag har alltså diagnoserna:

Emotionell instabil personlighetsstörning
Diabetes mellitus typ 2
B12 brist
Mb Bechterews (eller ankyloserande spondylit)
Keratokonjunktivitis sicca (till följd av ovan)

Ta hand om er