Varför går livet åthelvete

(Observera att denna text är skriven av mig 2002, så det är alltså ingen aktuell text. Men mitt liv var riktigt jobbigt psykiskt där.)

Ja det kan man fråga sig. Å för er som inte tror mig... Så går mitt liv åthelvete...
Räkningar... I massor.. Jag fick låna pengar av en riktigt vänlig själ (du vet vem du är), men pengarna räckte inte men jag får helt enkelt skylla mig själv.. *böla åt mina misslyckanden* Jag borde brännas på bål.. Eller inte få bo ensam eller ja jag vet inte..

Så känns det som jag e elak mot mina katter med... Bara för att dom inte äter den maten som jag ger dom.. E det elakt av mig? Jag har inte råd att ge dom Sheba varje dag =( Hur gärna jag än vill det så har jag inte det.. Förlåt för att ni får äta den tråkiga maten.. *känner mig elak*.. Men det e ju flera som säger att katter äter när dom blir hungriga.. Stämmer det? Jag hoppas det iaf..

Fan trodde aldrig jag skulle komma så här djupt igen. Det var ganska länge sedan jag hade panikattacker å sånt.. Ont i hjärtat, vill skära mig, svårt att andas/hyperventilerar, vill dö fast jag har ändå dödsångest..

Alla eller många iaf tycker att jag verkar bättre men det är ett spel.. Jag har lärt mig eller det blir bara så å det är inge bra att man spelar.. Då blir det så även när man är hos kuratorn.. Iaf jag.. Å det resulterar nu i att jag kanske måste börja jobba.. Men vafan jag mår sämre än på länge nu kan inge se det?

Ska man skära? NEJ LINA!! SKÄRP DIG NU!! alla kommer bara tycka du e jobbig..

Mitt hem håller på att förfalla.. Orkar inte nått.. Men jag måste.. Fattar nu vilken kraftansträngning det är att bara orka ställa sig att diska? Men jag måste.. Vill inte bo i en missär.. Varför? Jag mår bara sämre av det men jag orkar inte städa..

Hatar värmen å, fast jag fryser emellanåt för att jag har feber.. *sucka* Håller jag på att dö nu?? NÄÄÄ det kommer jag inte att göra jag vet det.. Men det känns fan som det..

Usch vad jag klagar.. Men jag måste få skriva av mig nånstans.. Ni som tycker detta e jobbigt kan ju sluta läsa eller ha gjort det redan från början..

Känner hur ångesten kommer, vad ska jag göra? Det är ju mitt på dagen.. Fan då ska jag inte nån ångest.. Hjärtklappningen kommer smygandes jag känner det.. Repet runt bröstet dras åt hårdare å hårdare.. Kvävs jag?? NEJ LINA!! SLUTA TÄNK...NUU!! Kan inte sluta tänka, men jag vet inte vad jag tänker på.. Ska jag börja krampa nu med?? Jag vill inte det.. Krampade en del igår.. Tror jag.. Vaknade upp på golvet med ont i varenda muskel.. Beror det på min ångest? Eller är det epilepsi? Ja dom tror ju att det beror på min ångest så då gör det nog det..

Försöker att tänka på något annat.. Hmm funkar det? Nä mina tankar återgår te ångesten hela tiden.. Försöker vara trevlig på ICQ.. Det kanske funkar? Har iofs inte gjort det förut..

Tankarna dras tillbaka till att skära mig... SNÄLLA SLUTA NU!! DUMMA TANKAR SOM INTE VILL LÄMNA MIG!! JAG SKA INTE SKÄRA MIG!!! Men jag vill.. Mer än gärna.. Så att ångesten försvinner..

Nu skulle någon behöva rycka tag i mig å säga åt mig att SLITA!! Jag kanske inte skulle sluta iaf...(inte för att jag ska skära mig, men jag menar mina tankar)

Fan vad jag känner mig taskig.. Mot mina katter.. Tänker på om dom kanske skulle ha det bättre nån annanstans?! Känns som jag sätter dom åt sidan fast jag inte gör det.. Många säger att jag inte gör det.. Att jag sätter mänskliga känslor på dom å att man inte ska göra det..

Ska te Gbg nästa vecka, ska blir kul, men kan jag verkligen lämna mina katter i 4 dagar, med bara en kattvakt som går hit 2 gånger om dagen? Det är inte så bara jag vet det... Men känns så för mig..

En sak som jag tycker är konstig.. Är att när jag somnar om jag väl somnar.. Å börjar drömma så drömmer jag in en kompis som jag varken sett eller hört av på över 1 år.. Får inte prata med henne för hennes pojkvän som verkar psyko.. Fattar inte vad jag gjort.. Men varför kontaktar hon mig i mina drömmar?? Eller är det nå annat? Jag fattar iaf inte varför... Jag gör inte det.. Kan nån svara mig på hur det kan vara så?

Fan dumma ångest försvinn.. Varför har jag ångest nu för? Vill inte ha det.. Nu kan jag inte andas snart.. KVÄVS!! Fast jag vet att jag inte kvävs så känns det som det.. Å så får man dödsångest...

Jag tror även att jag lider av social fobi, det är några som tjatar att få träffa mig men det går bara inte.. Så får jag skit för det. . Bara så att ni vet så har det inget med er att göra.. Jag bara klarar inte av det... Kan ni inte vara fatta det å ge mig tid? Ja jag vet att det har gått lång tid.. Men vafan jag mår inte bra.. FATTA DET!! Jag kan inte göra annat än att be om ursäkt.. Jag klarar bara det inte just nu.. Det blir för mye press när det tjatas.. Snälla förstå mig å ge mig tid.. Jag ber er, TID, det är det jag behöver just nu.. Inte press.. Snälla förstå det.. Om inte så antar jag att det är HEJDÅ!! För jag klarar inte pressen.. FÖRLÅT!! *gråter*

Jag har inte kunnat gråta på ett tag.. Men igår brast det loss.. Jag grät, å grät i nästan en timma.. Det var skönt.. Men hade iaf ångest efter det med..

Antar att det var allt för nu.. Återkommer senare

Klockan 21:32

Känns inge bättre..men jag har fått en del respons.. Bra respons, tack alla underbara själar som ställer upp...

Ångesten sakta kryper i kroppen hela tiden. Så här illa har jag inget minne av att det varit förut..

Aja propavan å sen sova e det som gäller nu..

Natti natti

(Snacka om dålig svenska och en massa tecken. Men jag har skrivit av det precis som det var skrivet. Det här är innan jag gick in i "dimman" av självskador helt. Den dimman varade från 2003-2006, när jag var helt inne i det.)