Jag vill inte vara med. Inte just nu. Önskar jag bara kunde välja att trycka på paus för 24 timmar eller så. Men det kan jag ju tyvärr inte.
Idag har jag tagit metotrexatet igen. 6 tabletter, nästa vecka 8. Och då är jag uppe i maxdos. Hoppas verkligen att lever och blodstatus fortsätter vara bra så jag kan få den behandling som jag så väl behöver. Jag vill inte ha ont mer nu. Jag orkar inte ha ont mer. Men jag vet också att lättnad kan komma inom kort. Jag har ju ändå ätit metotrexat i 6 veckor. Inte fulldos, men ändå. Jag hoppas verkligen det. Kortisonet vet jag inte om det hjälper alls. Antar att man inte vet det innan man börjar sätta ut det?! Dock ger det mig (tror jag) humörsvängningar. Men jag får stå ut, mina anhöriga får stå ut. För jag behöver kostisonet lite till. Jag behöver det tills att medicinen börjat verka ordentligt. Jag har svullnat lite granna, smällar man får ta när man äter kortison dock.
Varje söndag när jag tar metotrexatet så har jag sådan grym ångest så jag vet inte riktigt. Men jag antar att när jag vet att det går bra, att jag tål det, så kommer det vara som att ta alla andra mediciner jag har. Bara att det bara är en gång/vecka.
Nog om detta.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar