Jag har under ganska många år mått dåligt och varit självdestruktiv och gjort en hel del suicidförsök på alla möjliga olika sätt. Jag har varit inlagd otaliga gånger på psyk, men blivit utskriven inom några dagar med orden att patienter med "borderline" inte ska vara inlagda längre tid än max några dagar pga risken för hospitalisering. Kan bara säga att det stämmer inte i alla län. Men iaf.
Jag kämpade mig tillbaka till livet. Jag kämpade för att överleva. Och det har jag gjort.
Nu börjar dock livsgnistan falna igen. Livet och vardagen är så tung. Ångesten sitter ständigt i halsen och jag har svårt att andas. Jag vill vissa dagar inte leva. Men jag vill än inte ta mitt liv. Jag vill bara somna in. Detta är väldigt skrämmande för mig som har varit på djupaste botten och känner att jag är påväg igen.
Men inom loppet av 6 månader har jag fått diagnosen Bechterews sjukdom, börjat med Metotrexat och nu remicade och även fått reda på att jag blir utförsäkrad 1 feb 2012. Från att inte ha orkat nå alls, så måste jag träna minst 2 gånger i veckan pga sjukdomen, jag får behandling på reumatologen som tar 4 timmar och jag äter cellgifter. Och nu ska jag orka med en utförsäkran också.
Oron sliter i mig. Och, ja, just nu vill jag inte leva. Men nej, nu kommer jag inte ta livet av mig.
PS. Har fått en akuttid till min kurator på fredag.
Ta hand om er.
1 kommentar:
Måste säga att de är så otroligt starkt av dig att våga skriva vad du känner,hur du känner. Att "borderline"patienter har olika grunder eller vad man ska säga vad de gäller psykvården är tragiskt i sig. Jag tycker alla ska ha rätt till lika vård oavsett län & diagnos men så är de ju som du själv skriver tyvärr inte. Hamnar man i kris så borde dom inte bara ta just den grunddiagnos som dom har lagt från början utan summera allt som är just vid tillfället. Jag hoppas du kommer få den hjälp som du behöver både vad de gäller rematulogen samt vad de gäller psyk för att må som du gör ska ingen behöva göra... Finns här för dig,hoppas du vet de..Många kramar <3 Annika
Skicka en kommentar