Just nu är jag grymt frustrerad på min sjukdom. Jag vill inte ha den. Jag vill verkligen inte det. Jag kan vakna upp och tänka att 1 sekund utan smärta, snälla ge mig 1 sekund. Men nej, jag får aldrig ens 1 sekund utan smärta.
Jag blir arg ofta numera också. Ilska som jag inte vill känna, men som jag känner lite väl ofta. Men jag har inte bearbetat min diagnos. Jag har en jättebra reumatolog, men sommaren kom och med det semestrar. Så det var bara okej, MRT:n visar typiska förändringar i SI-lederna och du har Bechterews sjukdom. Samtidigt så har ditt diskbråck försämrats något. Jodu, tack för den.
Utan vidare så sitter jag nu och trappar upp Methotrexat och jag vet inte ens om jag vill det. Men jag vet att jag måste. För inflammationen måste minska. Har en sänka på 87 som vägrar gå ner.
Just nu är jag inte glad över att vara jag. Jag vill inte ha den sjukdom som jag nu fått. Jag kan inte ens förstå att jag kommer vara sjuk resten av mitt liv. Jag käkar cellgifter.
När jag äntligen såg en ljusning psykiskt så drogs fötterna undan en gång till. Nu är jag sjuk för resten av mitt liv. Tack! Livet är inte alltid rättvist.
Hoppas jag snart får träffa en kurator på reumatologen. Jag behöver spy ur mig en del saker.
Nä, nu ska jag lägga täcket över huvudet och gråta en skvätt.
Ta hand om er!
1 kommentar:
DU måste verkligen få tag på någon som du kan få prata med!
Det är en kronisk sjukdom och det gör ju att saker blir extra tunga att lära sig leva med. Jag hoppas verkligen du ändå kan hitta ett ljus.
Har en avlägsen kompis som har det och hon har ett bra liv trots allt.
Jag hejar på dig! ♥
Skicka en kommentar