Akut veterinärtid

Min lilla tjej, Zephyr, har haft ett sår mellan nosen och ögat sedan i torsdags förra veckan. Jag ringde Djurkliniken i fredags men dom hade inga tider så jag blev ombedd att ringa till Enköping som inte heller hade några tider. Såret såg dock bättre ut så jag valde att tacka nej till tiden på Onsdag som dom hade.
I lördags var såret helt plötsligt större, så i panik ringde jag till Anneli som tack och lov hade en tratt att låna ut. Zephyr blev så "död" av att ha tratten så vi valde att ta av den en stund och hon mådde bättre. Idag vaknade jag och fick veta av mamma att det hade blivit ännu större så då valde jag att ringa Djurkliniken igen. Jag ringde vid 9.30 kom fram vid 9.35 och fick tid 10.00. Tur man har nära då. På med kläderna och in i buren med katten.
Allt gick bra. Dom rakade lite runt såret och jag ska skölja med koksalt och sen badda med klorhexidin 1 gång om dagen så får vi se om det läker. Nu ska hon ha tratt när hon är ensam och när vi sover, annars skulle hon vara utan.

Dom där små liven.

Ta hand om er!

Plaquenil

Vidrigare medicin får man leta efter. Jag har mått så dåligt psykiskt sedan jag började med den för 1 vecka sedan, och imorgon ska jag höja dosen också. Jag gillar den inte alls, men vi får se om det går över. Jag hoppas verkligen att det gör det, annars får jag nog sluta ta den. Får jag klarar inte av att känna mig tom ena sekunden och ha vrålångest nästa. Jag klarar verkligen inte av det.
Men dom säger att Plaquenil är en bra medicin. Det tar dok mellan 4-12 veckor innan man märker någon effekt av den. Så vi får se om jag får någon effekt.
Jag orkar verkligen inte skriva mer för jag vill bara gråta.

Så, jag kommer tillbaka när jag mår lite bättre.
Ta hand om er!

Diabeteskontroll

igår (måndag) var jag på diabeteskontroll. Jag har fasat för det senaste månaderna då jag äter kortison och det lätt ger högt blodsocker. Och då när man redan har diabetes. Jag har ingen behandling för den just nu då jag är typ 2, men har haft tablettbehandling tidigare. Men ALLA prover var normala. Kan ni fatta, jag har ätit kortison i över 6 månader och jag hade väntat mig lätt förhöjda värden. Man dom var NORMALA. Men, jag har gått upp i vikt. Jag hoppas verkligen att det är pga kortisonet för annars vet jag inte. Har gått upp 13 kilo sedan i april. Trots att jag numera tränar 3 gånger i veckan mot 0 innan. Men, vi får se vad som händer. Han tyckte dock att allt var okej och trodde att vikten berodde på kortisonet. I måndags sänkte jag ytterligare till 2,5 mg prednisolon och då var det 8 veckor kvar innan jag står på 0. Kan jag säga att jag längtar? Skitmedicin, för mig iaf då den inte hade någon effekt alls. Den är nog en jättebra medicin för dom som verkligen behöver den.

Nog om det. Jag är bara så glad att värderna är normala.
Ta hand om er!

Plaquenil + läkarsamtal

Imorgon börjar jag med en ny medicin som heter Plaquenil. Det är en malariamedicin som har effekt även vid reumatiska sjukdomar. Dom vet dock inte hur och varför. Men vi får se vad som händer. Jag vill egentligen inte äta den medicinen. Men känns som att jag inte har något val. Känns som att jag är fånig om jag säger att jag inte vill. Så jag tar det och så får vi se hur jag mår utav det. Vanliga biverkningar är illamående och sådant skit. Jag hatar när det finns magbiverkningar på mediciner jag tar.

I fredags så ringde min reumatolog och hon sa det som står ovan och sen ska vi avvakta med Humira. Jag vill egentligen inte avvakta då jag är grymt rädd för att bli så dålig som jag var innan jag fick Remicade. Men vet ni? 2 behandlingar av Remicade fick min sänka att bli normal. Den har inte varit det på flera år, många år. Men nu är den helt normal. Dock trodde hon inte den skulle förbli normal då jag inte får någon behandling av Remicade just nu. Får se hur mycket Metoject och Plaquenil klarar av att ta. Men ny provtagning om 4 veckor och sen ny teltid om 5 veckor. Så får vi se sen.

Nu ska jag dra mig till sängen då jag har en diabeteskontroll imorgon bitti.

Ta hand om er!

Dagvårdsrehab på reumatologen

Vecka 45 börjar jag i en rehabgrupp på reumatologen som pågår måndag och torsdag 8-16 i 5 veckor. Det ska bli väldigt intressant och förhoppningsvis träffar man fina människor.
Det är en hel del träning dom dagarna. Det är vattengympa, landgymnastik, styrketräning m.m. Jag kommer under dom här veckorna vara helt slut. Men det är det värt då det gäller min hälsa. Dagen efter att rehaben slutar så åker jag till Göteborg över helgen, så jag får ta det som en belöning.

Jag orkar inte skriva mer just nu då jag mår väldigt dåligt. Jag tycker inte alls om mig själv just nu. Jag har blivit en hemsk människa, men det kan jag bara skylla på allt som händer just nu. Jag är helt slut fysiskt och psykiskt. Men jag måste skärpa till mig. Tyvärr är det mamma som fått tagit allt. Och det gör fruktansvärt ont i mitt hjärta.

Ta hand om er!

Magkatarr deluxe

Inatt kollapsade min mage totalt. Jag fick sitta upp och sova trots extra Omeprazol och Gaviscon. Så dagen idag har varit lugnt. Räcker inte med att bihålorna gör ont nu ska magen krascha också. Idag så har det bara blivit snällt mot magen, dvs inga popcorn. Men vi får se hur natten blir. Jag hoppas jag kan ligga ner och sova inatt, men det märker jag väl.

Vad mer ska jag skriva? Ingen aning, så god natt.

Dålig människa

Jag är en väldigt dålig människa, enligt mig själv alltså. Vet inte vad andra tycker. Men jag oroar mig för saker jag egentligen inte ens har att göra med. Men jag är sådan. Jag kan inte rå för det. Mår inte alls bra just nu. Tårarna rinner och jag hatar mig själv.
Vill inte vara med nå mer!

Ta hand om varandra!

Fasteprover inför diabeteskontroll

Idag var jag till min vårdcentral och lämnade fasteprover. Ska på diabeteskontroll måndagen den 24 oktober till min läkare. Så då var det bara att snällt gå och ta proverna idag.
När jag väl kom dit så var det bara 2 före mig, varav den ena stack dom bara i fingret, så allt gick snabbt tills det var min tur. Jag har ett kärl som har blivit väldigt misshandlat detta år, men vi valde att försöka i det eftersom det var det kärlet som hon kände bäst. Så hon stack mig men det kom inge blod. Grävde runt lite, men gav tillslut upp. Hon tog då fram en blodtrycksmanchet för att stasa åt ordentligt runt den andra armen för att se om det kröp fram nå kärl då. Och hon försökte där, men nej, tillbaka till högra armen men det ville sig verkligen inte.
Tillslut så var det nära hon gav upp och bara ville ta i fingret. Men jag ville inte det för då hade inte kolesterolproverna blivit tagna och det har dom inte tagit på kanske 2 år på mig. Men på sista försöket så gick det i vänster arm. Hon tyckte nu att det kärl som blivit så ärrat ska få vila ett tag. Så vi får se.
Sen var det vikt och längd, det var väl inga direkta nyheter. Men vi får se vad läkaren säger. Äter ju dock fortfarande kortison. Räknade att om 9 veckor så är det slut på det. Känns som en evighet.

Nej, dags att dra sig mot sängen. Ta hand om er!

Ångest och försäkringskassan

Eller ska man skriva förnedringskassan? För varje dag som går så får jag allt mer ångest hur jag ska klara av utförsäkringen? Jag har 2 reumatiska sjukdomar som är nydiagnostiserade, jag har 2 diskbråck och jag har IPS. Jag står just nu enbart på Metoject för mina reumatiska sjukdomar. Jag kommer får nå så grym värk igen nu när behandlingen är avslutad men jag ska ändå bli utförsäkrad. FK verkar vilja se mig död för jag orkar inte. Jag måste med grym smärta träna mins 2 gånger i veckan på gym. Jag har en sänka på 80 och en trötthet från helvetet pga av det. Men nej, vi ser inte bortom rimligt tvivel att du inte kan jobba, säger dom på FK. Jag har nu gått med i A-kassan. Men det lägsta därifrån räcker inte ens till min hyra. Jag försöker sälja min lgh för att kunna få socialbidrag sen också, men det går inte. Kanske får jag skänka bort den. För det börjar bli bråttom.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har bara sån panik så jag vet inte vad. Hatar verkligen dagens samhälle!

Tårar!

Testing

Testar lite här. Vad, vill jag inte riktigt skriva :P. Eller nja, ni kanske kan gissa. Eller inte

Mamma

Jag vill bara skriva att jag har världens bästa mamma. Vet inte vart jag varit utan henne? Antagligen inte ens i livet.
Min mamma finns där i vått och torrt, i glädje och i sorg.
Visst att hon kan göra mig galen ibland, men vem blir inte galen ibland?! Jag gör nog henne galen också ibland antar jag.

Jag har så tacksam till min mamma!

Ville bara skriva det. Ta hand om er!

Irene Huss

Jag verkligen älskar dom nya Irene Huss filmerna. I onsdags så släpptes den 10:e filmen och jag var snabbt ner och hyrde den. Såg den igår (söndag) och den var lika bra som dom innan. Nu får man vänta en månad till innan nummer 11 kommer ut. Men jag antar att det är den sista?! (Såg nu att det kommer en 12:a också) Men jag tycker dom är bättre än Beckfilmerna till och med. Vet att många inte håller med mig. Men så är det. Jag tycker det. Dom är så spännande.

Filmen som jag såg igår var dock lite jobbig att se då den handlade om bland annat våldtäkt och sådan. Kan vara lite jobbigt att se ibland. Men det är väl normalt antar jag.

Jag har inte direkt nå mer vettigt att skriva idag.
Så..

ta hand om er!

Den smyger sig på igen

Den där smärtan alltså. Det är lite över 4 veckor sedan jag fick senaste Remicadebehandlingen, skulle som jag skrivit tidigare haft en i torsdags men den uteblev på grund av trolig allergi. Nu börjar helvetet igen. Smärtan mellan skulderbladen är på g tillbaka igen. Jag kanske får njuta av max 2 nätters sömn till innan jag inte kan sova på sida igen. Jag får allt mer panik. Den som inte varit där vet inte hur det är. Jag har varit i himlen och vänt. Jag fick den goda smaken som hastigast och nu dras allt tillbaka mot helvetet igen.
Det är just nu en konstant brännande smärta, som sen kommer bli en helvetisk smärta som finns där 24/7.
Jag står inte ut en gång till. Tyvärr inte. Jag kan verkligen inte ta detta en gång till. Jag kan inte det. Hur fan ska jag stå ut med träningen och denna värk?
Ska inte prata med reumatologen förens 21 okt och då tar hon ställning till eventuell Humirabehandling. Sen kan det ta flera veckor innan Humira har effekt.

Förlåt mitt ältande, men jag står inte ut som det är just nu.

Ta hand om er!

Kortisonsvullnad

Jag hatar härmed prednisolon. Ingen tvekan om det. Jag riktigt avskyr denna hemska medicin. Den har nog varken gjort bu eller bä med min inflammation. För innan jag började med Remicade så var inflammationsproverna förhöjda trots att jag åt kortison och minskade inte ett dugg. Så, nej, den djävulsmedicin hatar jag numera. Den har gjort så jag gått upp 13 kilo i vikt och jag känner inte riktigt igen mig själv i ansiktet. Den ger mig ångest och depression, eller det kanske den inte gör, det kanske viktuppgången och svullnaden gör.
Hur som helst håller jag på att trappa ur den sedan 6 veckor tillbaka och jag vill att det ska gå fortare. Man tar bort 2,5 mg var fjärde vecka. Jag vill bara att den ska vara borta. Men, det är en hel del veckor kvar innan den är helt utsatt. Sista 4 veckorna ska jag äta 2,5 mg varannan dag. Vet inte vad som händer om jag bara plockar bort den. Men jag tror inte det är så bra med tanke på hur långsam nedtrappning det är. Jag tränar som aldrig förr, men går inte ner i vikt. It sucks big time.

Det finns dock ingen tvekan om att kortison är en mycket bra medicin ibland. Men för mig har den gjort för mycket skada. Har inte börjat äta mer ingenting, men 13 kg. Jag hatar mig själv och hur jag ser ut. Trots att min psykiatriker sa att det inte syns att jag gått upp så mycket. Det syns att jag äter kortison, men inte att jag ökat så mycket i vikt.

Nej, nog om detta.

Ta hand om er!

Loggia

Loggia, inglasad balkong eller uterum? Vad skulle ni kalla det här rummet? Mäklare använder tjusiga ord så som loggia. Jag har alltid sagt uterum. Men, loggia är ju så mycket tjusigare. Så numera kallar jag det för loggia. En mysig del av min lägenhet.

Bara ett meningslöst inlägg.

Ta hand om er!

So complicated

Varför ska livet vara så jobbigt ibland? Ibland är det bara så jobbigt. Jag börjar få ont i kroppen igen. Jag vill inte. Visst har jag haft ont hela tiden. Men just på senare tid så har det ju varit så mycket bättre. Men nu börjar del ila i bäckenet igen. Känns inte alls kul. Jag fasar för att få så ont som jag hade innan behandlingen. Jag vet att jag tjatar, men det var hemskt. Och nu har jag fått smak på hur det kan vara, och poff så togs behandlingen ifrån mig. Min vanliga (o)tur att man ska bli allergisk mot ens räddning. F*ck för det. Visst, nu är jag igång med Metoject efter ett kortare uppehåll med Metotrexat så nu är vi på rätt köl igen när det gäller det. Ska börja med Plaquenil men jag vet inte när. Och sen förhoppningsvis får jag börja med Humira snart också. Humira är som Remicade ett biologiskt läkemedel, men Humira består bara av humana antikroppar, medans Remicade till viss del består av möss. Så vi får hoppas. Men, jag vet inget säkert än innan läkaren ringer mig den 21 okt. På måndag ska jag lämna en massa prover däribland ett DNA prov. Det har jag aldrig lämnat innan. Så nu hamnar jag i databasen, skämt åsido, men det gör jag faktiskt.

Idag känner jag för att vara självdestruktiv. Jag kommer inte göra mig illa. Men jag har god lust. Men gör inte sånt längre. Så jag får snart gå och sova istället.

Kanske är det bättre? Jag vet inte. Just idag vet jag ingenting. Jag vet bara att jag sitter ensam ytterligare en helg. Och det gillar jag inte för fem öre.

Ta hand om er!

I did it

Jag fixade sprutan ganska bra. Visst var det läskigt, men det gick. Sved på ganska bra efteråt bara. Men, hellre det än när man sprutar in det.
Känns lite bittert dock då jag egentligen skulle haft Remicadebehandling nr 3 idag. Jag vill så gärna ha Remicade, men det funkar inte. Det gör mig så ledsen så ledsen. Men, det är bara att inse.
Jag lovar att skriva mer i helgen. Nu måste jag bara försöka sova.

Ta hand om er!

Metoject

Imorgon så byter jag från metotrexat till Metoject, som är metotrexat fast som injektion. Känns väl sådär eftersom man ger sig själv en spruta i veckan. Man vänjer sig nog, men jag tycker det känns olustigt att sticka mig själv. Men det får gå.
Imorgon klockan 10.00 ska jag vara på reumatologen för att lära mig hur jag ska göra. Känns surt, för egentligen var jag bokad för remicade imorgon. Men, det är utsatt.

Snart dags att försöka sova.

Ta hand om er!

Känner mig väldigt låg

Just nu mår jag inte alls bra. Blir gråtfärdig för ingenting, blir arg för ännu mindre. Jag vill inte mer, jag vill verkligen inte vara sjuk mer. Men, jag kommer vara det för resten av mitt liv. Hur ska jag orka med det då? Jo, det går väl i vågor antar jag. Men just nu är jag bara låg. Grät idag när jag skulle iväg och kommer nog gråta imorgon med. På torsdag också antar jag. Sen för att inte tala om helgen, då man sitter helt ensam. Men bara att gilla läget.
Förr gillade jag att vara ensam. Men nu ger det ångest. Det enda som ger mig lite ro är att min älskade Zephyr har det så bra i stugan så hon kommer hem nöjd och glad. Och trött.
Men det får gå, jag kan ju följa med om jag vill det. Men nej tack, jag klarar mig. Blir ensamt bara. Men lite gråt har ju ingen dött av.

Dags att försöka dra sig mot sängen, imorgon är det en massa igen. Kurator, träning, äta, ev. hälsa på kompis, lämna tillbaka smörgåsgrill nr 2 och handla.

Ta hand om er!

Ingen sömn

Natten som var blev helt sömnlös. Det är väldigt sällan som jag inte alls somnar. Men, jag har hållit mig vaken tills nu utan vila på dagen. Jag fick ta 10 betapred igår och jag antar att det gjorde sitt till med sömnen. Så, i den mån jag klarar mig utan så tänker jag inte ta det mer. I alla fall inte i kombination med prednisolonet.
Jag orkar inte skriva så mycket mer i dag. Sprang på min sjukgymnast idag på väg till träningen och hon ska säga till min läkare på reumatologen att jag vill gå på "dagrehab" och sen får hon godkänna det. Men det ska nog inte vara några problem.

Nej, nu dags för att dra sig mot sängen. Ska försöka skriva mer imorgon.

Ta hand om er!

Regn och viktuppgång

Regnet öser ner. I alla fall just nu. Hoppas att det inte gör det imorgon när jag ska traska till sjukhuset. Imorgon är det läkarbesök, mat med mamma sen träning. Imorgon ska jag fan ta i.
Att jag nu jävlar ska ta tag i allt är att jag sedan jag började med prednisolon har gått upp ca 13 kilo. Det syns knappt (svullen i ansiktet dock), jag kan ha mina gamla kläder. Men, 13 kilo upp är det tyvärr. Vet att mycket kan vara omställning att jag börjat träna såpass som jag gör och att jag äter kortison. Men, det är inte roligt. Så nu blir det inge gottis i veckorna längre. Kortisonet håller jag redan på att trappa ner, men det är 16 veckor kvar innan det är helt utsatt. Tar tid och dom vågar inte snabba på det då man kan må riktigt dåligt. Men oå sista veckorna så har vikten stått still. Kanske minskningen gör sitt.
Nu ska jag ta och göra mig redo för sängen.

Ta hand om er!

Paniken växer sig allt starkare

För varje dag som går, när jag vet att jag inte kommer få fler behandlingar med Remicade så får jag allt mer panik. Jag vill verkligen inte ha sådär ont igen. Jag vet inte om jag klarar det rent psykiskt. Jag gråter bara jag tänker på hur ont jag ska få igen. Jag vill inte.
Jag var livrädd att börja med Remicade också, men efter första behandlingen, när jag kände skillnade och visste att det bara skulle bli bättre så släppte all oro för biverkningarna. Andra gången jag fick det så var jag inte ett dugg nervös. Det var inte ens tråkigt att sitta på reumatologen i 4 timmar, för jag visste ju vad jag skulle få. Jag gick mot ett liv med mindre smärta. Men nu, nu vet jag inte vad som händer. Jag vill och orkar inte ha sådan fruktansvärd smärta som jag hade innan behandlingen. Panikattacken är ett faktum. Andningsfrekvensen ökar, hjärtat bultar allt snabbare och hårdare, sen kommer tårarna.
Jag trodde att jag äntligen skulle få lite lättnad. Men varför skulle jag? Varför inbillar jag mig att det skulle vara så?
Jag måste ha gjort nå vidrigt ont i mitt liv som måste stå ut med bakslag efter bakslag. Kanske var jag en mördare i mitt förra liv?

Sitter i min ensamhet och grubblar just nu och det gör inte saken bättre. Att börja med Metoject istället för Methotrexate gör mig inget alls. Det är ju samma sak, bara att Metoject är i sprutform som man ska ge sig själv varje vecka. Men VARFÖR sluta med Remicade? Jag vet att jag troligen är allergisk mot behandlingen. Men VARFÖR? Kunde inte det ha gått bra iaf? Nej, för att det gäller mig. Jag har ingen tur i livet. Känns inte så i alla fall.
Känns som att jag bara vill göra mig illa. Jag ska försöka att inte göra det. Men just nu vill jag verkligen. Det är jättelängesedan, men åh vad det skulle vara skönt att fly ångesten just nu. Men, jag har fortfarande Remicade i kroppen och skadade jag mig nu, så skulle jag väl få världens infektion på köpet. Men det är det enda som hindrar mig just nu. Här i ensamheten, Spotify spelar Scorpions - Wind of change. Nog är det förändringar på gång allt.

Fan ta livet, det är inte rättvist!

Nya vänner

Det är så att jag har väldigt få vänner IRL. Och dom flesta har ju sina egna liv numera så jag träffar väldigt sällan vänner. Jag behöver nya vänner. Jag behöver träffa folk. Jag blir galen.
Försöker man nå ut så känns det som att man blir slagen på fingrarna. Jättetråkigt. Jag vet att jag har tackat nej mycket tidigare att göra saker. Men det har mest varit pga mitt mående. Mår inte så mycket bättre nu, men har accepterat att jag får släpa mat om det går över min mattid osv. Men, jag vet inte.

Nu till frågan, om någon läser. Hur träffar man nya vänner? Och skriv absolut inte Facebook för det tror jag inte ett dugg på. Där kanske man kan få ytliga vänner, men inte djupare vänskap. Ytliga vänner klarar jag mig utan.

Ta hand om er!