För varje dag som går, när jag vet att jag inte kommer få fler behandlingar med Remicade så får jag allt mer panik. Jag vill verkligen inte ha sådär ont igen. Jag vet inte om jag klarar det rent psykiskt. Jag gråter bara jag tänker på hur ont jag ska få igen. Jag vill inte.
Jag var livrädd att börja med Remicade också, men efter första behandlingen, när jag kände skillnade och visste att det bara skulle bli bättre så släppte all oro för biverkningarna. Andra gången jag fick det så var jag inte ett dugg nervös. Det var inte ens tråkigt att sitta på reumatologen i 4 timmar, för jag visste ju vad jag skulle få. Jag gick mot ett liv med mindre smärta. Men nu, nu vet jag inte vad som händer. Jag vill och orkar inte ha sådan fruktansvärd smärta som jag hade innan behandlingen. Panikattacken är ett faktum. Andningsfrekvensen ökar, hjärtat bultar allt snabbare och hårdare, sen kommer tårarna.
Jag trodde att jag äntligen skulle få lite lättnad. Men varför skulle jag? Varför inbillar jag mig att det skulle vara så?
Jag måste ha gjort nå vidrigt ont i mitt liv som måste stå ut med bakslag efter bakslag. Kanske var jag en mördare i mitt förra liv?
Sitter i min ensamhet och grubblar just nu och det gör inte saken bättre. Att börja med Metoject istället för Methotrexate gör mig inget alls. Det är ju samma sak, bara att Metoject är i sprutform som man ska ge sig själv varje vecka. Men VARFÖR sluta med Remicade? Jag vet att jag troligen är allergisk mot behandlingen. Men VARFÖR? Kunde inte det ha gått bra iaf? Nej, för att det gäller mig. Jag har ingen tur i livet. Känns inte så i alla fall.
Känns som att jag bara vill göra mig illa. Jag ska försöka att inte göra det. Men just nu vill jag verkligen. Det är jättelängesedan, men åh vad det skulle vara skönt att fly ångesten just nu. Men, jag har fortfarande Remicade i kroppen och skadade jag mig nu, så skulle jag väl få världens infektion på köpet. Men det är det enda som hindrar mig just nu. Här i ensamheten, Spotify spelar Scorpions - Wind of change. Nog är det förändringar på gång allt.
Fan ta livet, det är inte rättvist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar