Jag är en väldigt dålig människa, enligt mig själv alltså. Vet inte vad andra tycker. Men jag oroar mig för saker jag egentligen inte ens har att göra med. Men jag är sådan. Jag kan inte rå för det. Mår inte alls bra just nu. Tårarna rinner och jag hatar mig själv.
Vill inte vara med nå mer!
Ta hand om varandra!
1 kommentar:
Hej :)
Först svar på kommentar: Jag håller med om att det är svårt att komma ifrån självskador, oavsett hur de ser ut, eftersom man desperat behöver ett sätt att försöka mildra ångesten (även om det inte hjälper). Och det är som du säger, man kan aldrig vara säker på hur det kommer att bli i framtiden... man får helt enkelt ta en dag i taget, och en impuls i taget, bestämma sig för att inte ge efter just då. Vi vet inte om vi kommer falla tillbaka eller inte, men det är starkt och modigt varje gång vi säger till oss själva: "nej, jag ska inte ge efter. Jag ska inte skada mig själv" :) HEJA!
Förstår bättre det där med lägenheten nu, varför du måste sälja den menar jag. Hur går det med det? Är det någon som nappar? Hoppas att det löser sig! Och vad skönt att du har din mamma som du kan få bo hos!!
Och så en kommentar till detta inlägg: Oftast är det vi som är mest kritiska mot oss själva, det vill säga att andra inte uppfattar oss som lika dåliga som vi själva gör. Inte så lätt att se ur något annat perspektiv dock när man är mitt i skiten av tankar, känslor, ångest och allt vad det är! Men du är ingen dålig människa! Du är lika mycket värd som alla andra! Du måste bara tro på det själv också!! Kram på dig!
Ps. Önskar dig lindring, kraft, mod, kärlek och styrka! Och låt tårarna rinna om de behöver, det är oftast bättre än att stänga in dem! :)
Skicka en kommentar