Eller ska man skriva förnedringskassan? För varje dag som går så får jag allt mer ångest hur jag ska klara av utförsäkringen? Jag har 2 reumatiska sjukdomar som är nydiagnostiserade, jag har 2 diskbråck och jag har IPS. Jag står just nu enbart på Metoject för mina reumatiska sjukdomar. Jag kommer får nå så grym värk igen nu när behandlingen är avslutad men jag ska ändå bli utförsäkrad. FK verkar vilja se mig död för jag orkar inte. Jag måste med grym smärta träna mins 2 gånger i veckan på gym. Jag har en sänka på 80 och en trötthet från helvetet pga av det. Men nej, vi ser inte bortom rimligt tvivel att du inte kan jobba, säger dom på FK. Jag har nu gått med i A-kassan. Men det lägsta därifrån räcker inte ens till min hyra. Jag försöker sälja min lgh för att kunna få socialbidrag sen också, men det går inte. Kanske får jag skänka bort den. För det börjar bli bråttom.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har bara sån panik så jag vet inte vad. Hatar verkligen dagens samhälle!
Tårar!
1 kommentar:
Hej, och tack för ditt svar på min blogg :) Visst är det jätte trisst att inte veta om man någonsin kommer att bli frisk, vare sig det gäller fysiskt eller psykiskt. Men samtidigt får man på nåt vis försöka se de små stegen, och fokusera på "bättre" istället för på "bra". Skitsvårt, tycker jag i alla fall...man vill ju inte acceptera att man aldrig blir frisk, men på nåt sätt måste man ändå det för att lära sig att leva med det. Det är inte lätt, och i många fall krävs det att man får rätt hjälp, så jag bara önskar att den hjälpen ska finnas!!
Angående självskador håller jag med dig om att det är svårt att hålla sig ifrån! Så BRA att du inte gjort det på några år, och har inställningen att låta det förbli så! HEJA! Man får helt enkelt bestämma sig! Inte så lätt alltid dock, men om du är som jag som blir extra "galen" vid fullmåne, kan vi i alla fall andas ut i natt då månen inte är riktigt lika "full", tack och lov!
Nu till ditt inlägg här. Man kan ju bli GALEN på den där försäkringskassan! Jag har tack och lov inte behövt ha så mycket kontakt med dem (ännu, min tid kommer nog!)... men blir så arg när jag läser detta och hör om andra i liknande situation! Alltså jag menar, hallå, sätt de där nissarna i den "sjukas" skor så får vi se hur mycket de orkar!! Visst, tycker jag det är bra om man kan få arbeta i den mån man KAN och orkar, att de inte ska stänga dörrarna så liksom, men de måste ju också ta hänsyn till den individ det gäller. Det är ju inte direkt som att du bara klagar, du har ju till och med diagnoserna på papper! Och när man är sjuk och mår dåligt behöver man ju verkligen inte sånt här praktiskt krångel mitt i allt! Hoppas de tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på DIG! (Jag kan inte uttala mig om vad som är rätt och fel i din situation eftersom jag inte känner dig, men jag önskar att de ska lyssna på DIG eftersom det trots allt är DU som känner DIG och din kropp bäst!)
Måste du sälja din lägenhet för att du inte får ut några pengar annars? Förstår inte riktigt, vart ska du då ta vägen? Hoppas du hittar någon som vill köpa den i så fall, har du lagt ut den någonstans? Håller tummarna! Du ska ju inte behöva skänka bort den! Bor ju själv i Västerås, men har nog inte råd och möjlighet att köpa en lägenhet även om jag skulle vilja...och känner tyvärr ingen som är på direkt lägenhetsjakt! Tyvärr!
Håller tummarna för dig och hoppas att allting löser sig på något sätt!! Kramar om dig och önskar dig en god natts sömn!
Skicka en kommentar