Jag är ute just nu. Jag har rakblad med mig. Jag vet inte om jag orkar stå emot så länge till. Alla tankar är mörka och jag lever inte för mig själv. Hur ska man orka sig igenom livet? Jag vill bara gråta, men tårarna kommer inte. Jag försöker förklara hur jag mår och hur jag känner. Men det går inte, allt blir fel och bara så konstigt.
Jag har inte skadat mig svårt sedan Jan 2006, men just nu så har jag sådan lust. Kanske dom jobbiga känslorna försvinner för en stund då? Känns som att jag är en dålig människa. Jag är en helt värdelös människa. Jag borde inte få finnas till. Jag orkar inte finnas till.
Rakbladet bränner i fickan. Men inte här, inte nu. Det är bara en säkerhet...
torsdag 17 maj 2012
Självskada
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Man känner så ibland. Kram
Man gör ju tyvärr det :(. Kram
Finaste du, sänder varma tankar och massa kraft till dig! Du är så värdefull! Och jag önskar att jag kunde trolla bort din smärta, men det kan jag inte. Och att säga att jag känner igen mig och vet hur det är, hjälper förmodligen inte särskilt mycket det heller. Men jag vill i alla fall att du ska veta att du finns i mina tankar!
De där impulserna är svåra, men samtidigt vet både du och jag att det inte hjälper att skada sig. Ibland för stunden, det kan jag inte förneka, men inte i det långa loppet. Det är inte värt det. Och jag hoppas, hoppas, hoppas att du orkar stå emot! HEJA dig!! Kraft och styrka och mod och hopp till dig!
Ta hand om Dig, du är värd det bästa!!
Stora, varma kramar!
Tack vännen! Ibland så önskar jag mig tillbaka, till när allt var som värst. För jag kände inte lika mycket då. Jag blev alltid dissociativ när ångesten blev jobbig och då kände jag inte så mycket. Men, det var jobbigt för mina nära och kära så klart.
Att Självskada är ju ingen hit i längden, men tyvärr skönt för stunden.
Jag vill gärna ha ditt lösen om jag får? Om du vill.maila det till mig på limahisy@live.se
Jag tänker på dig och jag känner för dig.
Varma tankar till dig och många kramar
Känner igen det du skriver om att bli dissociativ, det är en fara, men samtidigt en befrielse, eftersom tankar och känslor blir luddiga...
Jo, självskador är svårt, men vi får klappa oss på axeln och vara stolta över oss själva varje dag vi lyckas stå emot impulserna!! Hoppas du mår lite bättre nu och att du kan hantera impulserna! Jag tänker på dig och sänder all styrka och kraft till dig!
Jag skickar mitt lösen till din mail! KRAM i massor!
Såg först nu att du svarat igen. Att dissociera var en flykt, en farlig flykt. Allt kunde hända när jag var dissociativ.
Vi får verkligen klappa oss själva på axeln, vi är bra.
Tack för en riktig trevlig eftermiddag och hoppas att det gick bra med allt.
Många kramar
Skicka en kommentar